Den Stora Hemkomsten, del 2

Ottawa – Detroit 0-0 (Period 1)
* * *
Jag vet inte om Alfie gråter, men det kan han inte ha varit så väldigt långt borta under den videohyllning Senators helt planenligt iscensätter före matchstart.
Till och med jag här i pressboxen blir ju rörd.
Det är inte bara en väldigt fin, suggestiv videokollektion – fansen ger honom en lång, hjärtlig och öronbedövande standing ovation också, följde av den klassiska ”Alfie, Alfie, Alfie”-ramsan.
Så vackert.
* * *
Hockeymässigt efter period 1?
Jo, Darren Helm har tt friläge i numerärt underläge och Kyle Turris avlossar ett vasst skott i PP.
Men kolla resultatet där uppe.
Som vanligt när jag går på hockey nuförtiden:
Det blir inga mål.
Sju reguljära perioder i rad på samma sätt för min del nu…
* * *
Däremot kommer inte den förväntade nerräkningen till ”Alfie, Alfie, Alfie” vid 11.11 på klockan.
Men det kanske bara är i tredjeperren Sens Army kör den?
* * *
TT-Göran är medveten om mitt facit under Kalifornien-resan och suckar högljutt:
– Just ja, dig ska man ju inte gpå hockey med.
Nej, jag har uppenbarligen blivit det som på Vegas-språk kallas en cooler.
* * *
Det är faktiskt några enstaka som buar när Alfie har pucken också. Sådär en femton-tjugo stycken.
Fast det sker inte så överdrivet ofta.
Han har varit rätt osynlig under inledningsperioden och det är väl ganska förståeligt efter den emotionella urladdningen.
Men han kommer vara inblandad i något spektakulärt under återstående två perioderna, det känns som det är predestinerat.
* * *
Lehmann twittar att vi har sämsta platserna men är glada ändå.
SVT borde komma på Stanley Cup-final emellanåt, tror jag – vi har i själva verket alldeles utmärkta platser.
Fast glada är vi, det stämmer
Ha ha, valrosskopian – han som sitter bakom Senators bås och ser ut precis som Paul MacLean – är här ikväll också.
Han är den lätt den bäste åskådaren i NHL sedan Kapstronauten i Washington.
* * *
Chris Neil är en av de stora publikfavoriterna i Tire Center, men det beror inte på passningsförmågan.
Han är på väg att träffa kedjekompisen Zack Smith i ansiktet med en helt vanlig framspelning i en sekvens i den här perren.
Kompis liksom.
* * *
När de spolat färdigt efter värmningen bir till och med jag lite nervös inför tanken på vad som ska hända.
Hur ska det då kännas för nummer 11 inne i omklädningsrummet, hur rutinerad han nu än råkar vara.
Det går inte riktigt att föreställa sig.
* * *
Att se Red Wings utan Datsyuk, hemma i Michigan med hjärnskakning…det är lite som att gå på Neil Young-konsert och inte få höra ”Like a Hurricane”.
* * *
Taggen, kommentatorsspårets enfant terrible…jag badade väl för fan inte utanför flygplatsterminalen heller. Det är så Costanza drabbas av den där åkomman du frågar om.
* * *
Kan någon komma hit och säga åt franskkanadensarna som sitter intill bloggen och pladdrar som en hel Eken hela tiden.
Det är mycket distraherande.
* * *
Jaha, nu skulle det vara kul med ett mål.
Om det inte blivit det efter en ytterligare period tror jag att jag går ner i pressrummet – för er och TT-Görans skull.