Samuelsson vs Samuelsson

Penguins har precis skrinnat in på Gardens skrovliga is för morgonvärmning när ett stycke granit draperat i marinblå träningsoverall smyger ut vid hemmalagets spelargång, klättrar upp på läktaren och sätter sig och tittar.
Uffe Samuelssons vill förstås vara med när äldste sonen genomför sitt livs första träningspass på i den legendariska hall som var han eget hem under fyra säsonger under andra halvan av 90-talet.
För det är ju det delikata lilla upplägget vi har i the woooorld’s most famous arena i afton.
Tuffe Uffe får coacha mot 22-åriga avkomman Philip – upplockad av sanslöst skadedrabbade Penguins från AHL för bara några dagar sedan.
Såna familjedraman ser man synnerligen sällan – och det har förstås aldrig hänt med svenskar inblandade.
Bloggen slår sig ner intill den stolta pappan och får veta att jo, viss ambivalens plågar Rangers assisterande tränare.
Om det kan ni läsa i det här lilla aktstycket, tänkt som liten förhandpralin inför den härliga festmåltid som ska avnjutas under natten.
Nu blir det blogg all night long.
* * *
I och med NBC:s närvaro börjar vi en timme senare än normalt.
20.00 istället för 19.00.
Inte mig emot, det är den klassiska finaltiden – de flesta Stanley Cup-finaler börjar 20.00 – och en bloggare får lite mer tid till förberedelser.
Spelarna med, förklarar Hagge.
– Lite skillnad är det, man segar lite mer under dagen och sover väl en timme till. Om det är bra eller dåligt? Det beror på hur det går i matchen…
* * *
Det är svårt att beskriva exakt hur Tuffe Uffes leende ser ut när man frågat om grabben smäller på folk lika mycket som han brukade göra och han svarar:
– Det finns ingen som smäller på som jag brukade göra nuförtiden.
Men det är något riktigt diaboliskt – och svårt underhållande – i blicken.
* * *
Den senare starttiden till trots är det inte direkt mindre traumatiskt att ta sig tvärsöver Manhattan för den här matchen.
Kombinationen ”svinkallt-julhandel monumentale” förvandlar hela ön till en parkeringsplats och blodtryckstopparna under bussresan längs 34:e – som normalt går på en kvart, men snarare klockar in på en timme idag – skulle kunna få Guiness-redaktörerna att kasta sig på telefonerna om de bara visste.
Jävla skitstad ibland, det här…
* * *
Uffes anekdot från den egna Garden-debuten, med Hartford Whalers hösten 1984, är ju fantastisk.
– Det jag minns är att Tomas Sandström sköt mig i ansiktet och att pucken sedan gick in i mål. Det har man ju fått höra resten av livet…
Ja, he he, man kan tänka sig att fellow Fagersta-busen Sandström velat påminna om den klassikern så fort tillfälle givits.
* * *
Det är en märklig upplevelse att kliva in i Penguins vanligtvis stjärnspäckade omklädningsrum och upptäcka att man knappt känner igen ett ansikte.
I princip ställer de ju, på grund av alla skador, upp med ett förstärkt Wilkes-Barre/Scranton.
Det måste Rangers utnyttja, tycker lokal media. Så här vingklippta pingviner har vi aldrig sett på Broadway, ju.
Visst, så kan man tycka, men grejen är att Penguins ställt upp med samma slags junioruppställning i flera omgångar och vunnit i alla fall, så den som tror att det här blir lätt för hemmalaget är ute på en vådlig cykeltur.
* * *
Jag är osäker på om Philip pratar svenska, men pappa Uffe intygar att ärans och hjältarnas språk använts flitigt i de samuelssonska hemmen under barnens uppväxt.
– Jaja, han pratar betydligt bättre svenska än jag, säger han.
Det vet jag inte, men det visar sig i alla fall att han talar genuint, sjungande vackert dalmål.
Fem plus.
* * *
Det fredsavtal Sverige träffade med Danmark-Norge i Brömsebro 1658 är hotat när Zuke kastar en svettig tröja på bloggen i Rangers omklädningsrum efter förmiddagsövningarna.
