Stanley Cup-finalen 2013, del 11

Chicago – Boston 1-0 (Period 1)
* * *
Pure Domination, som dom hade sagt i EA Sports.
Blackhawks har ju något förbluffande allt, vinner skotten med lätt absurda 19-4 och iscensätter tidvis rena blitzen-artade anfalls nere hos Rask.
Men dom gör bara ett mål – i alla fall bara ett som blir godkänt.
Och därför är det här fortfarande långt ifrån klart, med Bruins vet man aldrig – plötsligt kommer det en sån där rasanade snabb spelvändning och så har Krejci kvitterat.
Fast gästerna behöver kamma till sig några kilo.
Så här sega och irriga och benägna att begå farliga misstag trodde jag inte att den här upplagan av Boston kunde bli.
Vad har hänt?
Är de fortfarande tagna av maratonloppet i onsdags – eller är det Chicago som stressar och gör dem sämre?
Uncle Fester Julien tar garanterat fram hårtorken i den här pausen.
* * *
Det känns först mycket lugubert att videobepparna i Toronto menar att den omdebatterade andra pucken på Rask inte är inne, men tydligen hade O’Halloran blåste innan den passerade mållinjen.
Dom är ivriga med piporna i det här slutspelet.
* * *
Sugar Kane ser ut att vara på riktigt spelhumör ikväll.
Då vet man att det i alla fall inte blir tråkigt.
* * *
Förlåt om jag inte hör vad ni säger.
Jag är lomhörd efter nationalsången.
Det var ett av de mest monstruösa vrålen nånsin.
Kära nån, faktiskt.
* * *
Och ja, Offroad. Det var länge sen man såg gudabenådade skridskoåkaren Leddy så här delaktig i allting.
* * *
Det sjöng till under sätena på den blågula mediakåren när Carl Söderberg, trots allt, kom ut på isen för matchvärmning.
För några ögonblick fick vi för oss att han ändå skulle spela.
Men tyvärr.
Det tycks bara ha varit någon form av säkerhetsåtgärd i fall Horton – eller någon annan – gått sönder under preludierna.
* * *
Unge Krug hade det lättare när han fick bomba mot Henke Lundqvist. Nu sviktar han en aning under alvaret, ser det allt ut som.
* * *
Mycket fint fölk i omgivningarna nu.
Ser både Rob Blake, Patrick Roy och hela familjen Subban när jag efter värmningen går och hämtar kaffe.
Och bättre blir det.
Ju större insatserna blir, desto fler mästare kommer det och flashar med sina gamla Stanley Cup-ringar.
* * *
Det är fint att de spelar Chuck Berry när Toews får sin rättmätiga standing ovation som nyblivien Selke Trophy-vinnare.
Ännu finare är det att lagkamraterna, mitt under pågående final, har tid att klappa klubbladen i isen.
* * *
Man vet inte så mycket om ”tryck” förrän man tillbringat en lördagkväll i Stanley Cup-finalen med 21 000 Chicago-bor.
Jisses.
* * *
Ja, jag har de facto hittat en bakväg till kaffeautomaterna i det reguljära presspentryt.
Lycka.
* * *
Att Söderberg var med på värmningen vittnar ju ändå om att han är rätt nära en plats i laget nu.
Jag sitter ju inte här och hoppas att någon i Bruins ska bli skadad – och ändå gör jag det.
* * *
Scottie Pippen är inte house igen.
Som vi konstaterat förut, en man med klass!
* * *
Och fortsätter det så här ikväll får vi alla utbrista i ett rungande:
In med Söderberg!
* * *
I vilken form är Holmgren, om man får fråga? Har han kommit upp i varv ännu?
* * *
Jag räknar kallt med att Bruins gör en väldigt mycket bättre andraperiod,
Annars kan fortsättningen av vårt stora, oändliga äventyr bli något ensidigt.