Dubbelmacka i korresoffan, del 5

Ser man på.
Jag trodde ett Vancouver på väg mot rena kalasformen skulle skjuta sönder ett Detroit som inte alls övertygat på slutet.
Men Wings har varit bättre än på länge och har alltså, med lite bonnröta på slutet, 2-1-ledning inför tredje.
* * *
Som sagt – jag har en del annat att pyssla med just nu, Varlamov-storyn ska spikas ihop ordentligt och referat från Pittsburgh skrivas, men jag hinner se Dannes mål och my god:
The Sedin show går igen.
De gjorde ju ett ännu snyggare i förra matchen, så man kan lugnt konstatera att det börjar bli bekväma under Tårtans befäl.
* * *
Jag har ju inget att klaga på här, men blir ändå lite småavis när jag läser vår vän Tomas Wennerhult i kommentatorsspåret:
”På plats för Red Wings-Canucks. Coca Cola, ostbågar, en spinnande katt som också vill ha ostbågar och nu hunden som också vill ha. Mysig natt till ledig dag”.
Ah, det fanns inget jag tyckte bättre om där hemma än såna nätter med fin sport på tv.
* * *
Som någon påpekade, jag tror det var John J:
Fortsätter Tårtan spela tvillingarna så här vansinnigt mycket kommer de ju att vara med och slåss i toppen av poängligan.
För tro inget annat än att de själva älskar det.
– Det är helt perfekt, jag spelar de mycket hellre 222-23 minuter än 17-18 och får sitta och vänta när det är exempelvis penalty kill, sa Henrik när jag talade med honom häromdagen.
* * *
Det var inget fel på Alfies mål heller, ser jag nu i efterhand.
Där har vi en annan som börjar känna sig riktigt bekväm.
På slutet har han nästan varit Detroits bäste forward, har han inte?
* * *
Apropå förra matchen, den underbara uppvisningen:
När Iginla pangade in den sena reduceringen måste en och annan i Consol ha undrat varför han inte gjorde såna saker förra säsongen.
Men det börjar stå klart att den där lockouten inte var bra för dom gamla rävarna…
* * *
Kan bli en fin tredje här också, jag tror canuckerna vänder men är inte säker.
Keep it coming i spåret.