De två största metropolernas hockeykamp, del 5 – The ENd

LA Kings – NY Rangers 1-3 (Slut)
* * *
Jag ber att få travestera Staffan Linderborg från VM-krönikan 1994 igen:
Nämen, Jonathan Quick. Nämen, Jonathan Quick. Nämen, Jonathan Quick….
Det är en episk tavla han gör vid Rangers 3-1-mål, en som definitivt kommer att finnas kvar på ”dråpliga listan” när säsongen ska sammanfattas om ett drygt halvår.
Och just då kändes det ju som att Kings, som precis hade fått powerplay och allt, verkligen var på väg in i den här matchen.
Så kan det gå.
* * *
Prytzen, den nya korresoffan gör inte sin debut förrän i slutet av november.
Så den gamla – klassikern som varit med Aftonbladet i New York sedan tidigt 80-tal – får tjänstgöra ytterligare några hockeykvällar.
Och man märker tydligt att den ger allt för att visa att jag begått ett misstag och tar tillbaka den från waivers-listan, den har aldrig varit skönare att sitta i…
* * *
De har ju lite flyt, i synnerhet med just Quicks Pat Bonner-tavla, men likafullt:
Rangers gör sin bästa match hittills under Alain Vigneault – hela försäsongen inräknad – och kan flyga till San Jose med raka ryggar direkt efter matchen.
* * *
Nu ska jag vara en bra värd och engagera mig i Virtanens semester, så det blir tyst i bloggen ett par dygn.
Men på torsdag svingar vi för fullt igen.
Tack, ni kämpar som var med den här sena natten.