Slaget om New York

Och så tar vi ett djupt andetag och kastar oss in i nästa konfrontation.
The Battle of New York.
Islanders mot Rangers.
På Long Island
Det är som alla vet alltid en het beef – oavsett hur de gamla rivalerna spelar och oavsett var de befinner sig i tabellen. Ont blod kokar sedan decennier, lokal heder står på spel, supportrarna piskar upp euforisk stämning på läktarna och…ah, ni vet.
Men för framförallt Islanders – och dess morgonluftsvädrande fans – har just kvällens derby en alldeles särskild signifikans
Den störste österrikaren som trampat amerikansk mark sedan Arnold Schwarzenegger gör ju sin debut efter söndagens blockbuster-trejd och senast någon gjorde en lika spektakulär entré var när John Tavares spealde sin första NHL-match.
Upphetsningen kring en sådan premiär är svår att inte ryckas med i.
Det ska bli riktigt, riktigt kul att se Vanek kliva ut på New York-scenen.
* * *
Kommer iväg 20 minuter senare än planerat och hamnar i horribla trafikstockningar ute på Long Island Expressway.
Så är det alltid.
Inleder man sin lilla roadtrip till Coliseum efter halv tre på eftermiddagarna får man sitt bumper-to-bumper från Midtown Tunnel till avfarten vid Meadowbrook Parkway.
Inte så lite frustrerande. Vad gäller vardagsmisär, sån som inte är farlig eller förödande på verkligt sätt, finns det enligt min mening inget värre än att sitta still i trafik.
Förmodligen är det också just därför alla kör som stressade tyskar på Autobahn när de väl kommer ut på Meadowbrook och trafiken lättar lite.
Där gäller det fan att vara lika vaken som en vänsterforward när Kron Wall of Pain är på isen.
Och allt detta för lite hockey.
Som går på tv.
Man är ju egentligen helt flus.
* * *
Med all sannolikt gör Hagge Hagelin sin efterlängtade säsongsdebut ikväll också.
Det är dock inte helt klart ännu, av någon anledning. Han var på morgonvärmningen i morse, men hans medverkan är likafullt ett gametime-beslut, enligt Vigneault.
Fast jag räknar kallt med att få sitta här och vara glad åt att impalan från Södertälje raskar över isen igen.
Dom skickade ju Jesper Fast till Hartford igår kväll just för att bereda plats åt honom.
* * *
Uttrycket ”flus” bara poppade upp i hjärnbarken, som saker tenderar göra när
Det hörde man inte igår, gjorde man?
* * *
Det finns ytterligare en dimension i den här fajten som torde kittla hemmafansen.
Den kan komma att verifiera att ett så kallat paradigmskifte verkligen ägt rum på den lokala hockeyscenen.
Isles har alltid varit förmöget att göra stora matcher mot just Rangers, men de senaste decennierna ändå varit lillebror eftersom de i övrigt saknat betydelse, spelat för dåligt och nästan alltid missat slutspelet.
Men sedan Tavares kom till klubben har ju en återuppståndelse långsamt börjat ta form och som sagt:
Nu kan den fullbordas.
Nu kan Islanders visa att de är bäst i stan – på riktigt.
* * *
Coolt, jag har Pravda på en sidan om mig – och en utsänd från österrikisk nyhetsbyrå on the Vanek-beat. på den andra.
Känns de internationella fläktarna.
* * *
Ja, gode Björn Falk – Moulson är nog lite underskattad. Men han är inte lika bra, eller stor, som Vanek och om det bara handlat om honom finns det inte en general manager i världshistorien som inte skulle nappat på den trejden.
Så det verkligt dyra för Islanders i affären är de där draftvalen.
Men igen:
Jag tycker fler GM:s borde sluta vara så ängsliga och allvarliga och istället kasta lite tärning ibland.
Det blir så mycket roligare då.
* * *
Efter matchen igår sa Henke att han definitivt var redo för en fullbordad back-to-back ikväll.
Men det lyssnade Vigneault inte på.
Cam Talbot går upp i sitt första New York-krig.
