En overklig kväll i Boston

Gnid parketten blank, håll champagnen kall och se till trumpetstötarna har rätt klang.
För denna regniga sommarkväll i Boston, den sjunde juni nådens år 2013, kan vi ha en första fighter klar för historiens 96:e Stanley Cup-final.
Om Bruins slår Penguins en gång till, och fullbordar en sensationell ”sweep”, är ju den här östra konferensdansen slut, Zdeno Chara får lyfta – eller, om han nu är skrockfull, i alla fall titta på – Prince of Wales Trophy och biljetterna till världens mest prominenta hockeyevenemang kan börja säljas,
Nu vet hur det blir då, när allt kan avgöras och porten till Stanley Cup-himlen öppnas:
Det är som att skenet från strålkastarna har ny lyster, själva livsluften liksom brusar av förväntningar och alltihop känns…overkligt.
Jag är glad över att få vara här och hoppas få dela upplevelsen med många av er.
* * *
Joho, det blev bankett med fellow medlemmar i stolta Professional Hockey Writers Association igår – på sportbaren Fours ett löst dragskott från TD Garden.
Jag åt en Bobby Orr-macka, drack X antal Sam Adams och myste intensivt åt spektakulärt skvaller om kollegor, spelare och public relations-jönsar ute i spenaten.
Visste ni till exempel att…nej, what happens at PHWA-banketter stays at PHWA-banketter.
* * *
För Penguins är läget ungefär som det var för Roy Schieders Chief Brody i ”Hajen”, när monstret hade slukat Quint, Hooper var försvunnen, masten han hängde i höll på att sjunka och den där skräckinjagande fenan kom stävande i hans riktning.
De vet att allt egentligen är över, att det inte längre finns något hopp och att de kommer att dö ikväll.
Men de måste ändå iscensätta ett sista fåfängt försök att slå tillbaka, gå all in på den sista strimman hopp och ge sig själva en chans att överleva.
Och det gick ju för Brody. Han fick in syrgastuben i käftarna på den elaka fisken, satte sitt sista skott mitt i prick och vann tillbaka sitt liv.
I’m just saying…
* * *
Roligaste inslaget under de ystra övningarna inatt var en mock-draft inför dramat i Staples Center.
Först lottades turordningen, sedan fick man välja fem spelare i lagen – och de som hittade förste målskytt respektive matchvinnaren tog hem potten
Jag höll mig solidariskt till landsmännen Yellbear, Stålberg, Krüger och Oduya och hade jag inget för det, men med tanke hur grym Yellbear var när Kings hemmasvit sprack ansåg jag att förtjänade stilpoäng och tvingade därför till mig en Sam av den ene vinnaren..
* * *
En hade ju hoppats få se Carl Söderberg i skadade Campbells frånvaro och det hoppades han själv också, visade det sig inte helt oväntat när bloggen träffade honom inne i Bruins osedvanligt hemtrevliga omklädningsrum efter träningen igår.
– Jag har inte hört något, men chansen finns ju och det vore väldigt roligt, sa han med glatt leende.
Men nope, så kul skulle vi inte ha det. Uncle Fester Julien slänger in letten Kaspars Daugavins istället.
Och okej då, Söderberg är kanske inte den typ av spelare man slänger in för tjänstgöring i en av världens mest framgångsrika grinding-enheter, men jag tänker vara sur ändå.
* * *
Pingvinerna höll sig borta från Gaaaden igår, kanske av förståeliga skäl. Istället fick media ta sig till Ritz Carlton nere på stan för att träffa dem och inte mig emot; då hanns det med en lunch på förnämliga Artisan Bistro.
Coach Bylsma hade förmodligen hoppats på en mer trivsam atmosfär på det angenäma lyxhotellet, men istället fick han rätt tuffa frågor om sin egen framtid och det börjar nog faktiskt bli tid för såna.
Jag gillar Bylsma väldigt mycket och hade för bara någon månad sedan fnyst högljutt åt den som kommit med förslag om att Penguins måste byta coach, men efter de remarkabla misslyckandena i ämnet coachning i den här konferensfinalen känns det som det kanske vore en idé.
Sveper Boston ikväll sitter han definitivt löst.
