Stanley Cup-finalen 2013, del 23

Boston – Chicago 3-4 (Period 2)
* * *
Nu jävlar anamma är det hockeyfest i TD Gaaaden.
Hela havet stormar med mål, ständiga attacker, chanser och rasande vi-trampar-genom-väggen-om-vi-behöver tempo.
Så
Jävla
Underbart.
Och vi har en hel period kvar av den här…porren.
Prisa gud!
* * *
Det där kan ha varit det viktigaste mål Kryckan Krüger gjort i hela sin hockeykarriär.
Energitillskottet Bruins alltid får när de åstadkommer en reducering som den Lucic står för några ögonblick innan motsvarar den de får när de laddar reaktorn i Barsebäck – men Markoolio-mannen med Chicagos mest välordnade frissa kväser det.
Sen kommer det i och för sig en reducering till och Hawks ska vara väldigt glada att det blir periodpaus…
* * *
Fyra mål på Tuukka i Gaaaden.
Det känns nästan lite overkligt.
Och då har han ändå varit lysande. Om inte hade Hawks gjort ytterligare ett par mål i mitten av perioden. Som när Sharp var fri till exempel.
* * *
Bergerons 3-4-mål hör ändå till de mest lugubra man sett.
Chara skjuter alltså över och träffar det livliga planket. Sen studsar pucken i nättaket och ner på isen och där hugger Bergie.
* * *
Både Toews och Kane lyckas alltså, äntligen, få in varsin puck.
Det var precis vad doktorn ordinerade för Chicago det.
* * *
Hur när Chris Kelly är att kvittera på slutet visar ju inte minst det faktum att PA-killen blåser igång den dånande måltutan i några sekunder.
Men inte so fast…
* * *
Allting tar en sekund för lång tid för Duncan Keith.
Han var ju både Norris Trophy- och Conn Smythe-material 2010 så vad fan har hänt.
* * *
Sugar Kane och Marchand – the little ball of hate – har ett litet minigurgel i början av perren.
Den fajten skulle man vilja se.
* * *
Ja, det är, efter en dipp när Hawks var uppe i 3-1-ledningen och såg ut att döda matchen, ett satans tryck här inne nu.
Bruins-fansen vet ju…får deras hjältar bara lite vittring, då går dom till storms med en fullständigt obönhörlig tyngd.
* * *
– Du gillar när du ser Stanley Cup Final-loggan på isen va, utbrister hipstern från Sätra helt plötsligt och apropå ingenting.
Och ja, det gör jag verkligen.
* * *
Det går is längs ryggraden på bägge lags fans när både Bergeron och Hossa försvinner ut i omklädningsrummen efter att ha varit inblandade i samma tackling.
Och lättnadens utandning är tillika lika monumental i bägge läger när de några byten senare återvänder.
* * *
Yellbear får plötsligt för sig att han är Kenta Nilsson och om det försöket till soloräd gått hem hade korna hemma i Russnäs blivit lika glada som tjuren Ferdinand blir arg när han sätter sig på den där getingen.
För att inte tala om den här bloggaren, hade blivit som Kalle Ankas kakadua, eller vad det där flygfäet är för något.
* * *
Ha ha, klart vår vän Kometen flikar in att Sugar Kane kommer från Buffalo.
Du är för fin.
* * *
Nej, nåt är lite off med Chara. Tröttkörd – eller skadad? Det är frågan. Han fick ett jack i pannan när han krockade med Lucic på värmningen inför match 3, men det kan rimligen inte vara något som stör honom nämnvärt två dygn senare.
* * *
Övertid?
Fortsätter det vara så här rasande roligt vore ju det ingenting annat än en dröm.
Jag citerar min Karin igen
Oändligt är vårt stora äventyr!