Opening night 2013

Oh, yes.
Nu är vi här.
Nu börjar det.
Nu höjer startern pickadollen i luften, kramar avtryckaren och – pang, plötsligt är NHL-säsongen 2013-2014 igång.
Jag tycker det känns som vid en riktigt magnifik galakväll, när spotlightsen spelar på natthimlen, juvelerna glittrar och pulsen rusar av uppdrivna förväntningar,.
Det.
Här.
Ska.
Bli.
Så.
Kul.
Ni är med mig, va?
Det är ju också första dansen i kommentatorsspåret och jag ber att få bjuda upp.
* * *
Rent praktiskt inleds min säsong här i det anonyma rummet på 70:e våningen i Marriott-skrapan downtown Detroit, med praktfull vy över en ärtsoppsgrön Detroit River som det idag går vita gäss på.
Jag kommer att följa inledningen av Habs-Leafs på datorn – för av någon anledning har hotellet strypt signalen från CBC, trots att det är Kanada jag ser där på andra sidan floden, kanske 150 meter härifrån – och sen glider mot fokus över till fajten i United Center, för den visas på NBC:s sportkana och kan således avnjutas på stor platt-tv.
Men ni som följer det helkanadensiska dramat närmare håller oss andra uppdaterade i spåret, utgår jag från.
* * *
Efter Wings träning i The Joe idag stod jag mitt emellan Zäta och Kron Wall of Pain i omklädningsrummet och deltog i lite skojfriskt gafflande om den senares Amazing Race-artade tur-och-returresa till DC igår.
Plötsligt avbröt Kyle Quincey – som sitter bredvid Kronwallarn – tittade på mig och frågade om Seinfeld brukar visas i Sverige.
Tack för den.
Han menade förstås att jag ser ut som Newman.
– Nejnej, han kollade dina vita sneakers och menade att de såg ut som Jerrys, försöker backkollegan från Järfälla lite senare.
Mina misstankar består dock – och bekräftas dom kan det bli en tung säsong för Kyle Quincy i den här bloggen…
* * *
Som jag var inne på i stora säsongstipset tror jag att Habs och Leafs kommer att ligga sida vid sida hela säsongen och förmodligen slåss om sista slutspelplatsen i öst. Just ikväll, en sån här öppningsafton, känns det som att Montreal borde vinna i kraft av hemmaplan, men skadan på Dogge Crankshaft – tänkt klippa och sergeant at arms oroar något.
Fajten i United Center känns som en riktig portion gräddsås för hockeyfans. Det handlar om två lag som verkligen gillar att utöva den här sporten. Är Hawks lika överjävligt bra i år? Jag tror vi får en fingervisning redan här.
Edmonton, slutligen, ska ju slå Winnipeg på hemmaplan, men att gå till premiär med de två förstacentrarna på skadelistan känns inte lyckat och torskar dom blir det omedelbart oroligt i Alberta.
* * *
– Hello…Quincy.
Ville bara kolla hur en sådan Newman-parafras känns.
* * *
Hittade Sport Illustrateds säsongsbibel för NHL i giftshopen (ja, förlåt svengelskan, men det är ju så vi svenskar säger här…) och dom tvivlar då verkligen inte.
Rubriken på förstasidan lyder:
Repeat after us: Hawks. Champs. Again.
Vi får la se.
Noterbart är att de rankar New Jersey ännu lägre än jag, på femtondeplats – och ja, givetvis påpekar jag det för att det igår var nån in och hackade om att jag borde sluta skriva hockey eftersom jag inte fattar att Devils kommer slå alla i öst utom Penguins, Bruins och Wings.
* * *
Kron Wall of Pain lyckades för övrigt med sitt amazing race igår.
Han hann till ambassaden innan stängning, fick sitt nya pass och flög hem till Detroit Rock City igen.
Starkt jobbat.
Men omgivningen tycker ju fortfarande att hela affären kunde ha lösts på ett mindre uppjagat sätt.
– Men jag behövde jobba upp mina airmiles, replikerar Järfälla-kungen…
* * *
Kulleman, dina önskningar om var bloggen ska ta vägen kan komma att uppfylls snabbare än du anar.
* * *
NHL-säsongens allra första mål kommer att göras av…Brendan Gallagher.
Gissar jag.
* * *
Att Carl Söderberg i praktiken diskas från OS-truppen för att han var olydig mot förbundet i våras känns…ja, småaktigt är ordet
Va fan, grabben hade chansen att spela in sig i NHL-miljö och tack vare den trippen är han nu redo att etablera sig hos mäktiga Bruins på riktigt – och det var ju inte som att det gick åt helvete för Tre Kronor i skåningens frånvaro.
Skrota de symboliska markeringarna och bered plats för Carl, för tusan.
* * *
Phil Kessel borde kanske passa på att göra ett mål eller två ikväll han också. Det jättekontrakt Leafs just förärat honom är ännu så länge bara motiverat på det så kallade papperet.
* * *
Mr Taggen, det är EN av årets allra största kvällar. Men slutspelsstarten och alla finaler är förstås ännu mer omtumlande.
* * *
Den lilla hotellrumsbryggaren puttrar, snusdosorna står uppradade och room service-menyn ligger uppslagen för beställning framåt första periodpausen i Chicago.
Ni vet hur det blir med såna här tv-bloggar, jag hoppar in och skriver när jag har fått ihop nåt – och under tiden dansar vi i kommentatorsspåret.
Nu, mina vänner, nu åker vi.