One More Time, del 2

Chicago – LA 2-0 (Period 1)
* * *
Mina damer och herrar, jag tror vi har oss en Stanley Cup-final!
Blackhawks har stora delar av inledningsperioden varit så överlägsna de regerande mästarna att det hetat ”pure domination” om det varit NHL 13, leder med 2-0 efter de inledande tjugo och hade med lite tur kunnat trycka in ytterligare någon puck.
Man, jag tror jag börjar titta på hotell i Chicago redan nu.
* * *
Nämen, Pat Bonner….
Den har vi inte använt sedan Fleury var på Long Island, men när Quick släpper in ett så chockerande billigt mål, mellan benen, är det omöjligt att inte citera Staffan Linderborg i Orlando 1994.
Herregud, han är långt från Conn Smythe-formen.
* * *
Okej, Kings trycker tillbaka lite i slutet och har i alla fall mer puck, men hur ska ett lag som nästan aldrig gör mer än två mål kunna vända mot ett Chicago som spelar med ett så solitt självförtroende och nästan aldrig begår ett enda misstag?
* * *
Enligt välplacerade källor är praktiskt taget hela Russnäs uppe och följer det här slaget i natt och bloggen ber att få hälsa hem till den ljusa småländska natten.
Bygden borde sjuda av stolthet.
* * *
De serverar alldeles för hett kaffe på de där Acela-tågen, så jag sitter här med bränd tunga ikväll.
Det är mycket irriterande.
* * *
Så sent som för bara några dagar sedan var Patrick Kane den som kliade sig i den här seriens saftigaste ormbett, men han har fått serum – tydligen i form av sushi.
Kvar på snakebitten-listan finns nu de här herrarna.
•Anze Kopitar
•Dustin Brown
•Jonathan Toews.
I Kopitars fall är det faktiskt så illa att man kan få för sig att han inte bara flög med Samuel L Jackson utan var den som blev slukad av den spygröna monsterormen.
* * *
HC Steen, jag kan försäkra dig att det INTE är tyst i The Madhouse. Det går bara inte fram genom tv-rutan.
* * *
Bara det faktum att Richards placerats i fjärdekedjan bevisar ju att han egentligen inte borde spela och aldrig, aldrig hade släppts ut på isen om detta varit en grundserieafton.
* * *
Offroad, jag vet att du är där ute.
Ge dig till känna nu, det här är en stor kväll för dig!
* * *
Ha, Milbury har en skoj liknelse om att Quicks benskydd vid det snöpliga 1-0-målet var som gammaldags saloon-dörrar som inte slog igen som den skulle.
* * *
Jo, Zydden – Yellbear åker rätt brett. Men han är ändå kobent jämfört med gamle bloggfavoriten Fast Freddy Shoestring. Honom hade en sån som Zuccarello kunnat åka rakt igenom utan att nudda vaderna.
* * *
Chicago och Boston är två drömstäder att resa mellan för en sportskribent.
Avståndet, barerna, restaurangerna, historien, baseboll-matcherna när det är days off…men nu ska vi väl inte jinxa här.
Ännu har Kings en liten, liten chans att visa varför de blev mästare förra året.