En dag på Long Island

En dag på Long Island…
Det låter som en film med Bröderna Marx, och jag ska inte förneka att det ibland finns likheter mellan deras klassiker och det egendomliga liv jag för, men den här gången är det bara en passande rubrik för den senaste i raden av gamedays säsongen NHL-säsongen 2013-14.
Jag störtar ut längs Long Island redan till Canucks morgonvärmning i Coliseum och – och sen blir jag kvar här ute.
Det finns ingen poäng i att åka tillbaka in till stan och vända och sen sitta i eftermiddagens trafikstockningar ut i spenaten igen.
Så jag slår ner min feta gamla kontorsröv i en fåtölj i lobbyn på Marriott-komplexet intill – där alla lag som möter Islanders bor – och…tja, jag vad gör jag?
Läser tidningar.
Dricker kaffe.
Petar i några artiklar.
Tittar, i smyg, på en underskön receptionist.
Det låter kanske tråkigt, men är i själva för jävla avkopplande och angenämt.
Framförallt:
Känslan och engagemang för matchen jag ska se blir alltid starkare med en så lång, koncentrerad startsträcka.
Så nu borde det bli åka av, boys and girls.
* * *
Tårtan gör med den här fajten comeback inte bara i New York-området – han får framförallt träffa lokal hockeymedia igen.
Som han ska ha längtat…
Det går dock rätt bra. Den koleriska skränfocken ger ett vänligare och mer avslappnat intryck än senast vi såg honom.
Men lite god gammal tvärhet blixtrar till i de mörka ögonen när någon försöker klämma honom på åsikter Rangers problematiska
– Jag jobbar inte med den klubben längre. Och jag tänker definitivt inte komma med kritik. Det vore inte rättvist, klipper han av
Okej.
Men låt mig gissa att coacher som får sparken inte direkt förlamas av empati när det skiter sig för efterträdaren…
* * *
Apropå Rangers problem:
Nu är Kung Lundqvist skadad också.
Visserligen bara ”day-to-day”, men det är oklart om han kan lira mot Flyers på torsdag och längre prognoser än så presenteras inte.
Just snyggt.
Biron, den självklare ersättaren, har ju precis jagats från stan, så ett lag som behöver all trygghet och stabilitet det kan uppbåda tvingas istället luta sig mot en Cam Talbot som knappt är torr bakom öronen.
Måtte Sather ha kvar Hedbäs telefonnummer.
* * *
Nere vid isen under en morgonvärmning, när läktarna är helt tomma, framstår den här rinkens skruttighet och Scaniarinken-artade mått i ännu tydligare dager.
Det är verkligen förbluffande att det spelas NHL-hockey här.
Men:
Love ändå, faktiskt.
Jo, love. Jag föll i handlöst för den gamla kakburken under slutspelsfajterna i våras och blir uppriktigt glad över att få komma hit igen.
Det spelades inte bara underbart frejdig hockey – på det bästa pressläktaravståndet i hela ligan. Det var ju såna folkfester här inne, sånt drag och sån ramalama, att det kändes som att man varit på Ekens 30-årsskiva varje gång man åkte hem igen.
Så festligt ska vi kanske inte räkna med att det blir ikväll, men ändå.
Jag är glad att jag är här.
* * *
Att knyta slips på en offentlig toalett medan 200 kilo lastbilchaufför från Long Island skvalar i en urinoar några decimeter till vänster innebär en särskild sorts utmaning.
Men man får inte tumma med den stämningshöjaren.
Det är först när den sitter där det verkligen känns att det ska bli något så fint som NHL-match.
* * *
Daniel och Henrik säger sig trivas med sin nya coach.
– Om han fått några utbrott? Nä, jag vet inte, utbrott…han är intensiv och bryr sig verkligen. Jag tycker det är inspirerande, säger Danne.
Well, det har bara gått några månader och efter blott några månader var säkert även Idi Amin en inspirerande diktator.