* * *
Jag har verkligen undrat vad Tårtan gjort sedan Rangers sparkade honom – och nu har vi fått svaret. Stackars John…
http://www.theonion.com/articles/john-tortorella-pacing-around-penn-station-screami,32726/?ref=auto
* * *
Att upptäcka att Brad Marchand och Milan Lucic har platserna intill varandra i Bostons omklädningsrum är likvärdigt med att få veta att Phil Leotardo och Marlo Stanfield är bästa polare.
* * *
Som Kelly Chase sa på NHL Newtork igår:
– Just nu är det två-tre killar hos Penguins som tror att det här går att vända. Vinner de ikväll växer det till sex-sju stycken. Ytterligare en seger och de är uppe i tretton-fjorton stycken – och tar de det ända till Game 7 kommer hela laget att tro. Men i den här första matchen handlar det om de där ursprungliga två-tre spelarna. Det är de som måste hjälpa laget att vinna den här första matchen, vilka det nu är.
Jag är ganska övertygad om att en heter Douglas Murray.
Det var en ny sorts järnmalm i hans röst när efter den hjärtskärande förlusten i förrgår konstaterade att det Penguins är ett av få lag som är mäktiga den vändning som krävs nu.
* * *
På förekommen anledning vill jag meddela att jag hatar backstage-hissen i Gaaaaden. Den är ligans långsammaste och segaste, värre till och med än de i Washington och New York – och det säger inte lite.
* * *
Det är många som fnissat och hånflinat åt Lemmy Jagrs fanatiska träningsregim – legendaren ber sina klubbar om nyckel till träningsanläggningen för att kunna träna själv under kvällar och nätter – men i förrgår såg vi exakt varför han är så besatt av att vara i extraordinär form.
När alla andra en bit in i andra övertidsperioden höll på att kräkas av utmattning var han som piggast, kvickast, vaknas och bäst – och så avgjorde han hela konferensfinalen med det eminenta förspelet till Bergerons sudden-balja.
* * *
Det är Sam Adams fel – jag har glömt att ta med extra snusdosor ikväll.
Satans.
Blir det övertid kan krisen vara lika stor för mig som för Dan Bylsma.
Och tänk om jag stöter på Pebben…
* * *
Mitt i allting kommer nyheten att Ottawa trejdat Gonchar – eller snarare rättigheterna till Gonchar – till Dallas Stars.
Det låter inte som någon bra idé, tycker jag.
* * *
Jag får förresten sluta hänvisa till matchen i ”förrgår”.
Det hade ju faktiskt hunnit bli torsdag när Game 3 avgjordes, så i teknisk mening är det här en back-to-back-föreställning.
* * *
Hon sitter i och för sig inte bredvid mig, så jag kan inte ta del av de dräpande direktreferaten, men ändå:
Bara att Varpu tagit sig till Boston ikväll får ju bloggen att vilja stå upp och leda hela hallen i ”VAR-PU”-ramsor.
* * *
Vi betade ju av the best and the sämst of bortalagens omklädningsrum inför förra matchen och eftersom jag nu blivit så förtjust i Bostons så kan vi ta
De bästa, coolaste, lyxigaste jag sett
•Air Canada Center, Toronto
•Rogers Arena, Vancouver
•Times Forum, Tampa
•TD Garden, Boston
•Consol Energy, Pittsburgh
Minst imponerande
•Nassau Coliseum, Long Island
•Wells Fargo, Philadelphia
•Bridgestone, Nashville.
* * *
* * *
Just ja, Penguins kan ju också hämta inspiration ur det faktum att deras AHL-kids i Wilkes-Barres/Scranton faktiskt vände 0-3-underläge i en slutspelsserie för bara några veckor sedan.
Mot – Providence Bruins.
* * *
Storbjörn, kan vi få en lägesrapport redan före första nedsläpp? Hur är känslan denna juninatt? Do you believe?
* * *
Tyler Kennedy ser ut att vara tillbaka i Penguins-uppställningen.
Mycket klokt drag av Bylsma.
Han kommer att göra mål.
* * *
Jag har, ännu en gång, haft svårt blodtryckshöjande problem med Gardens farmarlagsnät under den här introproduktionen, varför texten blir bra mycket kortare än jag hade hoppats och trott och tvingas härmed varna för att det kan bli besvär även under matchen.
Så please, ha tålamod…
* * *
Okej, en stor ishockeymatch ska nu spelas.
Penguins har ingenting att förlora – och Boston allt att vinna.
Let’s go!