Stanley Cup-finalen 2013, del 10

Åh, den här känslan.
Den här kicken.
Det här lyckoruset.
När man varit med om något riktigt stort och omtumlande och fantastiskt – och vet att man ska få uppleva det igen.
Som andra kvällen under en Springsteen-helg på Ullevi.
Som när man gjort sig i ordning på rummet på Wynn i Vegas och har ytterligare en natt vid de hetaste craps-borden framför sig.
Som när en färsk säsong av en tv-serie som The Wire är laddad i blueray-maskinen, färdig för konsumtion i ett enda glupande svep.
Exakt så känns det när Blackhawks och Bruins snart åker ut på isen i det vettlöst peppade Madhouse on Madison för Game 2 i Stanley Cup-finalen 2013.
Den första matchen var ju så fruktansvärt bra, så underhållande och rafflande – och ingenting talar för att denna andra showdown blir mindre upphetsande.
Jag är till exempel övertygad om att de kommer att
I så fall:
We’re staying up all night to get lucky.
För ni är väl med på vårt oändliga äventyr i natt också?
* * *
Som ni noterade kom det inget nytt inlägg igår och låt oss säga så här:
Puckarna small osedvanligt hårt och högt i sargerna efter det som blev en exceptionellt yster natt med kollegorna ute i Chi-Town-natten.
Tavern on Rush-biffar följdes av stök på The Lodge och någon tyckte det var bra idé att beställa in shot efter shot åt hela sällskapet och minns jag inte alldeles fel sjöngs det vid tillfälle förfärlig allsång till ”Keep On Rockin’ in The Free World”.
Då förstår ni.
Men jag säger som spelarna:
Nu har jag fått vila och är pigg och ser fram emot match igen!
* * *
Yellbear och Oduya har exakt samma utmaning framför sig som senast.
För jodå:
Horton spelar ikväll också, så den djävulska förstakedja det svenska backparet fick stångas mot – tidvis med avsevärt besvär – är intakt.
– Men nu vet vi hur bra de kan spela och är bättre förberedda, har Yellbear påpekat flera gånger sedan i onsdags.
* * *
Bloggen är ingen turneringslirare längre, så jag skippade den mer officiella mediafest NHL höll igår kväll.
Room service-middag och tidigt John Blund-möte kändes som ett betydligt mer attraktivt alternativ för gammgubben.
Men tydligen missade jag därmed minnesvärda happenings.
Dagens talk of the town är ett regelrätt bar-brawl som ska ha utbrutit mellan Jersey Shore-inspirerade tjejer och kända profiler från såväl ligan som journalisthopen.
Ojvoj, rockjournalisterna som just nu röjer ute i Sigtuna har ingenting på de nordamerikanska hockeykollegorna…
* * *
Att Horton, trots en rätt demolerad axel, är redo för spel innebär av allt att döma att Carl Söderberg inte får göra slutspelsdebut ikväll heller.
– Jag har inget hört, men jag hoppas, säger skåningen när han sveper förbi det blågula mediauppbådet – det vill säga bloggen och Expressen-Nordström – i blott ett par handdukar i Bruins knökade omklädningskabyss.
Ja, det hoppas vi också.
En till blågul pjäs i Stanley Cup-finalen vore som vispad grädde för oss.
* * *
Den är lite väl kort – det måste ju finnas ett helt bibliotek av såna här bilder – men NHL Networks lilla handshake-preview framkallar lite ståpäls den också:

Den där ceremonin när serierna är över kan vara hela idrottsvärldens allra vackraste.
* * *
Viktor Stålberg skrattar rätt gott när jag berättar att jag äntligen kommit på vem Kryckan – alltså Marcus Krüger – är så lik:
Markoolio.
Jamen, kolla får ni se.
Han är ju niopoängsversion av den skojfriske ”Sola och bada i Pina Colada”-sångaren, om än möjligen i lite bättre form.
– Fast i laget pratas det mest om hur fint och välordnat hans hår är. Det är alltid perfekt, säger Stålberg.
