Stanley Cup-finalen 2013, del 4

Chicago – Boston 3-3 (Period 3, övertid väntar)
* * *
Javesst, som Svennis skulle sagt.
Det blir sudden death overtime.
Lycka.
De är så finaler ska avgöras – i sanslöst dramatiska everything-on-the-line-ögonblick.
* * *
Johnny O kommer tillbaka indeed.
Han har i och för sig en sanslös bonnröta när han skjuter utanför och pucken går på Ference häl och in.
Men ändå.
Kvitteringen är hans.
Och visst är vackert att se hur sammanbitet, aggressivt glada både han och lagkamraterna blir efter det målet.
* * *
Vilken underbart briljant och underhållande hockey som spelas, eller hur?
* * *
Det var ju inte som att jag innan finalen började ville gå in på en sportsbook i Vegas och sätta pengar på teorin att ”Shaw vs Chara” skulkle bli en match-i-matchen i Stanley Cup finalen.
* * *
Kaffesuget är nu av den kalibern att en Snoop Dogg på maja-cold turkey skulle tycka synd om mig.
* * *
Bruins har haft ett Rangers-artat PP hela säsongen – och Hawks en fullständigt obönhörlig penalty kill.
Men i finaler kan allt hända.
Så när Hawks i tredje åker på sin första utvisning tar det arton sekunder och sen plaskar Bergeron in ett mål.
* * *
Kryckan gör, precis som ni säger, en stor, stor match och assisten till Johnny Be Goods mål är inget annat än perfekt.
* * *
Well, Skåne-Jan – jag är 181 centimeter och när jag ställde mig intill Big Charas monstruösa klubba – hockeyklubba, är det väl bäst jag påpekar! – sträckte den sig högre än jag.
* * *
Jag säger ingenting nu.
Hawks skjuter mer – men Bruins är farliga varje gång de kommer i anfall.
Så det kan gå precis hur som helst.
Fast Yellbear, korna hemma i Russnäs råmar på dig!