Stanley Cup-slutspelet 2013, del 26

Boston – Chicago 5-6 (Slut, övertidsperiod 1)
* * *
Vad säger man?
Ojvoj.
Det var kanske ingen match en Tårtan direkt skulle ha skrivit innerlig poesi om.
Men den hör till de roligaste, mest underhållande och rafflande hockeymatcher jag sett,
Eller som TT-Sundberg bara utbrister när vi står i djurparken inne i Hawks skrubb och väntar på landsmän.
– Man har verkligen världens bästa jobb.
Indeed.
* * *
Seabrook sätter den alltså – knappat tio minuter in i första övertidsperren.
Precis som mot Detroit.
Och enligt Yellbear ska man inte se det som någon tillfällighet:
– Han missar nästan aldrig i det läget, slår han fast.
* * *
Uncle Fester Julien ägnar sig inte åt någon bullshit när han får frågan om skillnaden mellan lagen i den här matchen.
– De var bättre än vad vi var, säger han.
* * *
Nu är Eken ivrig, han har skrivit klart och vill på hospitality, så nu får det gå undan. Han blänger på mig Paulie Walnuts blänger på Christopher när han gjort nåt fel – för att nu åter koppla ihop det här med den bästa tv-serie som någonsin gjorts.
* * *
Yellbear tar en snus efteråt, förstås.
Men före matcherna får vi ändra på rutinen.
Det är ju tydligen bara när det är prillfritt hans kvällar slutar riktigt lyckligt.
* * *
Söderberg på lördag?
Nu finns det stora läget…
* * *
En rollercoaster kallar Yellbear matchen och ruskar på huvudet.
– Men så otroligt skönt att se den där pucken gå in. Jag skiter i om jag alltid spelar minus tre om det bara innebär att vi till slut vinner, flinar han.
* * *
Nu står kossorna i Russnäs och betar lugnt igen.
Det här var precis vad de ville se.
Själv ska jag åka och packa väskan, för imorrn bär det av till Chi-Town igen.
Vi hörs därifrån – när det oändliga äventyret fortsätter.