The battle of Pennsylvania, del 2

Pittsburgh – Philadelphia 0-1 (Period 1)
* * *
Man får ju först för sig att det är över redan efter nitton sekunder.
Kunitz sparkar in pucken och målet blir helt korrekt bortdömt, men ändå.
Hemmalaget kör så det rister i tv:n redan från första nedsläpp och Coburn & co står ju bara och ser hypnotiserade ut.
Så fortsätter det sen också.
I fyra-fem minuter.
Sen blir det långsamt jämnare och i till slut börjar ju Flyers bita sig fast nere hos Fleury i några byten och har man sett – plötsligt är det bortaledning.
Men framförallt:
Det är en rolig match med mycket action, högt tempo, infekterad stämning och oviss utgång.
Tackar.
* * *
Dupuis har fått ut en fin mustasch.
Eller bart, som det numer heter i den här Fleksnes-influerade bloggen.
* * *
Periodens man är Brayden Schenn, vad mig anbelangar.
Inte nog med att han stänker in ett fint skott efter Simmonds förstklassiga förarbete.
Han kör på Fluery också och ja, det är väl både fult och onödigt och han förtjänar att få sätta sig i utvisningsbåset.
Men det är sånt jag förväntar mig av de här fajterna, det är sånt som ger dem verklig puls och känslan av att vad fan som helst kan hända.
Sorry…
* * *
Emery har varit kunglig, absolut.
Men det är bra sällsamt att Penguins inte kan göra mål längre.
Med så mycket excellent firepower på isen ska det bli annan utdelning när man vinner skotten med 16-8.
* * *
Ännu en gång händer det omtumlande saker i Buffalo utan att vi hör från Kometen.
Vad tycker Sabres mångårige riddare i kommentatorsspåret om att både Darcy Regier och Ron Rolston rensas ut i en plötslig blitz – och att Pat Lafontaine kommer ”hem” och tar med sig Ted Nolan som interim-coach?
Oundvikligt, säger jag.
Det gick inte att fortsätta ha det som de haft i First Niagara en hel jävla säsong.
Men i praktiken förändras ingenting, laget är fortfarande ihåligt och Nolan gjorde något särskilt övertygande intryck när han basade ute på Long Island.
* * *
Bryggaren puttrar trivsamt ute i köket, en angenäm doft fortplantar sig genom lägenheten och jag plockar fram den finaste, gula koppen från Sun Records i Memphis.
Nu ska här drickas kaffe.