Konferensfinaler i korresoffan, del 2

Chicago – Los Angeles 0-1 (Period 1)
* * *
How very LA Kings…
De har ingenting av spelet första femton minuterna, men magnifike Quick håller tivolit stängt – och plötsligt kommer du och snubblar in en skitpuck.
Flyt?
Visst, det där ska ju inte kunna bli mål.
Men fortsätter Quick så här kommer Hawks inte få särskilt mycket utdelning i den här serien.
Han får alltså 17 skott på sig i första.
Crawford får två – och tar ett av dem…
* * *
Fast Tomas Wennerhult har rätt i kommentatorsspåret också:
Så fruktansvärt feta chanser har Hawks inte haft.
Ska de de spräcka Quick-nollan måste både aggressiviteten och kreativiteten vara större.
* * *
Crawford har varit helt okej – tidvis till och med lysande – tidigare under slutspelet, men man har hela tiden känslan att han när som helst kan lägga den där sortens lökar.
Det gör inte Quick.
* * *
Ingen smart interference-utvisning av Shaw att ta precis när Hawks hade fått sitt första powerplay, nej.
* * *
Är det bara jag, eller tycker ni också det känns som det var otroligt länge sen lag som Washington, St Louis, Minnesota och Montreal var med i slutspelet?
För mig framstår det som mycket avlägset, som att de aldrig hade något att göra med det som pågår nu.
* * *
Jag har verkligen kommit att få respekt för den här Bickell.
Han ser ut som att han är gjord av granit och skulle kunna bilda en odödlig gangster-duo på bio med Bostons Shawn Thornton.
* * *
Post rapporterar alltså att både Wayne Gretzky och Mark Messier vill bli nya coacher i Rangers.
Glamorösa namn – och frågan är om Sather kan motstå just den aspekten.
Men är det så smart?
Gertzky visade väl redan i Phoenix att man inte nödvändigtvis blir en bra coach för att man varit en mästerlig spelare – och The Captain är ju helt
Jag tror mer på Vigneault.
* * *
Ha, flirtblinkade Hossa med kameran under nationalsångsvrålet – eller hade han bara lite ticks?
* * *
Engblom vill ha ut Stålberg för boarding på Muzzin, men…äh, så farligt var det väl inte?
* * *
Känner viss tvekan inför kaffe såna här dagar, men nu tror jag bestämt vi måste ladda en kanna med riktigt amerikanskt blask.