Slaget om New York, del 3

NY Islanders – NY Rangers 2-1 (Period 2)
* * *
Det är som det ska vara i en riktig showdown.
Hårt och jämnt och tufft och ovisst och ivrigt och jävlaranamma-kamp om varje millimeter där nere.
Islanders har fått bättre struktur på offensiven och kommer, framförallt under första halvan av perioden, i några tunga, tidvis nästan Boston-artade anfallsvågor och har gjort sig förtjänta av utjämningen.
Men jag tycker Rangers fortsätter spela bra, med bett och glöd, och sekvensen när kedjan med Zuke, Stepan och Kreider nitar fast pucken anfallszonen så länge att en utmattad Hamonic till slut bara måste ta en utvisning är till och med snudd på formidabel.
Men krampen i avslutningarna sitter i.
Och just där kan Regin-målet de mer eller mindre fumlar in precis här i slutet kan nog vara strået som knäcker kamelens berömda rygg.
Såna känns hos lag som spelar andra matchen på ett dygn och själv aldrig får någon utdelning.
* * *
Mannen med ett av ligans tio coolaste namn kommer loss på en kant och snärtar, assnyggt, in sitt första Battle of New York-mål i nättaket bakom Talbot.
Cal Clutterbuck, han kan han.
* * *
Ja, det är då oaktat eventuell överskattning hur som helst så att Brad Richard är en helt annan spelare i år än han var under det mer eller mindre totala sammanbrottet under den korta fjolårssäsongen.
* * *
– It’s a sellout, meddelar pressläktarspeakern glatt.
Det är det ju inte alls.
Vi skulle förmodligen behöva en Snowden för att reda publiksifferhärvan i NHL.
* * *
Lillis, Henke har precis kommit tillbaka från skada och han spelade igår, så det är ju inte konstigt alls att de vill vara försiktiga med honom.
* * *
Men igen, trots lögnen om antalet åskådare, är det en riktigt bra holmgång på läktarna också.
Garden igår framstår som SJ:s tysta vagn i jämförelse.
* * *
Förra pausen hade jag såna tekniska problem att jag inte hann gå och hämta mer kaffe och jag har ingen lämplig springare här; jag kan inte gärna be Pravda att utföra såna tjänster.
Men det går inte att avnjuta tredjeperren i ett slag om New York utan att ha fyllt på bränsle, så nu publicerar jag och ber att få återkomma.
Slutrapport är näppeligen att vänta förrän jag parkerat bilen i garaget på 38:e gatan igen.