Sanningens ögonblick i Gaaaaden

Korten på bordet-tajm.
Nu eller aldrig-läge.
Sanningens ögonblick.
Vi har inte kommit längre än till tredje konferensfinalen här ute i öst, men mäktiga Pittstburgh Penguins befinner sig redan i den sortens kritiska, ödesmättade belägenhet.
Om Justin Williams beskrev Kings fajt mot Blackhawks igår som ”inte do or die och ändå är det just det” vet jag inte man ska använda för fraser och ord för att beskriva detta.
Kings var ändå hemma i Staples, Pens har redan schabblat bort sina chanser i Consol och kan bara inte förlora den här första drabbningen i TD Gaaaaden och hamna i 3-0-underläge.
Då är det över.
Kört.
Morsning korsning.
The music stops.
Så världens bästa lag måste göra säsongens bästa match nu – mot en motståndare lika fullpumpad med självförtroende som en Boeing 747:a med flygbränsle inför en cross country-flight
Det garanterar – jo, fantamme garanterar – en brottarhit till match.
Don’t miss.
* * *
Korresoffan står öde och tom på 48:e våningen i Midtown.
För ni vet ju:
När vi når såna här slutgiltiga vägskäl, då ger sig bloggen in i the swing of things igen.
Och så fort jag kliver in genom entrén TD Gaaaadens bökiga pressentré, tar den bullriga hissen upp till tredje våningsplanet och kommer ut i doften av fukt, svett och förväntningar i myllret på ”the event floor” vid känns det precis som det ska igen.
Så där laddat.
Så där pirrigt.
Så där högtidligt.
Åh, det här blir en kväll att minnas.
* * *
Det finns en fet hönan-eller-ägget-faktor – och en gorilla i rummet också, om man så vill – i den här serien.
Var Penguins verkliga så dåliga som de såg ut i förrgår – eller var det smarta spelande Bruins som gjorde dem dåliga?
En kombination, menar coach Bylsma.
– När de får tidig ledning spelar de väldig bra, men under andra halvorna av de två första matcherna har vi gått ifrån vår gameplan också. Om vi kan korrigerar det bör det här bli mycket jämnare, säger han.
Hur adekvat den förklaringen är vet vi alldeles snart.
För det kan ju inte vara på något annat sätt än att pingvinerna vet vad som krävs och samlar sig till en monstruös insats – och om det ändå inte hjälper är det ju bara att konstatera att Bruins vet hur man avväpnar laget med mest firepower i hela ligan.
* * *
Man vet att Stanley Cup kopplat greppet om Boston när man – lätt stressad efter försenad ankomst med tåget ; SJ är en schweizisk klocka jämfört med Amtrak – ber piccolon vid hotellet om hjälp med en taxi till Gaaaaden och hans omedelbart frågar:
– Vem tror du Penguins ställer i målet ikväll?
He he.
Bruins är alltid en big deal här – mycket större än Rangers i New York till vardags – och nu, när de står vid tröskeln till en andra Stanley Cup-final på tre år – skälver Beantown av björnfeber.
* * *
Det kan mycket väl vara så att Sidney Crosby gjorde NHL-karriärens sämsta slutspelsmatch i söndags och pressen på honom är monumental ikväll.
Är han den typ av Mark Messier-general som kan leda sitt lag till en gloriösa vändning – eller har han blivit Joe Thornton?
Korten på bordet, sa vi så?
* * *
Svaret på piccolons fråga lyder för övrigt:
Vokoun.
Såklart, höll jag på att säga.
Det var riktigt att byta honom i andra matchen, men det är lika riktigt att ställa honom mellan stolparna ikväll igen.
Att börja mixtra med ”startern” nu skulle bara skapa ännu mer oro och olust både bland spelare och fans.
* * *
De provisoriska mediautrymmena i Gaaaaden – mellan zamboni-entrén och omklädningsrummen, om någon undrar – har svällt enormt sedan serien mot Rangers.
Så här brukar ingen våga ta i och bulla upp förrän det är – ja, Stanley Cup-final.
Det är lite jinx-vibbar på det, särskilt i en stad med Bostons blodiga idrottshistoria…
* * *
När ett par kollegor står och röker på spelarnas parkering efter morgonvärmningen kommer Zdeno Chara svischande.
På hoj!
Den 2.06 meter långe lagkaptenen cyklar alltså till och från hallen – under en konferensfinal.
Det är något både komiskt och coolt med det.
* * *
Det är Dogge Murray mitt hjärta kommer blöda för om Pens drattar på arslet igen.
Han har redan varit med och stupat i två konferensfinaler som San Jose-haj och kom till Pittsburgh med hjärtat fullt av förhoppningar om att det skulle bli tredje gången gillt.