* * *
Man kunde ju tro att de skulle skippa en tisdagskvällsmatch mitt under serielunken långt åt helvete bort på en smal ö som skjuter ut i Atlanten, men då vet man inget om Canucks-fans.
Jag har haft så många runtomkring mig inne i Marriott-lobbyn idag att jag börjar uttala ”about” på kanadensiskt vis (abooouuut) och lägger till ett litet ”eh” efter varje mening.
Som den glade herre vid kaffedisken som tog reda på att jag är svensk och utbrast.
– Danny gör hat trick idag, eh?
* * *
Det här är Canucks femte match under en pågående roadtrip i österled och när den är avklarad återstår ytterligare två.
Innan de kommer hem igen har de varit ute i närmare två veckor.
Det här laget ser en del av det nordamerikanska luftrummet, om man säger så.
– Ja, suckar Henrik med ett snett leende. Rangers klagar över att de får inleda med nio raka bortamatcher, men vadå. De får ju åka hem emellan. Vi är ute hela tiden och så här i slutet av resorna kan det kännas lite påfrestande.
* * *
Har inga ärenden alls där men tittar ändå in i Islanders omklädningsrum och slås ännu en gång av hur frapperande litet det är.
Fan, jag hade polare på Slingergatan i Borlänge med större pojkrum.
* * *
Pratar lite med tvillingarna om de rent hockeymässiga förändringarna under Tårtan och kan meddela att begreppet ”täcka skott” kommer upp.
Tänka sig.
* * *
De har en liten byst av Kenny Jönsson och andra gamla hjältar utanför Isles-kabyssen.
Ullabulla Ullström hittar jag inte, men de har väl bara inte hunnit få fram den ännu…
* * *
Jag är en fåntratt, det vet ni redan och vet ni det inte meddelar jag det härmed, och som fåntratt blir jag såklart glad de gånger spelare jag känner morsar under läktaren.
Det händer sällan, de flesta är antigen för coola eller ser inte (jag är ju så liten…), men Eddie Läck försäkrar sig om en guldstjärna i bloggen genom att rentav vinka från isen denna morgon.
* * *
Islanders får gå upp mot canuckerna utan både avstängde Grabner och skadade Visnovsky.
Det låter inte idealt, direkt.
Stryk väntar, om man jag får tippa.
* * *
Henrik Sedin nickar igenkännande när jag efter frågor om Rangers tillkortakommanden säger nåt om att de sett så märkligt tama och uddlösa ut.
– Så blir det lätt i det systemet. När vi spelade dåligt och hade viktiga spelare borta såg vi också tama och uddlösa ut under Vigneault, säger han.
Det är intressant information.
* * *
Åh, främsta raden på pressläktaren idag.
I skamlöst skön skinnfåtölj.
Det är lite frestande att gå och hämta en bytta popcorn i pressloungen, luta sig tillbaka och bara skita i det här.
Men det säger jag bara.
Liveblogga är meningen med livet.
* * *
Ni som är på New York-semester – och ni verkar vara extremt många just nu – får hålla ögonen öppna ute i Manhattans turistvimmel i morrn.
Canucks ska ju spela i Jersey på torsdags också och imorgon har de ledigt.
– Då ska vi åka in till stan och kolla lite, säger Daniel med blicken hos ett Justin Beiber-fan som just kommit över ett backstage-pass.
* * *
På en punkt är och förblir Coliseum en toalett till arena:
Det trådlösa nätet.
De har bättre i Borneos djungler.
Så var förvarnad:
Det kan bli slut i rutan i natt, när vi minst vill det.
* * *
Till höger om bloggen: En radiostyrd zeppelinare som skickas ut på tur över läktarna i pauserna.
Till vänster: tv-kommentatorerna från Vancouver.
Kan bli en intressant kväll.
* * *
Värmningen är över och jag har nu samma känsla som den där supportern som kom fram på Marriott för några timmar sen.
Danny gör hat trick ikväll, eh.
Snart vet vi.