Har jag inte tänkt på, men det blir ju definitivt något för bloggen att fördjupa sig i.
* * *
Det verkar klart nu – om inte annat kan man se det på hur exalterade Pat Leonard från Daily News är här i pressrummet under eftermiddagen.
Alain Vigneault blir ny coach i New York Rangers.
Coolt.
Han har alltid gjort bra intryck på mig, står för rolig hockey – och har en bra, lättsam relation till media.
A change is gonna come, som Sam Cooke sjöng.
* * *
Yellbear är lika sammanbiten och laddad som inför Game 7 mot Detroit för några veckor sedan.
Han smyger ut i omklädningsrumsstöket medan vi pratar med Oduya, får sin traditionsenliga finalsnus av bloggen och säger:
– Allt känns bra. Vi pratar efter matchen.
Sedan försvinner han in i environgerna igen.
Det lovar gott.
* * *
Vi har ju rånats på Awards-galan i Vegas i år – till Hockeysverige-redaktionens oändliga vrede.
Istället delas de individuella prisera ut nu i samband finalen och de första fördelades igår.
Bland annat fick ju Alfie Mark Messiers ledarskapspris och värdigare vinnare är svår att föreställa sig; Alfie är THE ledare i Ottawa forever.
De tyngsta kategorierna väntar ligan med till idag och imorgon (Hart) och i sin oändliga vishet presenterar de vinnarna för exempelvis Vezina, Calder och Norris timmen innan första nedsläpp.
Ja, för då har ju hockeyjournalister inget annat för sig!
* * *
Personligen saknar jag inte bara Stålberg – det är trist att inte Hanson Brother Carcillo får spela i den här finalen heller.
När han väl fick chansen 2010, som Flyer, blev han omedelbart en av de mest fascinerande profilerna och personligen glömmer jag aldrig när han efter en av förlustmatcherna just här i United Center satt och blängde på Hawks-spelarna i korridoren utanför omklädningsrummen.
Det var inte blott bitterhet i den blicken. Det var hat.
Såna killar ska man ju inte ha på läktaren.
* * *
Jag hade inte sinnesnärvaro nog att plocka fram kameran så eget bildbevis existerar ej, men den som orkar kan kolla Aaron Wards twitter för synen jag bländades av på väg hem till hotellet här om natten.
I en av de stora downtown-skraporna hade de tänt lamporna på kontoren så att orden Let’s Go Hawks lyste i mörkret.
Mycket mäktigt.
Men man ser samma slags bevis på Chicagos engagemang i sitt hockeylag över allt. Det här är en stad som brinner för Blackhawks just nu.
* * *
Det lyser av förvåning i ögonen på både Yellbear och Johnny O när ämnet ”Toby Orr Enström är inte uttagen i stora OS-truppen” kommer upp.
Och jag ber att få lysa med dem.
Hur har Mårts tänkt där?
Toby är en av världens allra bästa backar, hade ledningen i backarnas poängliga innan han blev skadad och skulle kunna bilda ett rent mördande PP-par med Erik Karlsson.
Men han ska alltså inte ens tittas på under ett sådant preliminärt läger?
Riktigt lugubert, det.
* * *
Jaha, nu kommer det plötsligt bombhundar och nosar runt borden i pressrummet.
Eller är det knarkditon?
Som det här gänget härjar om nätterna skulle det inte vara helt omotiverat…
* * *
Han gjorde inte så mycket väsen av sig i första matchen, men räkna med granitmannen ikväll.
När han – ja, Bickell alltså – går genom omklädningsrummet efter morgonvärmningen är det som att se ett hotande åskväder på två ben komma knallande.
* * *
Vet inte hur ”på riktigt” det var, men en person som påstod sig vara ett av Yellbear-fansen hemma i Russnäs hörde igår av sig och lovade att gå ut och måla ytterligare en kossa inför kvällens match.
Hoppas det, Yellbear förtjänar en hel hage på småländska höglandet full av kreatur målade till hans ära.