Och är det någon jag unnar att få spela en Stanley Cup-final är det den gode Dogge.
* * *
Apropå röka:
Nio dollar för ett paket Marlboro kan förefalla mycket, men för en som just klivit av tåget från New York känns det som ett enastående kap.
Där har ju vår supernanny – borgmästare Bloomberg – sett till att vi får hosta upp närapå femton bucks när vi vill ägna oss sådana synder.
– Yet another reason I never wanna go there, konstaterar slackern bakom disken i spritbutiken där jag gör mitt fynd.
Ha ha, rivaliteten mellan Baaastan och NYC får Stockholms och Göteborgs relation att likna syskonkärlek.
* * *
Mediabuffén är kvällen till ära ambitiös den också.
Den hyllas rentav av en samstämmig kör journalistsnyltare som ”den bästa någonsin” och innefattar såväl hummer (!) som grandiost mör prime rib.
Jag lovar, Eken hade inte kommit upp på pressläktaren förrän lagom till en eventuell övertidsperiod.
* * *
Jag kommer inte ihåg vem det var som drog den i kommentatorsspåret häromdagen, men så oerhört sant:
Jaromir Jagr är ju en klockren Lemmy-kopia i sitt sällsamma slutspelsskägg
Nu behövs bara några ace of spades till avslutningar på Vokoun också…
* * *
Bara så Viasat vet:
Niklas Holmgren måste komma och täcka finalen på plats.
Han var minst lika saknad som Devils flyt ifjol.
* * *
Har redan börjat hyperventilera inför rushen in i Penguins skrubb till faciliteter efter slutsignalen.
Som någon kanske minns nämnde jag redan igår att gästkabyssen i Gaaaaden hör till ligans minsta och bökigaste; under finalerna 2011 höll jag på att ådra mig första gradens klämskador när några hundra kollegor stormade in för att höra hur sabbat Roberto Luongos psyke.
Med reservation för att jag inte besökt Calgary, Winnipeg, Montreal, Edmonton och Minnesota – här är topp 5-listan över hallarna med de kyffigaste bortarummen.
Verizon Center, Washington – där man i slutspelet bör vara insmord i konsistensfett för att kunna ta sig fram.
Prudential Center, Newark – framförallt så smalt att jag flera gånger gjort grandiosa vurpor bland trunkar och klubbor.
TD Garden, Boston – se ovan.
American Airlines, Dallas – fördelat på två veritabla skrubbar.
Times Forum, Tampa – borde verkligen vara större i en så i övrigt förträfflig arena.
* * *
Horton träffade Tuukka med en puck i huvudhöjd under värmningen i morse – och tydligen blev finländaren så förbannad att han avfyrade några svavelosande svordomar och drämde klubben i isen.
Det gillar jag att höra, jag trodde att Rasken efter alla år i skuggan av Glenn Beck-mannen Tim Thomas var en försynt och tystlåten liten viol.
* * *
Där gästerna har det bäst?
Jag skulle säga Bridgestone Arena i Nashville, First Niagra i Buffalo, Nationwide i Columbus, Consol i Pittsburgh och, sedan ombyggnaden, Garden i New York.
* * *
Blir kallad ”Swedish prick” för att jag tydligen fick sista rummet på det hyggligt närbelägna hotell där alla murvlar vill bo.
Skämtsamt alltså.
Tror jag…
* * *
Carl Söderberg är inte ende svensk som står som ”scratch” i Bruins laguppställning. De har plockat upp målvaktssensationen Niklas Svedberg från Portland också.
Coolt.
Tänk om Tuukka blir skadad. Då kan han, som en annan Johan Backlund, få hoppa rakt in i en Stanley Cup-final…
* * *
TD Gardens nät har aldrig hållit slutspelsklass och nu är det redan halvtimmen innan matchstart segare än Roman Hamrlik. Så varning – det kan bli grova förseningar ikväll.
* * *
Jarome Iginla kan få sina gamla Calgary-fiskar varma ikväll. Han var ju i princip klar för Bruins vid trading deadline, men ändrade sig i sista stund och hamnade som bekant i Pittsburgh istället.
Sånt glömmer dom inte i Baaaastan.
* * *
Sitter på kortsidan ikväll, högst upp i taket, och jag har alltid gillat det perspektivet.
Men får en väldigt mycket tydligare bild av hur fruktansvärt fort det går på isen.
Ja, inte för just Iginla då, men de flesta andra…
* * *
James Neal på ena sidan, Brad Marchand på den andra.
Det är vad mina Saida-tentakler säger under värmningen…
* * *
And they’re off and running.
Ja, alldeles snart i alla fall.
Det blir oerhört spännande.
Och första målet avgör extremt mycket.