Cowboys i stan

Mandela är lagd i välsignad jord, nobelprisen utdelade och höstens första riktiga snöoväder i New York över.
Så nu kan vi titta på lite hockey igen, tycker jag.
Nashville Predators är på besök i storstan och ska gå upp mot New York Rangers i the woooorld’s most famous arena.
Båda behöver seger som de som steppar loss i sista dansen på Stadshuset just nu kommer behöva en Treo i morgon bitti, så med lite tur ska det – trots dagform på de inblandade – kunna bli en sevärd föreställning.
* * *
Jovisst, det har snöat i världens huvudstad idag.
Under några timmar mitt på eftermiddagen fullkomligt vräkte the white stuff ner.
Då blir det ofelbart kaos på gatorna och en bloggare ser förstås till att inleda resan västerut, rakt över Manhattan Garden, redan fyra timmar före matchstart.
Rutin, mina vänner, rutin…
* * *
Jag trodde hans NHL-karriär var över, men se på fan – Rangers har kallat upp Arron Asham från Hartford igen.
Hans namn i laguppställningen brukar betyda att coacherna vill se hårda tag, men nu handlar det snarast om att något – vad som helst, nästan – bara måste hända.
Det här laget får inte uppträda lika anemiskt och tandlöst och opassionerat i ytterligare en match.
Då kan Vigneault lika gärna kalla upp resten av Hartford Whale också.
* * *
Brian Engblom står och rättar till sina blonda hårtester vid en zambonin när bloggen promenerar förbi.
Då vet man:
Det är NBC-kväll ikväll.
Så luta er tillbaka och räkna med lika mycket reklam som hockey.
* * *
Predators är en av säsongens stora besvikelser, tycker jag.
Sure, att truppen har sin brister – att den saknar balans och är ihålig både här och där– gick att se redan på förhand, men jag hade en känsla av att de i vanlig ordning skulle sluta sig samman och utmana på ren passion, ren grit och ren sammanhållning.
Men med Pekka Rinne och Shea Weber på skadelistan har ingenting funkat och nu ser de snarare ut som rena rama slagpåsen.
Drömmen om finalveckor på Tootsie’s Orchid Lounge på Broadway förblir tydligen en dröm.
* * *
Fan, jag hamnar längre och längre ut på kanten på den nya, flashiga pressläktaren och sitter snart i knät på Gris-Olle.
Det kan bero på att the big sshots – beat-reportrarna från New York och gästande lag – får två platser vardera numera.
Men jag är inte bitter. för att citera Avesta-Tony. På riktigt. Dom är pressläktarens stars och ska behandlas som såna och en sån som jag ska vara glad att jag alls får vara här
* * *
Vigneault var tydligen riktigt förbannad under sin presskonferens i morse.
En mig närstående Daily News-reporter menar till och med att han hade sitt första ”Stop-coaching-moment”.
Allt börjar med andra ord bli sig likt i New York igen…
* * *
George Jones, Emmylou Harris, Gram Parsons, Louvin Brothers, Kris Kristoferson, Hank Thompson, Dolly, Johnny Paycheck, Bob Willis, George Strait, Patsy Cline och The Carter Family.
Det är listan på namnen jag haft i lurarna under produktionen av det här sega introt.
Är Nashville i stan kan det inte bli på annat sätt.
* * *
Han var skadad när jag såg Preds i St. Louis och tyvärr, Filip Forsberg är skadad nu också.
Det är väl själva fan att jag aldrig får se denne fellow mas live någon gång.
* * *
Henke står igen.
Vigneault har uppenbarligen lyssnat på Brooksies teser om att han är en klassiska arbetshäst som blir bra först när han får spela match efter match efter match och till slut kommer in i sin berömda rytm.
* * *
Det här börjar bli en riktigt angenäm tradition:
Hedbä – Devils hökögon på Garden – kommer fram och hälsar och drar några fina anekdoter en timme innan dansen börjar.
Nu påminner om gången på Café Opera när Tre Kronor hade vunnit VM-guld – 1998 – och han kom fram till bardisken och lyfte mig rakt upp i luften
Dagens lärdom:
Även målvakter kan vara jävligt starka!
* * *
Mattias Ekholm är i alla fall med på värmningen och han är inte bara fellow mas – han är avkomma till en gammal klasskamrat från Borlänge.
Såna vill man förstås extra mycket gott.
* * *
Söndagar var det tidigare, men tydligen kommer HBO köra 24/7 på lördagar i år – och med en en som Big E i en av huvudrollerna är det nog bäst med en mer barnförbjuden sändningstid.
Till helgen går första avsnittet av årets upplaga och mina förväntningar är lika enorma som de brukade vara inför nya Sopranos-säsonger.
Här har ni en liten aptitretare.
http://www.hbo.com/#/sports/24-7-red-wings-maple-leafs-road-to-the-nhl-winter-classic/video/24-7-road-to-the-nhl-winter-classic.html/eNrjcmbO0CzLTEnNd8xLzKksyUx2zs8rSa0oYc5Xz89JgQkGJKan+iXmpjIXsjFyMjKyMbJJJ5aW5BfkJFbalhSVpgIAV3AXOA==
* * *
Det är lite svårt att vänja sig vid Predators strumpor. Det ser ju ut som att de spelar i gummistövlar av den sort svenska kommunalarbetare får dra på sig när det regnar.
* * *
Boyle flyttas upp i förstakedjan med Richards och Callahan – och Big Rick Nash lirar med Hagge och Asham i en tredjeformation.
Skumma ingrepp, om ni frågar mig.
* * *
Bloggen går nästan aldrig i vit skjorta, men ikväll gör vi ett undantag.
Med ljusblå slips till
Jag ser ut som en hel skolavslutning.
* * *
Ni står förstås för uppdateringar från Calgary i kommentatorsspåret ikväll, va?
Att Iginla kommer hem är ju en happening av samma dignitet som Alfies besök i Ottawa förra helgen.
* * *
Teorin om att för mycket av det goda bara är underbart har åftt sig en liten törn.
Det här introt var riktigt segt att få ihop – trots att jag inte kan skylla på vare sig baksmälla eller förkylning eller nånting.
Det har enkelt blivit så mycket på Garden på slutet att det inte finns nånting att skriva längre.
Det här får bli riktigt skoj.
Annars hoppar jag över Columbus-matchen på torsdag.