Hank-mot-Hank-duellen på Manhattan, del 3

NY Rangers – Detroit 0-0 (Period 2)
* * *
Välkommen till målvaktsshowen på Broadway…
Man börjar förstå varför Burke & co trots allt vill ha med sig Jimmy Howard till Svarta havet om några veckor.
Rangers har skruvat upp temperaturen ordentlig och avlossat sammanlagt 35 skott på två perioder, men den tidvis hårt ifrågasatte Wings-keepern är ännu mer fantastisk än Bishop häromdagen.
Samtidigt kan man nu konstatera att det är officiellt:
Henke är tillbaka.
Han får emellanåt stå sysslolös i mittakten och det har inneburit problem tidigare under säsongen, men han är knivskarp de gånger gästerna kommer upp och utmanar honom.
HEN-RIK, HEN-RIK, HEN-RIK, skanderar Garden återigen.
Jag kan bara instämma.
* * *
Vi är inte närmare nåt avgörande i Hank-vs-Hank-kampen heller.
Zäta har inte utmanat på allvar ännu och ska han knäcka polaren en sån här kväll får han fan jobba.
Men:
Det är Zäta det handlar om.
Har han bestämt sig för att göra ett mål kan det bli så och det var i tredje perioden han förstörde Lundqvists kväll för två år sen..
* * *
Bork Bork Hagelin kan gå till närmaste polisstation och anmäla ett rån efter slutsignalen, för Howards plockräddning när den pigge lille svensken skjuter från nära håll efter sådär en sex minuter…ojvoj, där har vi en higlight for the ages.
* * *
För stämningens skull hade det inte gjort nåt om det blivit ett mål eller två ändå.
Nu är det ärtsoppssurr ddeluxe.
* * *
Upprörda Munkedalsbor hotar bloggen med stämning för att jag antytt att det är ett karaktärsdrag i bygden att fejka skador för att få mumsa på bacon.
Ha ha, bring it on.
Jag kallar Zäta som karaktärsvittne och då har ni ingen chans!
* * *
Ibland känns det som att Zuke är alldeles för bra för sina medspelare.
En sån som Brassard har liksom ingen uppfattning om att man kan slå så geniala passningar som Norges Larionov och är därför i helt position, med öppen mun, vid åtskilliga tillfällen.
* * *
Surret om den stundande resan i österled håller på att intensifieras i mediautrymmena och amerikanerna verkar livrädda.
De tror, låter det som, att vi alla ska få kolera, bli styckmördade och tvingas bo på klippavsatser i avlägsna delar av Kaukasus.
Vad fan, det är ju bara att ta rygg å vane Big Papa Wennerholm – rena Dostojevskij vad gäller rysslandsvana – och sen är allt räkmacka.
* * *
Ted Lindsay är här också – och Garden öppnar stora famnen för Detroit-legendaren.
Det var ju fint
* * *
Det tycks råda generös konsensus om att bloggen ska unna sig ett järn eller två när arbetsdagen är över.
Tack för det.
Först kommer det dock en slutrapport här.