Battle of Pennsylvania, del 3 – The End

Sorry, här var det inte mycket till aktivitet i natt – men det blev lite mycket att göra efter den otäcka smäll Kronwall åkte på i Denver och bloggande hanns helt enkelt inte med.
Dessbättre verkar det inte vara någon större fara med The Kron Wall of Pain.
Som ni kanske sett i den här lilla blänkaren säger han själv till yours truly Biff att han mår okej.
Samttidigt säger han att det i huvudsak var hans eget fel att det hände, att han själv försatte sig i en onödigt farlig situation.
Jag vet inte om jag håller med helt och fullt, McLeod kunde ha visat större försiktigt och låtit bli att smälla på honom i ryggen, men det är imponerande att svensken tar ansvar för sitt eget agerande och inte vill gnälla.
Det kallas att vara man, tror jag.
Vad det kallas att vara som The Mule vet jag inte, men vilket unikum han är. Han gör inte ett mål på sju matcher, men så fort han kommer till Klippiga bergen spräcker han nollan direkt. Och gör sen ett till. Så är det ju alltid. The Mule gör antigen inga mål – eller en hel bunt.
Besynnerligt – och underhållande.
* * *
Nu är jag helt off fredag kväll, men vi hörs från slaget om Hudson i The Rock natten till söndag