Stanley Cup-slutspelet 2013, del 24

Boston – Chicago 5-5 (Period 3, övertid väntar)
* * *
Mother of god.
Chicago Blackhawks gör fem mål på Tuukka Rask.
Men vinner ändå inte.
För Boston gör också fem mål – på en Corey Crawfod som börjar se ut som han som stod här och släppte in allting för två år sedan.
Just det, Roberto Luongo.
Förlorar dom det här är det hans fel – och en helt horribel Duncan Keiths.
Men först ska vi få en dröm besannad.
Overtime it is.
Igen.
* * *
Johnny Boychuk ser redan från början ut som att han skulle kunna rida med Jax och Tig i Sons of Anarchy – och när han laddar den där kärnvapenbestyckade bössan inser man ju att han dessutom kan vara deras Sergeant of Arms.
Satan i slutspelsskägget.
* * *
In med Henrik Karlsson.
Eller åtminstone Emery.
Vore jag Coach Q skulle han – Emery alltså – definitivt stå nästa match.
* * *
Det är ju inga fel på proppen Boychuck dyngar in Sharp med i sargen heller.
Vilket monster.
* * *
– Merparten av matcherna avgörs på övertid.
Eken citerar sig själv, rakt ut.
Det var så han formulerade sig i stora bloggtipset och vi får fan ta och ge honom lite cred för det nu.
Nya Loob.
* * *
Vic Stålberg är inte långt borta när han får pucken precis framför kassen – och fläskar på ett slagskott .
Men det kanske kommer nu istället?
Ni minns ju vad han sa i morse:
– Det är dags att bli hjälte…
* * *
Trycket Bruins etablerar när de får fast pucken i anfallszonen – eller kommer i sina vändningar – hör till det mest imponerande man kan se i den här sporten.
* * *
Nu har kossorna i Russnäs vad jag hört lämnat hagen och står lutade mot bondens vardagsrumsfönster och kollar tv-sändningen i den småländska gryningen.
* * *
Walk together forever – eller inte.
Det är nu det avgörs.