Rödvingar i Billy Joel-land

It’s a great day for hockey, sa Bob Johnson.
Jag kan bara instämma.
Höstsolen gnistrar över New York, den ljumma luften doftar av kastanjer och multnande löv och Long Island Expressway slingrar sig hela vägen ut till den sista ishallen i NHL med ingrodd, gisten old school-feeling.
Så jag hoppar in i en cool hyrbil, styr ut genom Midtown Tunnel och gasar på mot Uniondale och Nassau Coliseum.
Här tar New York Islanders emot Detroit Red Wings.
Det blir – känns det som – fräsande action, mycket mål, fysiskt och grinigt och kul att se.
Är det nån där ute som vill dela upplevelsen med bloggen denna lördagkväll?
Hoppas det.
* * *
– Per, Vad hände därinne, ropar en landsman när jag tre timmer före gametime kommer ut från Mariott-hotellet vägg i vägg med Coliseum och lätt generad får tränga mig genom den hop av fans som står och väntar på att få sen glimt av Red Wings-stjärnorna,
Inte mycket, lyder svaret.
Jag kommer ut extremt tidigt, officiellt för att äta lunch på sportbaren Champion– men egentligen förstås för att jag är hockeyhora och vill frottera mig med samma stjärnor som fansen står ute i solen och väntar på.
Den ende jag ser är dock assisterande coachen Tom Renney, som redan vid halv tre på eftermiddagen kommer dragande på en liten väska och hastar mot hallen.
Resten av sällskapet ligger uppenbarligen och trynar i en unison pre game-nap hela eftermiddagen.
Men ändå.
Long Island Marriott är holy ground. Alla lag som möter Islanders bor på den inte helt glamorösa anläggningen ute i Long Island-spenaten kvällen före, så varenda hockeystjärna ni kan föreställa er från de senaste fem decennierna har sovit i rummen, trampat runt i lobbyn och slafsat i sig de torra champions-burgarna.
Sådant finner jag fascinerande.
* * *
Min föraning om att det blir mycket mål gäller inte nödvändigtvis Red Wings, vill jag härmed understryka.
De inte bara flög in efter hemmamatchen mot Capitals igår och checkade in på hockeyhotellet mitt i natten.
De har för vana att göra riktiga plattmatcher i just den här hallen.
Även under den senaste storhetstiden, när kapten Lidas anförde styrkorna till Stanley Cup-seger, gick det alltid alldeles åt helvete just här.
Förmodligen har det handlat om underskattning – Isles var inte mer hot än en vattenpistol på den tiden. Men det är annorludna idag, Islanders är senaste tidens svacka till trots ett riktigt hockeylag, så nu kan brister i inställningen komma att straffas med rena slakten.
* * *
Jag vet inget om bilar och tror inte jag får nåt speciellt när tjejerna på Hertz på 40:e räcker över nycklarna till Hyundai
Men det måste vara en ny, flashig modell, för den morrar som en tiger ute på expresswayen och när jag trycker till på gasen händer det verkligen grejor.
Jag längtar redan efter att få susa tillbaka mot Manhattan.
* * *
Denne The Mule alltså….
Han är ju den mest streaky sedan gud uppfann åskvädret.
Igår gjorde han mål för första gången på sju matcher, eller vad det var – och naturligtvis blev det omedelbart ett till.
Det är som en annan med alkohol.
Antigen blir det ingenting alls – eller en jävla massa..
* * *
Förresten – en liten grej händer det ändå i Marriott-lobbyn under eftermiddagen.
När jag sitter och läser lokaltidningen Newsday ­– inget ”är” mer Long Island, mer än möjligen några gamla Billy Joel-hits – spelar dom plötsligt The Jam i högtalarna.
”That’s Entertainment”.
Det är verkligen en happening.
Och förhoppningsvis sätter det tonen för hela kvällen.
* * *
Apropå att inte trivas i vissa hallar:
Rangers sätter Kung Lundqvist på bänken mot Montreal ikväll.
Det går att förstå.
Bell Center har de senaste åren varit för honom vad spenat är för Karl-Alfred – fast tvärtom.
* * *
Det osar grillkol, bira och gott humör runt hela parkeringen när jag vaggar mot pressentrén.
Det är ju lördag.
Då ställer Islanders-fansen alltid till med tailgating-fest.
Det händer bara här, och i Raleigh, och jag blir alltid lika upprymd av att se det.
* * *
Islanders hade hoppats att Vanek skulle göra comeback ikväll. Han var med på morgonvärmningen, men tyvärr. Han sitter på fel sida sargen ytterligare några matcher.
* * *
Ni trodde blåsorkestern i Lissabon igår var nånting att irritera sig på.
Låt mig berätta:
Islanders har placerat en hel kör, i brandgula T-shirts, i ena läktarhörnet ikväll och att döma av repetitionerna strax innan publiken släpps in tänker den kören både sjunga och ställa till med något slags töntiga, välkoordinerade handklappningsövningar.
Hallå.
* * *
Hos gästerna är Alfie det stora frågetecknet.
Han har problem med ljumskarna och scratchades efter matchvärmningen i går kväll.
Bara han är fit for fight första december, när Wings åker till Ottawa. Kan han inte spela då snackar vi västgötaklimax monumentale.
* * *
Sitter närmare reklamzeppelinaren än någonsin ikväll, jag har den i princip som bänkgranne. Och även om jag nu inte törs kasta mig ut och hänga med ett varv runt läktarna – det vore förmodligen inte så lyckat – kanske jag i alla fall kan be han som sitter med kontrollen att få styra lite. Det måste ju vara svinkul!
* * *
Med tanke på hur han spelade när Howard var skadad är det ju fan att Monstret inte fått fler chanser från start.
Men ikväll står han – och visar förhoppningsvis ännu en gång att är det bästa Wings har på den positionen.
* * *
California dreaming…
Det är bara några dagar kvar. Sen går jag Mama & The Papas on your asses, det vill jag bara göra klart.
* * *
Står bakom Ken Holland i kön till kaffekannorna i det lilla kyffe som agerar pressrum i Coliseum och ser till min fasa att han häller te i sin kopp.
Te!?!
Vad är det för larv? Det är väl ett hockeylag han basar för – inte en klass på teaterskolan?
* * *
Veteran’s Day pågår tydligen fortfarande på Long Island, för militären ska hyllas idag också – och därför värmer Islanders i kamouflage-tröjor.
Det ser rätt underligt ut.
* * *
Ingen bor ju kvar i Detroit, så det säger sig kanske självt, men likafullt är det lite häftigt att se Red Wings alltid har regelrätta horder av fans var de än kommer och det gäller i högsta grad Long Island också.
Det är påtaglig rödvit trängsel runt plexit på gästernas planhalva under värmningen.
* * *
Båda danskarna i hemmalaget – Regin och Nielsen – ser inspirerade ut i de där kamouflage-tröjorna.
Monstret – och ni – får hålla koll på dem.
* * *
Har vi möjligen Islanders-supportern Björn med oss i kommentatorsspåret i natt?
Vore skoj, tycker jag.
* * *
På andra sidan är det Kron Wall of Pain som ser ut att vara särskilt spelsugen.
Är det kanske dags att kronwalla någon i den här matchen?
På tiden, tycker den här bloggen.
* * *
Nä, nu släpper vi sargen och åker.
Som sagt:
It’s a great day for hockey!