Sanningens ögonblick i Gaaaaden, del 7 – The End

Boston – Pittsburgh 2-1 (Slut, Övertidsperiod 2)
* * *
Jag trodde det var dags att beställa pizza till omklädningsrummen.
Femte perioden gick ju mot sitt slut.
Men var han där skulle igen:
Patrice Bergeron.
Of course.
Mister clutch monumentale.
Rättvist?
Det handlar ju inte om det, men är svårt att inte tycka lite synd om Penguins.
De gjorde ju – till skillnad från i Consol – en riktigt bra match och hade med lite mer flyt, och en mindre fenomenal Rask, avgjort redan i
* * *
Vem har den där ormen egentligen bitit hårdast – Malkin eller Jagr?
Det verkar omöjligt för dem att göra mål i den här konferensserien, trots att framförallt Malkin ikväll sköt som om han trodde att klubban var en Kalashnikov.
Man Jagr, dubbelt så gammal som några av de ynglingar som stod och flämtade under avblåsningarna när klockan hade passerat midnatt, var verkligen briljant under hela övertidsperioden.
Det känns som att Bruins-fansen ska vara tacksamma över att de fick hit honom istället för en Iginla med skridskoskydden kvar på skenorna…
* * *
Dogge är övertygad:
Pens kan vända det här.
– Är det något lag som kan vinna fyra raka är det vi. Men det är för jävligt att vi försatt oss i den här situationen, säger han när bloggen efter vissa manövrer för att avleda bister PR-personal hittar honom nyduschad och stilig i mörkblå kostym vid det kravallstaket där spelarna träffar sina personliga gäster.
Och är det några som kan förlora fyra raka är det Bruins, har ju historien dessutom visat…
* * *
En får ju önska er en trevlig nationalsdagsmorgon där hemma då.
Här klockan snart kvar i två på morgonen, TD Garden håller på att släckas ner och Sam Adams får vänta på Bjuppie tills imorrn kväll.
För nu ska han sova kudde.
Tack för i natt, det här var väldigt kul.