Opening night 2013, del 6 – The End

Parros otäcka olycka satte lite sordin på allting.
Men annars var ju det här en strålande premiärafton, med mycket mål och slutsekundsdrama i alla tre hallarna.
Satte de här matcherna tonen för de 1227 som nu återstår är vi in for a ride fram till midsommar.
* * *
Det hade jag inte koll på förrän jag ringde Krüger efter slutsignalen, men det var alltså ett födelsedagsbarn som avgjorde i United Center.
Johnny O firade helt enkelt 32-årsdagen med den där 5-4-baljan.
– Så man får väl säga att han förtjänade det, skrockar Kryckan.
Ja, det får man.
* * *
Det är dessbättre ändrat av snabbe redaktör Hagman nu, men under några minuter stod det i mitt referat om Montreal-matchen att ”Parros drabbades av en kraft hjärnskakning, men dessvärre inget värre”.
Dessbättre, var min tanke.
Ibland går det för snabbt – och ringrosten är inte helt eliminerad ännu….
* * *
Jag hann inte notera så mycket mer från Rexall Place än att Oilers även under Dallas Eakins ledning är benägna att slarva och begå iögonenfallande försvarsmissar.
Men på twitter rejvar de nordamerikanska tyckarna i extas om Jacob Trouba och flera vill redan revidera sina tips om vem som vinner Calder Trophy till sommaren.
Wow.
* * *
Nu är det läggdags på 70:e våningen i downtown Detroit.
I morrn har Alfie sin first stand i The Joe och då väntar också säsongens första liveshow här i bloggen.
Don’t miss, introt landar strax före 01.00, svensk tid.