Stanley Cup-finalen 2013, del 18

Boston – Chicago 2-0 (Period 2)
* * *
Den enda tröst man kan ge Blackhawks är att de i alla fall inte är lika överkörda som Canucks för två år sedan.
Men Bruins har tagit över helt, vinner alla närkamper, etablerar tidvis den typ av typiskt Boston-tryck ingen motståndare i världen kan värja sig mot och stänger sin planhalva som banken stänger kontoret efter tre på eftermiddagarna.
Desperata gäster tvingar sig på ren desperation upp i några anfall då och då, men får inte genom några riktiga skott – och om de ändå får det är Tuukka en levande järnridå.
Den här matchen är nästan garanterat över – och hela serien lutar plötsligt kraftigt i Massachusetts-riktning
* * *
Paille har plötsligt två mål i rad i finalen.
Först fullträffen i sudden i lördags – och nu första målet i den här matchen.
Man såg inte det komma, men såna här gånger kan vem som helst bli glödhet.
* * *
Det är besinningslös tryck i Gaaaaden just nu.
Om det inte varit för att jag och Eken inte sitter ihop längre hade vi skrattat åt hur svårt det är att höra vad vi säger.
* * *
Personligen tyckte jag det såg ut som att Yellbear tog pucken först när han åkte för tripping, men jag har inte kunnat se någon repris, so you tell me.
Bruins har hur som helst lärt den viktiga läxan om att man ovillkorligen måste utnyttja eventuella fem-mot-tre-lägen – även om de bara pågår i elva sekunder.
* * *
Sett ur rent finansiellt perspektiv hade det ju inte gjort mig något om Pailles mål blivit det enda.
Då hade Biffen rakat hem hela potten.
Men vi bussar väl på det för lite mer action…
* * *
Bolland på första målet…så bortgjord har han inte blivit sedan Vigneault replikerade på attackerna på Sedin-bröderna.
* * *
Mr Taggen, Marco Polo-Persson sitter nånstans i den ljusa svenska sommarnatten och jublar sig blå i trynet just nu.
* * *
Organisten förefaller vara ”under the influence”.
Han har ett par gånger börjat spela mitt under pågående spel.
Jag trodde det var hockey lirarna som skulle stå för spelglädjen.
* * *
Arvstar, mannen som uppfann begreppet ”gurgel” landar på Logan i morgon eftermiddag.
We can’t wait.
* * *
Jag tycker Stålberg ser hungrig och kvick och farlig ut varje gång han kommer in – men mer istid får han inte för det.
Coach Q är därvidlag något irrationell.
* * *
Det närmar sig för Jagr också.
Snart, snart, snart….
* * *
En stor skillnad mot 2011 är förstås också att Crawford står.
Om det varit han som Vancouver kom hit med hade hemmaledningen varit minst dubbelt så stor nu.
* * *
Det ser ut som att vi för första gången får gå hem i tid i alla fall.
Då blir det många glas vin på media hospitality – och fåfänga försök att låta bli att upplysa NHL-personalen om vad vi tycker om att de blåste oss så här grovt…
* * *
Nu kommer det från läktarhåll.
– We want the cup! We want the cup! We want the cup
Jag älskar den, vem och vilka som än skriker.
* * *
Tredje ronden i tredje slaget återstår.
Den blir minnesvärd, no matter what.