I Got The Blues For You, del 2

NY Rangers – St Louis 0-1 (Period 1)
* * *
Jaha, Sons of Anarchy-Alex kommer hit och sänker det självförtroende Lundqvist så mödosamt byggt upp de senaste veckorna.
Det är en riktig lök han lyckas styra – eller snarare fösa – in bakom sin fellow olympier.
Men – det är sånt som händer när riktiga snipers blir heta…
* * *
Annars händer inte så jättemycket.
Bluesmännen är starka men kör inte precis över blåskjortorna.
Tvärtom har har hemmalaget lite mer puck och skapar åtminstone ett par-tre chanser på vilka Halak får visa att han fortfarande är en stor målis.
Nåt säger mig å andra sidan att våra vänner från Missouri har ytterligare ett batteri växlar att lägga i och avser göra det inom kort.
* * *
Hassenfrassen är här och dömer.
Så trevligt, det var inte igår.
* * *
Är det bara som jag fått för mig för att jag sett tatueringarna över bröstkorgen, eller är Steen en osedvanligt stark jävel?
Han ser så ut på isen.
* * *
Idag slängde jag ut en gammal byrå – i protest mot att en gammal sidekick aldrig är här nuförtiden.
Ja, den var av ek…
* * *
Torsdag, folks.
Då kommer Garden Faithful sent och sen vet ni vad de har för ärstoppstraditioner.
Dom sitter bara och surrar.
* * *
Jag har inte mer än hunnit sätta punkt i utgången om byrån när nån plötsligt krafsar mig på axeln och där står han:
The Oak Man
Nu blir det fest.
Eller åtminstone mycket kaffe.
* * *
Each his own, Konsertpianisten, each his own.
Att säga att man föredrar den här kölden framför mild vinter för mig som att säga att man föredrar Anna Book framför Mozart.
* * *
Gris-Olle när powerplay trampar vatten:
– I miss Del Zotto!
Ha ha, kul
* * *
Eine Kleine Nachtmusik.
Ja, där kommenterade jag den nye rangern.
Han har inte märkts mer en lite bakgrundsmuzak om kvällen, men det var inte riktigt tanken heller.
Han är inte typen som märks.
* * *
Darryl McDaniels från Run DMC inzoomad i jumbotronen.
Så nu ska jag walk this way och hämta lite kaffe.
Min sidekick påstår nämligen att han är sjuk och vill inte utföra den sortens tjänster.