Blixtar och dunder på Broadway, del 5 – The End

NY Rangers – Tampa 1-2 (Slut)
* * *
Amerikanska landslagsledningen ratade Ben Bishop, den kanadensiska ratade Martin St. Louis och den svenska ratade Vigge Hedman…
Efter en sån här kväll sitter man ju bara och kliar sig i hjässan inför dessa tre beslut.
Hur tänkte dom?
– Well, säger Vigge med ett snett leende när vi hittar honom i ett stökigt omklädningsrum där Avicii pumpar på brakande volym, vi tre har pratat en del om det där och bestämt oss för att visa hur fel det var.
Det budskapet gick fram ikväll – på dånande volym.
* * *
Bolts avgör alltså på nio gyllene sekunder precis i början av andra perioden.
Fast egentligen vinner de ju när de under Rangers konstanta press i slutet tajtar till zonen så den blir svårframkomlig än mittgången på ett Norwegian-plan.
Så här bra har Tampa aldrig varit defensivt.
* * *
Jag ljuger inte, mitt i slutperioden kommer en amerikansk kollega fram på pressläktaren och frågar:
– Per, hur kommer det sig att Hedman inte kom med till OS?
Jag säger som jag tror det är, att förbundskaptenerna inte riktigt gillade vad de såg i VM 2012 och att han inte får några fler chanser efter det.
– Men, fnyser kollegan, han har ju blivit en otroligt mycket bättre hockeyspelare sedan dess.
Tell me about it.
* * *
Det är verkligen surt för Jhonas Enroth. Han är magnifik varje gång han spelar – och ändå har han inte vunnit sedan slutet av oktober.
Man kan förstå om han gör voodoo-dockor av sina lagkamrater och sticker nålar i dem.
* * *
Jag har en av mina äldsta vänner, gamle fine Bullen, boende hemma i korresoffan just nu och han råkar vara kock till yrket – med meriter från Bolanche, vilket ju är Borlänges eget Per Se.
Så chansen finns att en praktmiddag nu väntar hemma i Midtown och därför får ni ursäkta om jag härmed sätter punkt och hastar österut.
På torsdag kommer Detroit Red Wings hit.
Då jävlar.