Vad fan, liksom.
– Jamen, flinar han, du stod ju där vid korgen där vi lägger tvätt. Jag trodde du skulle ta hand om den.
Hrmf.
* * *
Man kan ju undra hur Crosby överhuvudtaget orkar.
Var han är, var han än åker, bildar media efter varje träning, varje morgonvärmning och varje match hög runt hans bänk i omklädningsrummet och ber om synpunkter på precis allting.
Men han har väl blivit van, det är en del av livet bara, och han tar sig som vanligt tid med alla och svarar utförligt och är förbluffande trevlig också denna förmiddag i New York.
* * *
Vigneault kommer i badtofflor till sin presskonferens efter morgonvärmningen – och inga strumpor.
Lite väl avspänt och mysigt, kan jag tycka.
* * *
Om den här säsongen fortsätter som den börjar skulle Alex Steen kunna få ännu mer pengar på den öppna marknaden i sommar, men han är inte typen som funderar i de banorna.
Han trivs i St. Louis och vill försäkra sig om en fortsättning redan nu och hey, det är inte direkt journalistlön han får…
Grattis, säger bloggen.
* * *
Vuxna män ska alltid ha strumpor, anser jag – utom möjligen när de duschar.
* * *
Hagge ska göra vad han kan för att snurra upp chefens unge son, lovar han.
– Det blir kul. Uffe brukar skrika mycket åt motståndarna från båset och det hoppas jag ha gör mot grabben också, säger han.
* * *
Jag vet inte om det beror på att de har så många orutinerade kids med sig, men Penguins har verkligen ockuperat gästernas omklädningsrum och gjort det till ett eget pingvinfort.
Väggarna är helt tapetserade med gul-svarta mantran, en stor matta med klubbmärke ligger utrullad på golvet och på dörren står det, lätt hotfullt, ”Penguins territory”.
Det gäller att få de som är borta att känna sig hemma.
* * *
Det rycker till lite i de lokala mediarepresentanterna när självaste Sather vaggar in i omklädningsrummet och sätter sig ner hos Pyatt och inleder ett förtroligt samtal.
– Trejd på gång, frågar Pat på AV:s presskonferens.
– Inte vad jag vet, svarar Rangers-coachen.
Men nu är Pjatten petad – igen.
* * *
Henke deltar inte i den frivilliga morgonvärmningen, men startar ikväll också – för sjunde matchen i rad.
Förutsättningarna är desamma som senast.
Han måste vara väldigt bra för att husfriden i Rangers-land ska bestå.
* * *
Det sista Pens-spelarna ser innan de kliver ut från det ockuperade rummet är en skylt, upphängd i taket ovanför dörren, med en kort och kärnfull order:
Hunt!
* * *
Dylan McIlirath får inget extra för att han hade modet att gå upp mot McGrattan senast. Han sitter tvärtom på läktaren och äter popcorn ikväll. Istället får Asham agera hit-man åt hemmalaget.
* * *
Han ser jävligt tuff ut på värmningen, Samuelsson junior.
* * *
Dagens chock:
Dom spelar Strokes inne hos Rangers.
Det brukar bara vara muzak i de högtalarna, men någon med smak fick tydligen makt över musikvalet denna morgon.
* * *
Mike Vaccaro – New York Posts helt magnifike sportkrönikör – ska enligt sittplatsschemat se matchen tre stolar till höger om mig.
Det är för mig som det skulle vara för en fjortis att ha sångaren i One Direction inom räckhåll.
* * *
Apropå musik finns det de som tycker att Rangers borde byta uppvärmningshymnen ”Where The Streets Have No Name” till ”I Still Havent’t Found What I’m Looking For”.
Den skulle förmodligen ge en mer adekvat bild av vad Vigneault känner.
* * *
Okej, vi har sett Kramer vs Kramer och vi har sett Lundqvist vs Lundqvist.
Nu går Samuelsson vs Samuelsson upp för fullt hus.
Det blir nåt.