Blixtar och dunder på Broadway

Det är nästan tomt i the woooorld’s most famous arena den regniga förmiddagen 14 januari 2014, för båda lagen som ska spela match under de bländande strålkastarna sju timmar senare har så kallad optional morning skate och merparten av latmaskarna väljer att avstå, men jag ser i alla fall Carl ”Bork Bork” Hagelin runda ett hörn utanför hemmalagets omklädningsrum efter ett lagmöte.
Och det är ju en händelse som ser ut som en tanke.
För den allmänna meningen i New York är att Rangers nu har ”turned a corner”.
Efter tre raka segrar, när de spelat riktigt anständigt och sett en kung göra anspråk på sin gamla tron igen, ska de inledande månadernas kräftgång slutligen vara över och blåskjortorna återigen ha förvandlats till en contender.
Well, vi får se ikväll för ikväll är det Bolts från Tampa som står för motståndet.
Dom är i och för sig inte fullt lika magnifika som min podcast-partner från Örby gör gällande, men tillhör ändå östra konferensen exklusiva skara creme-de-la-creme-lag och blir en bra värdemätare.
Skulle det visa sig att de fortfarande är samma mediokra brödgäng har jag i alla fått se Hagge runda ett hörn rent bokstavligt och det var i sig en angenäm upplevelse.
* * *
Det kan tyckas magstarkt – i dubbel mening – att en mullig klumpedunsbloggare, tidvis opererande under pseudonymen ”Dubbelhakan och Boxarnäsan”, kallar NHL-proffs för latmaskar.
Men det tar vi inget extra för.
Jag slösar bort en hel morgon – och hade inte alls haft något emot att sova ytterligare ett par timmar efter sena matchen i Staples Center igår – så latmaskar får de heta.
Jag kan säga slöfockar också.
Och lättingar.
Så där, det var skönt att få ur sig.
* * *
Hoppas ni såg den där sena matchen i La La Land igår.
Den hade lika högt underhållningsvärde som en dag på tivoli när man var liten.
Vancouver Canucks var bara – verkligen bara – ute efter hämnd på Kings för attacken mot Bobby Lou i matchen innan och har aldrig uppträtt lika fysiskt, aggressivt och stöddigt.
Men just ja, de fick en ny coach i somras…
* * *
När jag återvänder under sena eftermiddagen står en bil från Butt Off Pest Control Center parkerad på 33:e gatan i höjd med pressentrén.
Det är, gissar jag, sånt som händer när man trejdar till sig Carbomb Carcillo.
* * *
Vigge Hedman har en supporter på pressläktaren ikväll.
Yours truly.
Han har, som han själv konstaterade när jag ringde upp efter Pär Mårts presskonferens i Stockholm för precis en vecka sedan, spelat sitt livs hockey den här säsongen men är tydligen brännmärkt för evigt för den mindre lyckade insatsen i VM 2012 och fick därför ingen plats i OS-truppen.
Ja, landslagsledningen har tydligen inte ens bemödat sig om att se honom spela sedan dess
Det känns både orättvist och, rent objektivt, fel – och jag hoppas verkligen den majestätiske ångermanlänningen visar the powers that be vilket misstag de begått.
* * *
Det verkar som att Henke Lundqvist tänker go Börje Salming on our asses – och då menar jag our asses i bokstavlig mening.
Han ska lansera sitt eget kalsongmärke, sägs det.
Så fort de kommer ut på marknaden lovar bloggen att fixa några ex och lotta ut till de läsare som bäst kan motivera varför de ska ha kungens kallingar.
* * *
Det finns alldeles särskild anledning att äska god underhållning i afton.
Johan Esk från DN är här, nämligen.
Åh, jag ber om ursäkt för att jag är på sånt Hegerfors-humör emellanåt…
* * *
Henke står ikväll igen, apropå det – men det blir ingen blågul målvaktsmatch mot Limpan Lindbäck.
Big Ben Bishop gör comeback efter sin skada i just den här matchen.
Det är ingen nyhet de direkt gör high-fajvs över inne i Rangers-kabyssen, gissar jag.
