Kungen on a mission from God

Det regnar i paradiset, men Henrik Lundqvist är likt Jake och Elwood i ”Blues Brothers” on a mission from God.
Det är så det låter när han efter förmiddagens värmning i Times Forum kommenterar det faktum att han äntligen lämnar bänken och vaktar kassen åt Rangers i nattens möte med Lightning.
Han pratar inte om nervositet, frustration eller om den oerhörda press han måste känna när han efter åtta år som golden boy i New York står vid randen av möjligheten att förlora förstaspaden.
Han pratar om en mission.
– Jag ska upp på min normala nivå…det är min mission. Mitt mål och min mission, säger han lugnt men sammanbitet.
Så i bildlig mening får vi se det som att Kungen ikväll tar på sig svart kostym och liten hatt och mörka solglasögon, sätter sig tillrätta i Blusmobil, rattar in en Ray Charles-dänga på radion och går John Belushi on our asses.
Det låter som nåt att se.
* * *
Jodå, jag hittade Youngblood Ekeliw i stöket nere på Champions framåt midnatt igår – i full julgransdekoration.
Lightning-jersey, Lightning-keps, Lightning-sjal.
– Så dålig match var det inte, sa han och fingrade ivrigt på den nyinköpta kepsen.
Jo, det var det – men en supporter av den kalibern förväntas givetvis inte se det, han eller hon får sitta med sin blaskiga Bud Light och ha det där saliga leendet klistrat över hela ansiktet.
* * *
Lundqvist är nu inte den ende svenske målvakten med en mission i Forum ikväll.
Anders Lindbäck återfinns i kassen på andra sidan också – back-to-back-kväll som det är för hemmalaget.
Blågul målvaktskamp alltså.
Alltid kul.
* * *
Bloggen träffade fler landsmän än Ekeliw i stöket på Champions – den förträffliga sportbaren på Marriott-hotellet – igår kväll och vet därför att det är djurgårdaren Sami Terhos sexårige grabb som kommer ut på isen som Lightnings maskot strax före första nedsläpp.
Det är svenskar överallt!
* * *
Det är inte bara Lundqvist själv som har pressen på sig – och vi pratar här om mer press än han på ett personligt plan nånsin varit med om – att vara i det närmaste perfekt när han efter tre matcher på bänken gör comeback.
Om han är John Belushi måste lagkamraterna vara James Brown och hans församling kyrkan i början av ”Blues Brothers” framför sin gamla frälsare.
– Ja, det är dags nu. Vi måste ge honom en riktigt bra insats och det känns som vi kan göra det. Vi har spelat bättre på slutet, säger Hagge Hagelin bär jag lyckats avbryta honom under ett förtroligt samtal med bänkgrannen Big Rick Nash efter förmiddagsövningarna.
Han tror också att hans kompis, som han firade jul med i Hell’s Kitchen, är redo att återta sin självklara plats på kungatronen
– Det känns så. Nu kör han, heter det.
* * *
Sen dök kollegorna från New York upp på Champions också, glada i hågen och ivriga över att få diskutera blågul OS-trupp.
Strålman borde ingå, löd kontentan.
Ja, jag börjar nästan luta åt det, jag med.
* * *
Eftersom de som bekant lirade igår har Lightning så kallad ”optional skate” idag och Vigge Hedman håller sig utanför isen.
Men jag ser honom när han strax efteråt går för att äta lunch – i T-shirt, shorts och badtofflor.
Det är vardagsoutfiten för Bolts-lirarna, det – året runt.
Inga andra har det så bra.
* * *
Strålle var för övrigt på isen under morgonvärmningen, men spelar inte ikväll.
– Vi tror inte att det är allvarligt, men han kände sig inte tillräckligt bra för att kunna vara med i den här matchen, meddelar Vigneault, även han i slappa shorts, efter träningen.
* * *
Själv tog jag det påfallande lugnt under härjningarna på Champions, men låg sen och läste Michael Connellys ”The Black Box” till långt in i gryningen.
Så skyll på Harry Bosch – den coolaste polisen i hela Los Angeles – om jag verkar lite trött och seg under den här live-sändningen.
* * *
Trots att de förmodligen flyger till Sotji tillsammans har Vigge inga planer på att hjälpa Henke att hitta OS-formen just ikväll.
– Nej, vi kan ju inte göra det, säger han och vaggar lite lätt i sina tofflor.
Ah, det är väl en fråga om prioriteringar…
* * *
Idag är det rena zoo:et på Marriott. Lokala hjältarna LSU ska möta Iowa Hawkeyes i Outback Bowl på nyårsdagen och hela jävla Iowa – skrudat i svart och gult – har flugit ner och tagit in på ”mitt” hotell.
Jag har inte sett sån kaos i lobbyn sedan republikanska partikonventet förra sommaren, när Secret Service hade spärrat av och isolerat hela etablissemanget.
Något liknande skulle behövas nu, inser man när man ser hur mycket Iowa-bor hinkar i sig redan till lunch…
* * *
Vigge är överens med bloggen om kvaliteten på gårdagsmatchen.
– Vi hade turkey legs, säger han.
Jag gör mig inga illusioner om att det ska rubba Ekeliw i övertygelsen om att det var rena playoff-dramat.
* * *
Meh, jag får samma tedrickande fåne som granne på pressläktaren ikväll – och doften är fortfarande lika bedövande hemsk.
Vad är det för människor som frivilligt dricker saker som luktar som en tandläkarmottagning?
* * *
Zuke spydde morgonen före Washington-matchen, inte av nervositet utan på grund av en bug, och tyckte han själv att han spelade därefter.
Men nu är han bra igen.
– Ja, nu finns det inga ursäkter, klargör norrmannen.
* * *
– Gimme some lovin, får Belushi Lundqvist säga åt sina kamrater när lagen nu återvänt till omklädningsrummen efter matchvärmningen.
För snart är det dags:
Blues Brothers-show i The Forum.