Säsongens första derby, del 2

New Jersey – NY Islanders 1-1 (Period 1)
* * *
Det dröjer ju inte länge förrän vi får höra den nya målsång konsertpianisten talade om – och The Rock bemöter den som svenska rockkritiker brukar bemöta nya Tomas Ledin-skivor!
Fansen jublar lyckligt åt den gode Damien Brunners första mål i några sekunder, men ovationerna vänds tvärt till burop när dj:n slänger på ”This is our house”, som den egendomligt klumpiga nyheten, och sen börjar de skandera:
– Bring it back! Bring it back! Bring it back!
Ha ha, de är inte glada över att ha berövats dängan där de kan slänga in ett ”you suck!” åt motståndarna efter hemmabaljorna.
* * *
Devils börjar bra, är härligt aggressiva i anfallszon och även om det är Nabby som fäpplar in Brunner-skottet känns det som att de gjort sig förtjänta av tidig ledning.
Men sen kommer de av sig och Isles tar över mer och mer.
Framförallt kommer får de komma i väldigt många rena läge och det är just i ett sånt Grabner, den kvicke fan, kvitterar.
Jag får hålla med Hällegerd i kommentatorsspåret, det är egendomligt att se Devils – Devils! – agera så taffligt defensivt
* * *
Jo, när pucken väl släppts känns det ändå lite konstigt att se Jags i Devils-mundering.
Ännu har han inte fått så mycket uträttat, samspelet med fellow tjecken är inte direkt klockrent ännu, men han kommer bli en attraktion här.
* * *
Jag behöver givetvis inte berätta vem som möter överlägset mest jubel när årets spelartrupp presenteras för The Rock.
Det är samma man som mött det i två decennier.
Och det låter verkligen som om Tony Soprano, Frank Sinatra och Bruce Springsteen klivit ut på isen tillsammans.
Hela Jersey vibrerar, faktiskt.
* * *
Det är ändå fredag, så jag bryter mot alla regler och äter ett chips.
Förlåt.
* * *
Inte blir hänförelsen mer dämpad när Marty legendar inleder sin 21:a säsong – är det väl? – med att flasha plockhandsken vid Grabners första friläge.
Hm, heter det inte att gubben är trögstartad?
* * *
Ni som tittar på matchen i Raleigh, hur har det sett ut för Elias Lindholm då?
* * *
Även Scott Stevens, precis som ifjol assisterande åt DeBoer, får förstås sin beskärda del av extatiska vrål när spotlighten riktas mot honom i båset under den där lagpresentationen.
Att han står där visste Kron Wall of Pain förresten inte och när jag under en konversation i tisdags nämnde utbrast han storögt:
– Fan alltså…respekt!
Ja, det är ju svårt att inte känna så.
* * *
Tre matcher på lika många dagar, men nej – jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid hybrid icing.
* * *
Det är däremot ingen som jublar särskilt mycket när nya ägarna Josh Harris och David Blitzer kommer ut på isen för ceremoniellt första nedsläpp.
Fast egentligen är det nog just de två, snarare än Marty och Scott, som stått för den mest avgörande insatsen för den här organisationen sedan senaste Cup-titeln.
* * *
Grabner är verkligen…bra.
* * *
Hedbä har fortfarande inte synts till och hur fri han nu än är kan det nog efter några år i Old School Lous hägn kännas konstigt att söka sig till en så förbjuden zon som pressläktaren…
* * *
Nu tar vi en snus.