Toby Orr till OS

Bloggen ber härmed att få inleda hockeysäsongen 2013-2014 med följande konstaterande:
Tobias Enström är Sveriges mest underskattade NHL-stjärna.
Att han inte var med i den lika preliminära som månghövdade OS-trupp som samlades i Stockholm förra veckan är en sak – det hade, har man förstått, mest att göra med att landslagsledningen haft svårt att få till en kommunikation med den lätt tillbakadragne ångermanlänningen och ville göra en liten markering.
Givetvis blir han aktuell i skarpt läge igen.
Högaktuell.
Mer iögonenfallande var, och är, att ingen som tog till orda i media efter pressmötet på hotellet vid Brunkebergstorg i tisdags verkade vilja inse det.
Jag såg en hel drös drömtrupper i tidningar och på sajter, såna man menade att Mårts måste ta ut – och ingen inkluderade Enström.
Hallå.
Vi talar om Toby Orr – en av de smartaste, rörligaste och, inte minst, farligaste backarna i hela ligan. Han hade de facto ledningen i backarnas poängliga – den för samtliga backar i hela NHL alltså – innan han blev skadad i vintras.
Hur skulle Tre Kronor kunna undvara en sådan kraft?
Vi har många här borta som av olika anledningar inte får den respekt de förtjänar i hemlandet. Loui Eriksson, Patrik Berglund, Alex Edler, Viktor Stålberg, Carl Gunnarsson, Jonte Ericsson, Victor Hedman, Anton Strålman, Micke Samuelsson och så vidare.
Men efter den här sommaren är det alltså lätt att slå fast att ingen är mer underskattad än Tobias Enström.
* * *
Ja, sommaren har passerat, jag befinner mig sedan några dagar åter i Amerika och det är alltså dags att skaka igång den här bloggen igen.
Det känns lite …vingligt. Efter sex veckors stiltje när jag i princip bara legat i en soffa på Hagalund i Borlänge och ätit piggelin är rostbeläggningen på skrivtarmarna i hjärnan avsevärda och svårigheterna att hitta in i rätt sorts flyt mycket stora.
Men det ska likafullt bli satan så kul. Det känns, som alltid den här tiden på året, som att det var oändligt länge sen man såg hockey live (och då har det inte ens gått två månader sedan den där absurda upplösningen i Game 6 i TD Gaaaaden) och ivern över att få ta itu med en ny säsong liknar den som mina vänner kossorna i Russnäs känner inför första vårbetet.
Allra roligast ska det bli att få ha med er att göra igen. Ni är med praktiskt taget inga undantag alls de bästa läsare man kan ha och livet känns aldrig riktigt som det ska utan the ongoing dialog i kommentatorsspåret.
Bara ni nu kan ha lite överseende med den piggelin-marinerade rosten…
* * *
Jag avslutade Sverige-semestern med den där pressträffen på Sergel Plaza och som journalist ska man ska ju egentligen inte gå omkring och vara starstruck i såna sammanhang, men ojvoj – det var ju som att vara musikskribent och vimla backstage med Håkan Hellström, Thåström, Lundell, Plura, Robyn samt valda medlemmar av Abba, Kent, Popsicle, Nomads och Tant Strul
Bara de bästa var där.
Bara de största.
Man blir lätt vimmelkantig och får för sig att ingen i världen kan besegra en sådan upplaga av Tre Kronor.
* * *
Varför hockey är bättre än fotboll?
Jag såg en bra förklaring på Facebook alldeles nyligen:
Fotbollsspelare låtsas att de är skadade – hockeyspelare låtsas att de inte är det.
Just så.
* * *
Men om det nu var en sån larger-than-life-upplevelse att se de största svenska stjärnorna i Stockholm kan man ju bara ana hur det kommer att kännas för de som bevakar Kanadas första OS-läger i Calgary kommande helg.
De får rimligen hjärtflimmer bara av att slå fast vilka centrar Team Canada kan ställa upp med i Ryssland. Sidney Crosby, Jonathan Toews, Steven Stamkos, Patrice Bergeron, John Tavares…
Ska man fullfölja musikskribent-liknelser är ju det i så fall som att få vimla med Elvis, Dylan, Bowie, Keith Richards, Lou Reed och fransoserna i Daft Punk.