* * *
Jagr var inte med på värmningen i morse.
Skadad?
– Nej, svarar Uncle Fester Julien, han är bara 41.
I know the feeling…
* * *
Hoppas Johnny hänger en kasse ikväll igen.
Om inte annat så vi får se den där målgesten ännu en gång, den där han liksom stod och pumpade med knytnävarna i rent aggressiv glädje.
– Men det var framförallt för att göra killarna uppmärksamma på att det blev mål. De verkade först inte se att pucken gick in utan fortsatte spela, berättar han.
* * *
Ken Campbell från The Hockey News gör succé – i alla fall hos det två man starka svenska mediauppbådet – när han under morgonövningarna dyker upp i en Modo-t-shirt.
Nu har jag fått lova att fixa fram en leksandsvariant också.
Hör du det, Salo?
* * *
Man kan för några ögonblick tro att Uncle Fester Julien gått Tortorella on our asses för plötsligt besvarar han en fråga från en Boston-reporter med ett surt ”vi har bättre saker för oss än att sitta här och slösa tid på dina frågor”.
Men det visar sig vara ett internt, ongoing skämt med just den reportern
– Du är min särskilde whipping boy du, flinar coachen ögonblicket senare.
* * *
Isen ska ingen, till skillnad från senast, behöva klaga på i afton, för nu har de vridit ner temperaturen till rena rama ”The Day After Tomorrow”-nivåerna igen.
Det skulle inte alls förvåna om vi bryta wassbergska istappar ur skägget på Yellbear efteråt.
* * *
Roberto Luongo på twitter strax före matchstart i onsdags:
Alright folks, time to head down to the bunker. See you guys in two weeks…
Och att se just den här finalen måste för ”Bobby Lou” vara som för Damon Albarn att se bröderna Gallagher bryta arm.
Jag menar, Chicago och Boston – de har både varit slutspelskryptonit i Canucks-keeperns värld.
Fast givetvis gömmer han sig inte.
Några minuter efter ursprungstweetet kom det ”I lied….”.
* * *
I det zoo-liknande kaos som utbryter inne hos Bruins när tredje statsmakten stormar in blir jag inknuffad i Brad Marchand och förväntar mig en elak avhyvling.
Istället ber han om ursäkt och försäkrar sig om att allt är okej.
Det känns lika oväntat som att bli artigt bemött av Ralphie Cifaretto i ”Sopranos”.
Fast så där är det ofta.
De värsta på isen hör till de snällaste utanför.
* * *
Den som får Norris Trophy måste apropå det komma ihåg att tacka Matt Cooke för att han såg till att den givne vinnaren inte kunde spela så mycket i år…
* * *
Hej, jag heter Per och jag fryser.
* * *
Några av Awards-vinnarna kommer att hålla ett pressmöte i första periodpausen och därför är somliga på mig och febrar om jag sett Vezina-kandidaten Lundqvist eller inte.
Nope.
Däremot syntes han i centrala Göteborg i går, så jag misstänker att Chicago får klara sig utan kungen ikväll också.
* * *
Barry Melrose har en rostbrun kavaj ikväll. För att inte säga röd. Den sticker ut, to put it mildly. Och nu vet ni det.
* * *
I snakebitten-ligan känns det som att Jagr och Tyler Seguin – båda Boston-björnar – spelar i en helt egen division nu.
Men av någon anlednings känns det som att Uncle Fester fått fram rätt sorts serum till ikväll.
Någon av dem kommer att knäcka måltorkan i den här matchen.
Förmodligen Jagr.
* * *
Man inser att ens eget jobb kanske ändå inte är så krångligt när man hittar Bruce Bennett – världens kanske bäste hockeyfotograf, anställd av Getty – krypande på alla fyra i en av målburarna några timmar före första nedsläpp.
Han sätter några av sina specialkameror där, som han sedan styr med fjärrkontroll för att ta de coolaste bilderna av dem alla, och det ser vare sig bekvämt eller enkelt ut.
