En dag på Long Island, del 3

NY Islanders – Vancouver 3-4 (Period 2)
* * *
The Sedin Show går för fulla – eller halvfulla, ska vi väl säga då – hus på Long Island.
Nu är det Bieksa-pjäxan som slår en Dagobert-macka till Daniel och så kommer de ångermanländska tvillingarna loss i ett två-mot-en-läge och alla vet att det kommer att ringa och visst gör det.
Henke får målet, Danne assisten.
Har du hört den förut?
* * *
Annars har det varit mycket Isles mot Bobby Lou och tidvis spelar de verkligen anfallshockey lika underhållande som Brasilien spelade fotboll 1982.
Det är rent förbluffande vilka shownummer, vilka kombinationer och vilket klapp-klapp Tavares kan – och får! – bjuda på mellan varven.
Desto surare känns det ju att backarna glömt att en period pågår i tjugo fulla minuter och skänker Higgins ett gratismål här i slutsekunderna
* * *
Nu, just nu, glider zeppelinaren förbi precis framför näsan på bloggen.
Vad säger du, Eric, ska jag kasta mig ut och hänga med ett varv runt läktaren?
Det är ju en gammal dröm…
* * *
Å andra sidan kunde gästerna mycket väl haft ytterligare ett mål.
Det Hassenfrassen och Hebert – domarduon – dömer bort borde nog ha varit godkänt.
* * *
Jag sitter precis så jag ser när Moulson prickskjuter in 3-2 och holy gräddsås vilket satans skott han får på.
* * *
Några av de tillresta Canucks-fansen har old school-jerseys på sig – de gula eller svarta med knivskarpa revärer som kragar.
De är mina favoriter i kvällens församling.
Jag kan inte fatta att dom som bestämmer inte tar till de ställen. De var ju asgrymma. Inte vackra i det ordets verkliga betydelse kanske, men så oerhört mycket mer originella och roliga än de blodfattiga standarduniformerna de uppträtt i senaste decenniet.
* * *
Jag blir på bra humör varje gång de spelar Black-Eyed Peas ”I Gotta Feeling” på hockey.
Den var intro till alla matcher under OS i Vancouver och varmare minne har jag knappt – av någonting.
* * *
Fan tro’t, men Islanders-fansen lyckas, mitt under en match mot Canucks, dra några hånfulla ramsor om Lundqvist.
* * *
Var tog, by the way, Black-Eyed Peas vägen?
* * *
Undras varför det plötsligt dök upp ett ”lång” i rubriken på förra inlägget.
Man är förvirrad ibland.
* * *
Islanders har något så ovanligt som en klack högst uppe vid taket i ena hörnet.
Det är inte Black Army direkt, snarare tvärtom om vi tänker oss attityd och grad av farlighet, men likafullt.
En klack.
Det är lika ovanligt som folköl på amerikanska idrottsevenemang.
* * *
Jodå, Lenny, helt bränd är jag inte. Det där ”eh”:et betyder samma sak på engelska, men det används med särskild frekvens av kanadensare.
* * *
Kallt om händerna nu.
När har Tampa nästa serie roliga hemmamatcher egentligen?
* * *
Varning för kort slutrapport.
Jag ska köra tillbaka till stan så fort jag kan och sen väntar goda vänner ute på byn.
Ni vet hur det kan bli då.