Tomas Hertl forever

Otroligt.
Det finns alltså de som anser att Tomas Hertl gjorde fel när prickade in sitt fantastiska konstmål under San Joses 9-2-kross mot Rangers.
Att han stajlade för mycket.
Att han förnedrade Martin Biron.
Sicken bullshit.
Det är hockey det handlar om. Inte fredsförhandlingar i Mellanöstern. Det är show, det är underhållning – och ju mer spektakulär grannlåt desto bättre, givetvis.
Som Henrik Sedin säger till Comcast i Norra Kalifornien idag:
– Jag förstår inte vad vi pratar om. Han gjorde ett vackert mål. Det är kul att se. Hockey är den enda sport där det börjar snackas om ”showboating” när någon gör något snyggt. I andra sporter är alla helt till sig när en stilig ”move” visas som highlight. Men så kan vi inte ha det i hockey. Det bästa är att skjuta in pucken via någons rygg, så ingen pratar om det.
Just så.
Tomas Hertl forever.
* * *
Noterar att somliga ropade efter mig i kommentatorsspåret igår natt.
Men snälla Gvald och andra, läs om sista inlägget från häromdagen – jag gjorde ju klart att jag skulle vara off och ägna mig åt gästen Virtanens semester under tisdag och onsdag.
Ikväll är jag tillbaka i soffan.
Det är lite mycket annat att göra så jag vet inte hur många blogginlägg det blir, men spåret är öppet, så där kan vi under alla omständigheter ta en svängom.
* * *
Vad gäller Rangers ynkliga insats i Sharktank i förrgår kan man lugnt säga att New York-pressen har vissa synpunkter.
Larry Brooks fyrar i dagens Post av den brutalaste sågning jag sett under mina snart nio år som hans hängivna läsare.
”A disgrace to the sweater”, står det bland annat. Inget Rangers-lag har varit så ”utterly miserable” sedan 10-2-förlusten mot Dallas i januari 2009, den som blev början på slutet för coachen Tom Renney. Dan Girardi och Michael Del Zotto har varit ”miserable” hela säsongen. Ryan McDonagh var ”almost unbelivable bad” mot San Jose och John Moores start på säsongen ”explains why the Blue Jackets were willing to trade him”.
Ojvoj.
Inte heller Henke har varit sig själv, enligt Brooksie – och han tror det beror på att klubben fuckar upp i förhandlingarna om nytt kontrakt med målvaktsstjärnan.
”Management is essentially worrying about how effective their franchise player is going to be 2020-21. Are you kidding me? The Rangers have won once going on 74 years and they’re concerned about Lundqvist’s cap hit seven years down the road”, skriver han.
Därutöver handlar den svavelosande texten om att det nu är upp till spelarna att bevisa att de klarar av att spela under en tränare som inte är lika strikt och hård och otrevlig som John Tortorella.
Ja, det ska bli mycket – MYCKET – intressant att se hur Rangers reagerar mot Ducks ikväll.
* * *
Dessförinnan har vi dock bland annat Boston mot Colorado, Detroit mot Phoenix, Buffalos första riktiga chans att vinna, Washington, med nyblivne pappan Bäckis på isen, mot Carolina och ännu en Toronto-show.
Jag är med.