– Heja Sverige, säger han när han ser att jag studerar honom.
Just det.
* * *
Lillbjörn och Storbjörn…har vi er med oss på det oändliga äventyret i natt? Det skulle kännas väldigt fel annars.
* * *
Ny domarduo ikväll:
O’Halloran och finaldebutanten McCauley håller i piporna.
Kan bli festligt.
O’Halloran, framförallt, brukar alltid göra nåt som får omvärlden att klia sig i hjässan.
* * *
In med Stålberg!
* * *
I den mån det finns något som indikerar att det här skulle kunna bli en mindre öppen, tajtare och mer låst match är det att lagen nu känner varandra och även i praktiken vet hur motståndaren ska mötas.
Det har varit mycket prat om det de senaste dagarna, bland annat brummade coach Q idag om att Hawks tänker ägna mer möda åt att förhindra Bruins skräcksnabba spelvändningar
Men när adrenalinet börjar pumpa tror jag att det blir likadant igen – lika hårt och fort och intensiv.
Det kommer liksom av sig självt mellan de här två formidabla lagen.
* * *
Läser Bruins i första matchen sköt 30 skott högt upp på Crawfords plockhandssida – och gjorde samtliga tre mål just där.
Uncle Festers scouter har tydligen gjort sitt jobb.
* * *
Jag tror ni kan räkna med att få höra Holmgren – med Garpen vid sin sida, om jag förstått saken rätt – hojta mycket om ”gurgel” i den ljusa sommarnatten.
Det här är andra matchen.
Då börjar aversionerna finallagen emellan alltid slå över i regelrätt avsmak.
* * *
Fan, bloggen har börjat dra riktiga tungviktare i game winner-lotteriet.
Idag:
Zdeno Charas granne i Slovakien om somrarna.
Just det:
Marian Hossa.
Potten, du är så gott som min.
* * *
Tillbaka i dragspelsställning då.
För visst, vi sitter i den provisoriska pressboxen på ena kortsidan ikväll också – och det är precis lika trångt och bökigt ikväll också.
Knäna hälsar.
Men vi är glada ändå.
* * *
Huberdeau tar Calder, ser vi i skrivande stund.
Det skulle ju Bacon Brodin fått, men han var inte ens nominerad.
* * *
Det sägs plötsligt att Brendan Shanahan varit i Calgary och blivit fiskat efter jobbet som klubbens president.
Bara det inte betyder att han slutar spela in såna där stela videos…
* * *
Nope, ingen Vezina till Henke i år.
Den gick, som flesta trott, till Bobrovsky.
Han sitter nu, i fluga, i CBC:s provisoriska studio och ser lycklig ut.
Paul Holmgren, som trejdade bort Vezina Trophy-vinnaren och behöll Mister Universe, har antagligen lättare att hålla sig för skratt hemma i Philadelphia.
* * *
Helg som det är har några fler Bruins-fans letat sig till The Madhouse ikväll, man ser den klassiska jerseyn på de flesta läktarsektioner.
Det gläder björnarna och Boston-Molle, hoppas jag.
* * *
Och där gick Norris till Subban.
Som sagt, hoppas han skänker Cookie en tacksamhetens tanke…
* * *
Apropå Henke berättade Panger igår att Crawford inför förra säsongen bestämde sig för att bli bra på riktigt och började hårdplugga den svenske kungen på video.
Smart drag.
* * *
Hart Trophy-vinnaren presenterades tydligen visst ikväll han också – och han heter Alex Ovetjkin.
Tredje i ordningen, tror jag bestämt.
Men det är ju lika där:
Det hade inte blivit något om Crosby varit hel.
* * *
Kvart i sju, lokal tid – och matchvärmningen har fortfarande inte börjat.
Man trodde ju man kom ifrån sånt här man slutade täcka rockkonserter på svenska landsortsklubbar, men NHL är nya Backyard Babies.
* * *
Men nu åker vi, mina vänner.
Stanley Cup-final nummer två.
Kom ihåg:
Oändligt är vårt stora äventyr.