* * *
Jag antar att det efter lyxbehandlingen på Gardens nya pressläktare igår skulle vara lätt att komma ut hit och fnys hånfullt åt den rangliga klätterställning som tjänstgör som Coliseums mediabox.
Men ni känner till min sentida inställning till den här hallen och dess faciliteter.
Jag tycker det har en obetalbar charm att sitta så nära isen, komma så tätt inpå hettan på läktarsektionerna och verkligen uppleva old school hockeyfeeling.
* * *
Såg ni Sedin-tvillingarnas avgörande mål mot Capitals igår natt?
Ojvoj monumentale.
Den enda sekvensen skulle kunna bli en hel Broadway-musikal.
* * *
Vad jag däremot redan saknar är den nya uppkopplingen i renoverade Garden; det är den snabbaste någonsin i en hockeyhall.
Coliseums är tvärtom den långsammaste och mest opålitliga. Den som sköter det är alldeles uppenbart helt flus och jag måste som vanligt förvarna om att det kan bli pannkaka av livebloggandet.
I så fall publiceras period-för-period-rapporterna när jag är hemma på Manhattan igen.
* * *
Äntligen, Kometen.
Befarade att du blivit sängliggande och inte längre var kommunicerbar efter söndagskvällens bomb.
Så tack för kommentar.
Du har nog dessvärre några bistra säsonger framför dig, med den pågående som särskilt smärtsamt bottennapp, men sen blir det bättre.
* * *
Ett annat skäl till att mitt gamla tigerhjärta slår lite extra för den här luggslitna plåtburken är att det var här jag ”gjorde” min första hockeymatch som USA-korre för bladet hösten 2005.
Jag anlände redan vintern innan, i januari, men då hann jag vara här i ungefär en vecka innan Bettman höll presskonferensen då han meddelade att säsongen var inställd.
Tack för kaffet, tänkte en biff som hade bespetsat sig på att åtminstone någon gång vara med om något så oerhört häftigt som att sitta på pressläktaren i en NHL-arena.
Desto större var upprymdheten när jag och fotograf Höken åkte ut hit för en försäsongsmatch mellan just Islanders och Rangers.
En ny svensk målvakt som hette Henrik gjorde sin debut i Rangers-tröja den kvällen. Han spelade halva matchen, hade lite småtungt och när vi efter slutsignalen träffade honom för allra första gången gick det knappt att prata med honom.
Han var så blyg och försynt – och dessutom fullständigt knäckt över sin som han tyckte katastrofala insats.
Därefter gick det ungefär en månad och sen var han Kung Henrik.
Se där, dagens lilla historiestund.
* * *
Ingen Lou Reed i högtalarna här ut heller, trots att han växte upp på Long Island. Men väl Bowies ”Heroes”.
Alltid nåt.
* * *
Obetalbar syn på toan innanför presslounge-kyffet strax innan värmningen ska börja.
Howie Rose, MSG:s Islanders-kommentator, och Joe Micheletti, som ju är expertkommentator på Rangers-matcherna, står båda vid handfaten och pudrar kinderna inför sina pre game-framträdanden.
– Ja, säger Micheletti, jag försöker fixa så att folk kan titta på mig. Det är inte så lätt.
I know the feeling!
* * *
Ah, jag orkar inte hålla på och ta bort stycket högre upp, men nu är det tydligen klart.
Impalan från Södertälje SKA spela.
– Så du har nånting att skriva om ikväll också, som kollegor vid kaffeautomaten skrockar.
* * *
Nummer 26 har han, Vanek.
Och han ser mäktig ut på värmningen.
Majestätisk.
Mig förvånar det inte alls om han gör en Moulson och smackar in ett par mackor på Talbot.
* * *
Ni får ett lite tidigare intro än vanligt idag, för ju närmare matchstart vi kommer, desto fler är det som kopplar upp sig och gör nätet i Coliseum till seg deg och jag väljer att avsluta det så här:
Så klockan strikes midnight i gamla Sverige.
Det är ännu tidigare än igår det.
Så nu ska det vara dundrande ställ i kommentatorsspårett, hör ni det?
Bra.
Let’s go.