Ännu ett slag om Hudson River, del 5 – The End

NY Rangers – New Jersey 2-3 (Slut)
* * *
Ibland får man dra en imaginär kam genom kalufsen och påminna sig själv om vad tusan man får vara med om.
Som i Devils omklädningsrum efter den här tillställningen.
Det är länge bara två man där som står och pratar helt avspänt med en liten mediahop.
Jaromir Jagr– och Martin Brodeur.
Det är att vara in the presence of magisk hockeyhistoria och gudabenådad begåvning det.
* * *
Vigneault försöker inte smussla med sanningen om Carters andra mål, det som på något vis gick rakt igenom Lunkan.
– Det är en rutinräddning han bara ska göra, heter det.
Målvaktsstjärnan håller med, det såg man redan på kraften med vilken han skickade in vattenflaskan i plexit på väg mot omklädningsrummet och känner jag honom rätt ämnar han ta gruvlig revansch nästa gång han kliver ut på isen.
* * *
Buffalo slår Kings, Carolina slår Colorado, Florida slår Anaheim och Philadelphia klappar till Ottawa med 5-0 på bortaplan.
Vad var det här för konstig skrällkväll egentligen?
* * *
Det är Jagr som är kvällens Saida. Han hade tydligen satt det här slutresultatet redan i morse.
– Jag sa åt Marty att jag hade good news och bad news. Han skulle tyvärr inte hålla nollan men vi skulle vinna med 3-2. Jag vill inte försöka låta som att jag är smart, men jag är det, säger och fyrar till kluckande journalistskratt av sitt patenterade jätteleende.
* * *
Vi hann alla skicka Pär Mårts en medlidsam tanke när Henke stod och grimaserade efter Carters skott i tredje.
Det hade just varit snyggt med en skada på den pjäsen – själva tältpinnen i Mårts lagbygge – nu.
Men det är ingen fara.
– Jag fick skottet på armen, det gjorde ont ett tag, men är ingen fara, meddelar han.
* * *
Jagr fortsätter:
– Jag bara vet saker. Jag vet att vi vinner Stanley Cup i vår också. Men säg inget…
* * *
Man ska som bekant vara varsam med vad man önskar sig.
Jag får inte se hockey med Lemaire, men i trängseln under hissresan ner från pressläktaren blir jag upptryck i ett hörn av just honom.
Han luktar gott.
* * *
Frågar förstås en nöjd och glad Adam Larsson hur firandet av födelsedagen fortsätter efter den här härliga segern.
Han bara vänder baseboll-kepan bak och fram och flinar.
– Det tänk ja int säg till dig…
Och jo, han säger ”tänk”, ”int” och ”säg”.
Adam är från Skellefteå.
* * *
Hur länge hann Hedbä vara i Rangers, en vecka?
Likafullt svärmar klubbens materialare runt honom i hallen bakom zamboni-entrén och vill prata och skaka hand och höra hur det står till.
Det är sån han är, omtyckt av alla som kommer i hans väg.
* * *
Nu drar vi ner ridån för ikväll, men reda imorrn är vi tillbaka med The Battle of Pennsylvania – från korresoffan.