Slaget om New York, del 2

NY Islanders – NY Rangers 0-1 (Period 1)
* * *
Nu tog fan bofinken.
Rangers leder efter en period.
Rätta mig inte om jag har fel, som Abris brukade säga, men jag tror inte det hänt på hela säsongen – och om det gjort det så var det precis i början.
Men de har samlat ihop till det, kan jag tycka. Nabokov får ju faktiskt jobba sig harmynt under några sekvenser och att den ormbitne Stepan inte gör mål redan innan Kreiders PP-balja är ju helt flust.
Isles ställer till med enstaka snurrnummer av känd sort när de kommer över offensiv blå , men har inte riktigt fått igång det briljanta anfallsspel man börjat förvänta sig när man besöker Coliseum.
Vi är dock bara tjugo minuter in i en match vars temperatur stigit för varje minut och lovar att bli väldigt skoj.
Det kommer att hända mycket innan vi är klara med detta, tror jag.
* * *
Förvånansvärt många stolar gapar tomma på läktarna, särskilt på sektionerna längst ner.
Så brukar det inte vara när herre-på-täppan-ära i New York står på spel.
Men det gör inte så mycket, för dom som är här för verkligen ett jävla liv.
Good times.
* * *
Vanek-Tavares-Okposo…ojvoj asså, det är ju inte bara rena rama glamour-kedjan av den sort Glen Sather brukar drömma ihop.
Det står, i teorin, en välbehaglig doft av Stanley Cup kring den.
* * *
Hagge är av förklarliga skäl något rostig och har väl inte gjort särskilt mycket intryck alls under första.
Men med med den där raketmotorn i skridskorna är han alltid ett hot.
Det behövs bara att han får en chans att störta iväg över det frusna vattnet – watch out.
* * *
Glömde nämna det i introt.
Retweetade en kul liten klackspark jag tack vare den store Stiko Per Larsson såg på kontot Hockey History igår – och fick den sen själv retweetad mer än något annat jag nånsin haft ute i det där kvitterforumet.
Men den var skoj också:
”Wayne and Brent Gretzky hold the NHL record for most combined points for two brothers. Wayne has 2857 and Brent has 4”.
Men det är ju sant, inga andra bröder – inklusive våra tvillingar – lär komma ikapp!
* * *
Vad nu då, Grabner har inte haft ett enda friläge.
Är han förkyld?
* * *
Niclas Schaub gör oss den äran i kommentatorsspåret.
Då vet man att det är en stor och speciell natt.
* * *
Vanek såg vi inte heller så mycket av att vi reste oss upp och började svinga slipsarna ovanför hjässorna, men man kanske får ge honom mer än en period att utveckla kemi med wonderkid Tavares.
* * *
Jag har aldrig riktigt förstått varför hockeyfans buar åt domarna redan när de kommer utskrinnande INFÖR match.
Oväntat jubel borde rent logisk ge hemmalaget fler fördelar.
Testa det nån gång, säger bloggen härmed,
* * *
Nej, David Ronald – detaljen du nämner om hur Isles kan hantera draftvalet kände jag inte till.
Men jag envisas alldeles oavsett att stå på Garth Snows sida i den här debatten.
Throw the dice and take your chances…det måste hända ibland.
* * *
Min österrikiske kollega syns inte till.
Stackars, han åkte förmodligen för sent och sitter kvar i kvällskön på Long Island Expressway.
I så fall ses vi framemot mitten av tredje då.
* * *
Bortabåset i Coliseum är ju så litet att reservmålvakten alltid får sitta på en stol vid spelargången i ena sarghörnet.
Så där har vi Henke nu.
Det är en rätt underlig syn, särskilt som han får maka sig på sig som vilken vaktmästare som helst varje gång Islanders cheerleaders ska in och skrapa is.
* * *
Som sig bör manar speakern före första nedsläpp till en stunds reflektion kring offren för Sandy – superstormen som i kväll, för exakt ett år sedan, drog in över de här trakterna och orsakade vedervärdigt mayhem inte minst här ute på Long Island.
* * *
Man får hoppas att det inte längre är några hard feelings mellan Henke och de där cheerleader-tjejerna.
För fem-sex år sedan blev ju målvaktsstjärnan och hans polare Sean Avery osams med dem när de, som det påstods, hade varit framme och stört honom med sina skyfflar.
Det blev en underhållande följetong i lokalpressen.
* * *
Apropå Sandy…för exakt ett år sedan hade jag precis vid den här tidpunkten börjat bli sjösjuk hemma på vardagsrumsgolvet, eftersom skrapan svajade så förbannat i de brutala vindarna.
Nu sitter jag här och njuter av ett frustande hockeyderby.
Kontrasten kunde inte vara mer bjärt – eller angenäm.
* * *
Den gamla storyn om hur en andrekeeper som satt på den där stolen vid spelargången under en match på 90-talet raggade upp en dam i publiken och mitt under brinnande kamp försvann in med henne i omklädningsrummet, för att hittas i en lätt komprometterande situation av en materialare, har ni väl hört?
Mycket underhållande.
Jag kan garantera – sätta allt jag äger och har, inklusive alla framtida säsongsackrediteringar – på att det inte händer ikväll.
* * *
Rock ’n’ roll, nu börjar andraperioden snart, faktiskt.