Columbus Day-matiné i Boston, del 3

Boston – Detroit 1-3 (Period 2)
* * *
En säregen liten period.
Bruins lyckas under flera långa sekvenser etablera det där karaktäristiskt skrämmande trycket i anfallszonen, det som känns som ett förkroppsligande av basgången i en Meshuggah-låt, men Wings är tajta bakåt, Monstret briljerar – och plötsligt kilar gästerna istället upp och gör två utsökt vackra mål.
Så kan det gå.
* * *
The Mules passning till Stephen Weiss 2-1mål är inte blott en macka. Det är en äkta smålandsrulle, delikatssen som alltid satte extra guldkant på Hultsfredsfestivalen.
Och ska man spinna vidare på det temat så är ju Alfies framspelning till Cleary vid 3-1 en göteborgsk halv special också.
* * *
Det här med Chara ser så seg ut…jag vet inte jag. Visst, han börjar bli till åren men min gissning är att det framförallt betyder att han, nu när han varit uppe i två finaler och allt, har svårt att tända på alla nödvändiga cylindrar i så här tidiga matcher.
Men min gissning kan vara åt helvete, det är långtifrån otänkbart.
Kanske är slovaken slut.
* * *
Nä, jag hittar inte college-professor Mårts i periodpausen.
Kanske missade han anslutningsflyg under resan från Winnipeg, där jag tror han satt och kollade Toby Enström igår.
Well, behöver han hjälp med insidertips kan jag säga att Zäta nog bör få en plats i OS-truppen…
* * *
Bra fråga, Eric J, om var man hittar bästa presskaffet i NHL.
Det är nog i Washington, faktiskt.
Där brygger dom den tunna soppan med en särskild kärlek.
* * *
Micke Samuelsson är alltså healthy scratch.
Undras om han i ett sånt läge tycker att Babs ska gå och ja-ni-vet-vad himself?
Hoppas det.
Det kändes som sörmlänningen växte två klasser när han blev så där arg på Bengt-Åke.
* * *
Det har du rätt i, Alan Wilder. Christopher Columbus-avsnittet var ett av de verkligt stora i Sopranos-sagan och plötsligt slår det mig att det var just här, på denna pressläktarsektion, jag satt när jag fick höra att James Gandolfini hade gått bort och bara minuter senare började den lysande Garden-DJ:n pumpa ”Woke Up This Morning”.
Ett omskakande ögonblick – särskilt som jag mitt i ett finalintro beordrades att skriva en minnestext om min hjälte.
Nå, den här matchen skulle behöva lite av hettan Sil visar i Columbus-episoden.
Det är först nu på slutet det blir lite, lite gurgel – men Wings har alltså inte haft ett endast powerplay.
* * *
Monstret påminner lite om Wille Löfqvist.
Nåt finare kan jag nästan inte säga.
Skulle vara Christer Abrahamsson då.
Men så långt ska vi inte sträcka oss.
* * *
Apropå Chara får jag en bestämd känsla av att han och fellow bjässen Todd Bertuzzi inte kommer äta Thanksgiving-middag ihop om en dryg månad.
Den relationen verkar något infekterad.
* * *
Vad säger Lidas i Viasat-studion då? Han kan inte vara helt missnöjd med det här.
* * *
Det här är såklart inte avgjort.
Det är, som sagt, Bruins som spelar.
Får de bara en reducering kommer det där Meshuggah-trycket intensifieras ytterligare och då kan vad som helst hända.