Första slaget om Hudson River för säsongen, del 5 – The End

New Jersey – NY Rangers 4-0 (Slut)
* * *
Wow, det känns som jag sitter på pendeln mellan Stockholm och Uppsala när jag åker tillbaka till stan.
Det är svenskar precis överallt.
Har ni sportlov hemma, eller nåt?
Fast hey, inga klagomål från min sida.
Det är cool att ni åker hit och går på hockey.
Så gör bra människor.
Några landsmän kommer fram och är snälla och säger trevlig saker om bloggen, till och med.
En tackar, det uppskattas mycket
* * *
Har precis kommit hem och står i köket och tittar om det finns nåt meningsfullt i kylskåpet – det gör det inte, bortsett från några rullar Ljunglöfs Ettan – när de börjar skrika ”Can you believe this!” på tv:n.
Mike Smith, Phoenix-keepern, har just lyckats pricka in pucken i Detroits tomma kasse,
Ha, nåt sånt har jag aldrig sett tidigare (och det gör jag ju egentligen inte nu heller, jag står och hänger mot kylskåpsdörren som en annan Tony Soprano när det sker, men ah, jag ser ju reprisen några sekunder senare så det får ju räknas, tycker jag).
Storartat.
* * *
Att påstå att det är lika festligt i Devils omklädningsrum som efter konferensfinalseger 2011 vore att ljuga rätt så fruktansvärt.
De är lättade över att de äntligen fick en seger, ler lite åt varann och sen är det inte så mycket mer med det.
– Vi har spelat bra även tidigare, men inte gjort mål. Det gjorde vi idag. Det var den stora skillnaden, säger Tedenby.
* * *
Inte nog med min vän och pressläktargranne Ruhnke.
Det är tyskar på Transit-tåget också.
I Klose-tröjor.
Vad pågår?
* * *
Lundqvist är överens med er.
Han hade en dålig kväll.
– Jag behöver definitivt vara bättre, heter det.
När han säger så brukar en monstruös insats vänta i matchen därpå.
Det blir nåt för inte helt stabila Flyers att fundera över tills på torsdag.
* * *
Nu ska jag se Annie Hall på TV.
Alvy Singer forever, lyder ett gammalt stridsrop i den här lägenheten.
Vi hörs – om inte förr – när canuckerna landar på Long Island på tisdag