* * *
Man har fått sämre nyheter än dagens om att 2015 års draft kommer att hållas i södra Florida.
Varma vindar SKA rassla i väldiga palmkronor när unga talangers drömmar slår in.
Det är väl för övrigt då min gudson Viktor Berglund, Falun egen Pavel Datsyuk, ska tingas – det blir LA Kings, tror jag – så vi gör nog bäst i att redan nu ringa ner till The Breakers i West Palm Beach och be dem lägga undan allt de har av Cristal åt gudfar.
* * *
Zuke Zuccarello har länge haft ligans längsta klubbor – i förhållande till sin egen, inte helt Zdeno Chara-artade längd alltså.
Men kolla ikväll ska ni få se, de är mycket kortare än förut.
Det beror på att han börjat sno kompisen Hagelins klubbor.
Jo, det är sant. Han testade Bork Bork-redskapen på nån träning, blev förtjust och håller nu på och nallar av dem hela tiden.
Det tycker jag är roligt.
* * *
Paul Maurice-effekten…
Det uttrycket hade man ju inte trott att man skulle få använda oftare än ”hat trick-Del Zotto”.
Men fanimig om det inte var en sån vi såg i Winnipeg igår.
Ojvoj.
* * *
Jamen, det glömde jag. Del Zotto var faktiskt inte en av latmaskarna i morse. Han tränade. I shorts. Och såg väldigt ledsen och ensam ut, så jag tänker härmed sluta mobba honom.
* * *
Nu händer det, slutligen.
Fotbollen Lightning-spelarna håller på och lattjar med bakom zamboni-entrén landar precis framför mina fossingar när jag passerar på väg mot hissen upp till pressläktaren.
Vad jag gör?
Jag dammar förstås till den med en en sträckt vrist som visar precis varför Serik Johansson, IK Brages Ronaldo, är min stora fotbollsidol.
* * *
Det är inte bara en synvilla att Rangers vid noll tillfällen under de åtta år jag suttit här och blängt varit bättre i numerära överlägen än i år.
De har hittills haft utdelning i 21.6 procent av sina powerplay och det är första gången sedan slutet av 80-talet – ja, 80-talet, som i Duran Duran och Miami Vice – de är över 20 procent i den statistiken.
Kommentar från John J här?
* * *
I själva verket puttar jag bara till bollen med en klumpig tåfjutt och försöker, förstås, få den till Martin St Louis.
Det är med mig som med alla andra:
Jag högaktar honom.
Det finns ingen annan i hela ligan som motståndarna har mer respekt och aktning och allmänt positiva känslor för.
Och att Steve Yzerman – hans egen chef – ratade honom i OS-truppen antyder att det finns fler skäl än de rent hockeymässiga till han kallas Stevie Wonder…
* * *
Hur är det, har Carbomb något otalt med någon från västra Florida?
Han var ju, hann jag se under reklampauserna på Golden Globe-galan, den stora behållningen i matchen i söndags och jag är ju inte seriösare än att jag gärna ser mer av samma vara ikväll.
* * *
Det går inte ens beskriva hur mycket mer avslappnade och gemytliga Vigneaults presskonferenser före matcherna är jämfört med föregångarens.
Idag får han krångliga frågor om ”risk and reward” och fnyser inte alls om att reportrarna ska sluta försöka coacha utan kommer med en vänlig, om än invecklad, förklaring om ”the dynamic in the game within the game”.
Hm.
* * *
Om inte annat kanske Carbomb kan rikta klubban mot Bishop och låtsas skjuta om han råkar göra mål igen.
Det brukar Bolts gilla…
* * *
Hagge och Zuke ser ruggigt heta ut på värmningen.
Det kan bli deras match, det här.
* * *
Presskaffet har en egenartad eftersmak av lakrits ikväll.
Vad ska det betyda?
* * *
Egentligen förtjänar Vigge en plats i OS-truppen enkom för hur cool han ser ut utan hjälm på värmningen
* * *
Nej, nu tar vi och sjösätter det hör, va?
Ha nu koll på the dynamic in the game within the game…