Från strid till strid i Washington, del 3

Washington – NY Rangers 0-2 (Period 2)
* * *
Vad är det som händer?
Rangers gör ju en enastående period, ligger på och snurrar som Vigneaults förra lag i anfallszonen och går upp i 2-0-ledning– bland annat efter en gräddtårta till mål när Dirty Harry Callahan först river åt sig pucken i sarghörnet, passar till Richards, störtar mot mål, får tillbaka puckfan och slår in den på volley.
Ojvoj.
Siffrorna hade de facto varit ännu större om inte Holtby stått för säsongens insats.
Det är som att blåskjortorna under de lediga dagarna sedan Blues-matchen varit med om en aha-upplevelse och plötsligt fattat Vigneaults system som vanliga människor som ska ta körkort efter några inledande lektioner förstår hur koppplingen och växelspaken ska användas.
Förbluffande.
* * *
Står och pratar med Brooksie i pausen när Ray Shero plötsligt kommer fram och hälsar.
Ja, inte på mig förstås, men ändå.
Man kan bli starstruck för mindre.
Att en sån potentat är här stärker för övrigt intrycket att big time-affärer kan vara på gång.
Icke inblandade lags general managers ser man i princip aldrig på pressläktarna.
* * *
Capitals verkar å sin sida rätt yrvakna och står tidvis och bara tittar på – som vore de förvånade över att den gamla rivalen från metropolen längre upp längs I-95 fortfarande kan spela hockey.
Den förvåningen är i och för sig förståelig, men riktigt så tamt får det inte se ut.
Oates och Johansson bör höja sina väna stämmor i omklädningsrummet nu.
* * *
Eric J, du brukar ju byta lag emellanåt och får ta och överge Flyers nu.
Ditt lag borde vara…Avalanche!
* * *
Derek Stepan ligger ett step efter alla andra, om man säger så.
Pekuniärt är det inte omöjligt att han tjänade på att bränna hela campen i hopp om bättre kontrakt.
Men hockeymässigt förlorade han inledningen på en säsong då han ska vara i sin absolut prime.
Precis som alla andra som valt att go down that road de senaste åren.
Dumt.
* * *
Spridda skurar Rangers-fans håller igång duktigt på läktarna – och möts av irritation och glåpord från hemmapubliken.
Det är som det ska.
* * *
Min känsla är fortfarande att Zuke kan hänga en kasse ikväll. Han ser hungrig ut. Het. Ivrig.
* * *
Jag kan inte se något speciellt med kollegan intill, men det är ständigt unga damer framme och kråmar sig och drar med händerna i håret och skrattar lyckligt.
Sånt händer aldrig mig, jag får i bästa fall Eken att gnissla lite entusiastiskt på stolen. Det känns orättvist.
* * *
Vad menar twittrande New York-reportrar med att Holtby ”whiffade” med plockhandsken vid Moores 1-0-mål?
Biffen fattar inte.
* * *
Narvalen, i rollerna de har nu är det väl snarare Hagge som i högre grad framstår som avslutare. Jesper får ju mer vara inne och slita och generera energi och så.
Fast vem vet hur det blir längre fram… (usch, jag måste sluta dra hegerforsare på hans bekostnad…)
* * *
Det här kan nog vara en rätt bra kväll i DC.
Politikerna har och deras medarbetare kan efter två veckor av nattmanglingar och pressande förhandlingar äntligen andas ut över en drajja eller sju.
Där har ni en orsak till att slutrapporten lär bli kortfattad inatt, jag vill inte ut och titta på det där.
En annan är att jag jobbat sen åtta i morse och kan behöva en liten racakabajsare även för egen del.
Men nåt kommer ändå under rubriken ”The end”.