Stanley Cup-finalen 2013, del 17

Boston – Chicago 0-0 (Period 1)
* * *
En mållös förstaperre – för första gången i finalen.
Men jag tycker ändå vi sett bra, underhållande hockey so far.
Det är lite rörigt för Hawks från start eftersom Hossa, helt chockerande skadas under värmningen och inte kan spela, men likafullt känns det som att båda lagen har kommit i tid idag och utkämpar en jämn, hård, bra
Sen har Bruins en period när de känns klart starkast, men gästerna reder ut det och här står vi nu.
Fortsättningen av vårt oändliga äventyr blir nåt att se.
* * *
Hossa träffades alltså av ett skott under värmningen och kan inte spela.
Istället har Coach Q slängt in Ben Smith och jonglerar med kedjorna som en clown i Vegas; bland annat är Toews vid några tillfällen inne med Frolik och Kryckan.
Det låter som något som inte kommer att hålla på särskilt lång sikt.
Och – vem fan var det som sköt sönder superstjärnan?
* * *
Det har inte varit – åh, jag måste – lett för Daugavins.
Och inte för att jag egentligen hyser något agg mot honom, men det värmer mig att se indignerade tweets om att Söderberg måste ersätta i nästa match.
* * *
Holmgren, som lär hasta direkt från studion till Arlanda, lär få mer gurgel att hetsa upp sig över framöver.
Det här börjar bli riktigt tjurigt.
* * *
Inte för att det var så mycket att hojta om när han vad med heller, men Hawks blir om möjligt ännu mer tandlöst utan Hossa.
Må det inte vara FÖR allvarligt med honom, då mister vi en av finalens största profiler.
* * *
Rene Rancourt har sin finaste, guldfärgade fluga när han kramar sig genom nationalsången.
Vackert är det inte – men djupt känt!
* * *
Ja, nu ser ni ju själva.
Kryckan tappar hjälmen och får visa hela världen vilken välordnad, fin kalufs han har.
* * *
Bästa chansen har Marchand när han kommer fri i numerärt underläge – eller sa vi underälg här? – men pucken hoppar på den knaggliga isen just som han ska skjuta.
Och näst bästa har Duncan Keith när han låter bli att skjuta och Toews istället får en passning han inte kan hantera.
* * *
I grenen ”eftersläntare” slår Patric Hörnqvist nytt bloggrekord.
– Jag tror på en grym finalserie men Chicago drar längsta strået med 4-2 i matcher, skriver han i ett mail som kommer nu.
Well, jag är tacksam för allas medverkan och att få publicera ”Bengans” ord, om aldrig så sena, känns som en stor ära.
* * *
Ja, målisarna. Hyggliga dom. Bägge två.
* * *
Söderberg är mycket riktigt med på värmningen ikväll också – och det råder här på Oak-och-Biff-sektionen stor oenighet om huruvida man kan utläsa att han inte ska spela eller inte.
Jag menar bestämt att han satsar hårt, Sätra-Butthead tycker tvärtom att han bara åker och stretchar lite för syns skull.
* * *
Storbjörn och Lillbjörn, det var tråkigt att höra att Bruins två största, mest långvariga förkämpar i kommentatorsspåret inte är med oss en så här stor kväll.
Men som ni säger är ni med oss in spirit – det känner vi också.
* * *
Vi sitter inte lika bra längre.
En NHL-människa blåser oss big time, kommer fram och undrar om vi kan tänka oss att byta till andra sidan, ”exakt likadana platser” och flata svenskar som vi är säger vi att ”jo, det kan vi väl” – och får otroligt mycket sämre platser.
Ha ha, så fuckar man naiva biffar och ekar.
* * *
Nej, för fan John J. Göran Sundberg är TT:s mångåriga hockeyankare. Päronmannen var en hälsomedveten artist vi hade vid vår sida i New York ett tag.
* * *
Det är sällan man ser Eken så fuming rasande som när NHL blåser honom på bra pressläktarplats.
Och då skulle ni bara se han som kallas Biffen…
* * *
Min gissning är att det isade till rätt ordentligt i solar plexus på Ben Smith när han plötsligt fick beskedet att han skulle hoppa in.
I en final.
Ojvoj.
* * *
Chara var ute i omklädningsrummet ett tag också, men kom snabbt tillbaka till båset.
Tack för det i alla fall.
* * *
Stålberg får spela drygt två minuter och som han själv brukar konstatera är det inte alldeles lätt att få nåt alls uträttat med så begränsad istid.
Come on, Q. Släpp göteborgaren fri.
* * *
Nu lyfter vi.
Higher and higher.