Columbus Day-matiné i Boston, del 5 – The End

Boston – Detroit 2-3 (Slut)
* * *
Jag håller med er.
Det vi fick se här i Gaaaaden idag fick gärna vara en försmak av den östra konferensfinalen nån gång i juni.
Men räkna med att Pittsburgh Penguins har en del att erinra om i det ämnet.
I Vilket fall:
Wings visade på allvar att de kan hävda sig mot den verkliga eliten i sin nya konferens.
Ja, Bruins etablerade det där infernaliska högtrycket i Red Wings zon vid åtskilliga tillfällen och borde med alla skott och nästan-chanser gjort några mål till, men det är som bekant en styrka även att vinna den sortens matcher.
* * *
Zäta själv går det inte att få att säga så mycket mer än att det är kul att puckarna trillar in, han är Bäckis-artat ovillig att hemfalla åt självhävdelse.
Men man kan ju lyssna på lagkamraten Kron Wall of Pain istället.
– Han och Pavel är otroligt bra just nu. Till och med som lagkamrat händer det att man bara tittar och tänker…”wow”.
Ja, Hart Trophy, man, Hart Trophy!
* * *
New rules, som det heter hos Bill Maher.
Man får inte längre ha med sig dataväska in i Bruins omklädningsrum.
– Den får du gå och lämna i pressrummet, förklarar en barsk vakt i typisk TD Garden-uniform.
Jaha. Ja, jag gör ju alltid som jag blir tillsagd, men – varför då?
* * *
Rangers har inte kontaktat Hedbä, hävdar folk med känningar i organisationen.
Ännu.
Men om Cam Talbot, som plockats upp från AHL, inte pallar trycket kommer det ganska garanterat att ringa ute i villan i Jersey snart.
* * *
Frågar The Mule om han inte börjar bli bra sugen på att hänga en kasse snart.
– Nej, svarar han med fin men tydlig sarkasm, jag tänker ha en helt målfri säsong i år.
Well, fortsätter han slå räkmackor som den till Weiss idag skulle det inte göra så förfärligt mycket.
* * *
Så Yakupov tycker inte det är så roligt att hålla på och åka skridskor och forechecka och jävlas i varje byte?
Ha ha, Oilers kanske skulle ta och trejda honom till Tårtans Vancouver istället.
Där skulle den sortens invändningar väcka intressanta reaktioner.
* * *
Mårts dök aldrig upp i Baaastan, vad jag kunde se.
Det är ett vågspel det där med anslutningsflyg i Nordamerika, i synnerhet om det är tajt och man ska vara på plats tidigt på dagen.
Förbundskaptenen kan dock vara förvissad om att allt han redan anar om svenskarna som uppträdde i den här föreställningen bekräftades.
I princip ska allesamman till Sotji, punkt och slut.
* * *
Claude Julien skrynklar ihop hela ansiktet till ett russin när Iginlas oförmåga i avslutningarna kommer på tal.
– Han gör helt enkelt inte som han ska nu, heter det.
Nej, kan man säga.
Jag som hade bespetsat mig på att få skriva nåt i stil med att ingen som kallas Iggy varit vassare sedan albumet ”Lust For Life” släpptes 1977.
Istället börjar jag osökt tänka på ”The Idiot” från samma år, men så elaka ska vi verkligen inte vara – och dessutom är även det, titeln till trots, ett mästerverk…
* * *
Jimmy Howard skadade sig alltså på värmningen och så sent som fem minuter före första nedsläpp fick Monstret veta att han skulle stå.
60 effektiva minuter senare var han utsedd till matchens första stjärna.
Coolt.
När jag lite försiktigt nämner något om oortodox stil rycker han på axlarna.
– Så länge man stoppar puckarna.
Wille Löfqvist, jag sa ju det!
* * *
Det var kul med all aktivitet i spåret idag.
Matinéer på vardagar borde bli en tradition, men vi får väl vara nöjda med det lilla.
Nu ska jag gå ut och se hur en Columbus Day kan tänkas arta sig i Boston after dark