* * *
Ja, det var upplyftande att se bland andra Zäta och Viktor Hedman att stå upp för människovärde och yttrandefrihet när de fick frågor om den drakoniska gay-lagstiftningen i Ryssland.
Man blir stolt över att de är så upplysta och har så mycket patos och hjärta.
Men personligen tycker jag att IOK aldrig borde sätta deltagarna i den sortens situationer. Vore det en anständig organisation skulle spelen enkom hållas i riktiga demokratiter, där elementära mänskliga rättigheter respekteras. Inte i Ryssland och inte, för den delen, i kommunistdiktaturen Kina.
Men det är nu ingen anständig organisation, det är – precis som FIFA, som tycker det är okej att låta Qatar arrangera Fotbolls-VM om ett knappt decennium – en förljugen och korrupt sammanslutning lallare som låter sig smörjas av vilka banditregimer som helst.
Det är skälet till att vi alls måste ha den här debatten.
* * *
Stanley Cup-bucklan har varit med om mycket, men småländska höbalar har den inte sett förrän vid besöket i Russnäs den gångna helgen.
Önskar verkligen jag varit på plats, inte minst för att få klappa mina vänner kossorna, de som enligt mina föreställningar råmar i takt till ”Chelsea Dagger” varje gång Blackhawks gör viktiga mål. Tillförlitliga källor uppger dock att de hade trevligt ändå och var mycket nöjda med att se Lord Stanley i höet.
Yellbear – han som, för andra gången, tog hem de mytomspunna pokalen till småländska höglandet– har för övrigt hunnit gifta sig med sin Elina sedan senast också,.
Bloggen ber att få gratulera å det hjärtligaste.
* * *
Han tog väl i ungefär en tusendel så mycket som när han smackar in, exempelvis, Chris Neil i sargen.
Likafullt kändes det när Crankshaft gav bloggen en låtsastackling i konferensrumsvimlet på Sergel Plaza.
Bara det är ju ett argument för att någon – hallå Devils! – måste hissa lädret och ge den tuffaste svensken ett fint kontrakt den här veckan.
* * *
Alfies och Ottawas skilsmässa har, som det heter, ”went sour” och känns just nu inte mycket lyckligare än Paul McCartneys och Heather Mills.
Tråkigt att en så vacker kärlekshistoria ska behöva sluta på det sättet.
Men om några år är allt glömt och Daniels tröja skickas i taket ute i Kanata, det kan jag nästan försäkra.
* * *
Kul att Gabriel Landeskog – en annan som inte uppskattas efter förtjänst i Sverige, kan jag tycka – fick ett så mäktigt kontrakt av Colorado. Det var han värd.
* * *
En bartender på Söder och en på Cadierbaren på Grand – samt min kompis Alle hemma i Borlänge.
Det var de enda som kom fram och gjorde anspråk på de där prillorna jag lovade hela landet om Alfie skulle lämna Ottawa.
Likafullt noterar ni möjligen att jag här ovan bara ”nästan” försäkrar det där med att hans tröja ska hissas i Ottawa.
Här lovas aldrig mer någonting…
* * *
Alex Steen, Patrik Berglund och Magnus Pääjärvi blir de som ser till att Lord Stanley kommer till Sverige nästa sommar.
Åtminstone om man ska tro redaktörerna på The Hockey News.
De har just färdigställt sin underbart fylliga ”Yearbook” inför den kommande säsongen och tippar i den att St. Louis Blues slår Pittsburgh Penguins i nästa Stanley Cup-final.
Hm.
Konstateras kan också att de tror att såväl Washington som New Jersey och Dallas missar slutspelet helt och hållet.
Hm igen.
För egen del tycker jag det är WAY too early att komma med några predictions, men ett är jag redan nu säker på:
Devils kommer vara bättre än de tror.
* * *
Bäckis är redan här sedan några veckor, Erik Karlsson landade i Ottawa i torsdags, Henke Lundqvist kom till New York under söndagen och alla andra flyger in de närmaste dagarna och veckorna.
Sedan börjar camperna och redan 14 september spelas de första träningsmatcherna
Säsongen 2013-2014, mina vänner. Den är här nu.