Alla blickar mot Kung Lundqvist, del 5 – The End

NY Rangers – Calgary 4-3 (Slut, straffar)
* * *
Mitt under Vigneaults presskonferens börjar det knastra och spraka och hojtas i walkie-talkien som hänger i bältet på en ljudtekniker.
Rangers-coachen tittar upp, flinar och utbrister:
– Jag ser en bild av Torts framför mig…I’m out of here!
Det behövs bara en liten medgång för att kompakt ångest ska förvandlas till skojfrisk lättsamhet i NHL.
* * *
Det är ungblodet Dylan McIlrath som sitter med Broadway-hatten och poserar i omklädningsrummet efteråt.
Inte för att han direkt var Bobby Orr där ute, men lagkamraterna är impade över att han vågade gå upp mot McGrattan.
Det var McGrattan också, tydligen.
När vevandet var över klappade han lill-Dylan på axeln och sa:
– Good job, kid.
Det är ju rent underbart.
* * *
Bloggen smyger fram till Lundqvist innan resten av mediahopen hinner dit för den sedvanliga presskonferensen och lättnaden i hans ögon går knappt att beskriva.
Det ser ut som att han vunnit miljoner på tipset, tappat bort kvittot och sedan fått tillbaka det igen.
– Om vi förlorat även det här hade jag varit så grymt besviken att jag inte pratat med dig just nu, säger målvaktsstjärnan.
Nej, jag hade inte gått fram heller…
Vad han säger i övrigt kan ni med fördel läsa på sportbladet.se
* * *
Det här var första gången på hela säsongen Rangers varit inblandade i straffavgörande och kanske var det därför det var så roligt att se – eller också berodde det på att vi fick se så mycket grannlåt.
Zuke var iskall, Joe Colborne briljerade med häpnadsväckande moves – och Pouliot gjorde ju en Foppa.
– Jo, jag har sett honom göra den. Det var inspirationen, även om alla försöker sig på den verianten nuförtiden, säger han till bloggen.
Stort.
* * *
Nu ska jag se på Homeland – sedan väntar en all nighter med texter som måste skrivas.
Vi återkommer i veckan, förhoppningsvis med lösning på den här kommentatorsspårsproblematiken.