I skuggan av Tårtan Show

– How about Torts last night…
Han bor på andra sidan kontinenten, tränar ett lag i en helt annan konferens och har ingenting som helst att göra med det som ska hända här på Manhattan i afton.
Ändå är New York Rangers förre coach alldeles självklart talk of the town under förberedelserna inför söndagskvällens duell mellan Blueshirts och Washington Capitals.
Alla som befinner sig i Garden under förmiddagen – journalister, spelare, tränare och vaktmästare och vaktmästarnas kompisar – lyser upp i antigen roade, generade eller förbluffade can-you-believe-it-leenden när frågan här ovan avlossas och det gör den oavbrutet.
Ja, ni såg väl själva – eller har sett i efterhand:
Kapten Ahab från Massachusetts stormade i första pausen in i korridoren utanför Calgarys omklädningsrum och höll, inför rullande kameror, på att hamna i slagsmål med flera Flames-spelare innan han vilt sprattlande formligen släpades iväg av något slags vakt.
Det kan mycket väl vara det galnaste och mest uppseendeväckande jag bevittnat under alla år här borta.
Jag menar, en NHL-coach som rusar in till motståndarlaget och verkar fast besluten att börja veva…vad är det här? Pro Wrestling med Hulk Hogan?
Fullständigt absurt.
Samtidigt är det svårt att inte sakna tokfan en smula.
Ingen kan säga nåt annat att det hände saker när han var här, att man alltid gick hit med en hisnande känsla av att vad fan som helst kan komma att äga rum och hey – NHL-hockey ska vara underhållning.
Nu får vi avnjuta honom på håll istället och det funkar för all del det med.
Han lyckas ju ta över showen här i alla fall…
* * *
Som sagt, det blev inte riktigt som det var tänkt igår och jag ber ännu en gång om ursäkt.
Med tanke på allt som hände hade det suttit väldigt fint med ett bloggrace i korresoffan.
Men bloggarens tillvaro är oförutsägbar, så det gick helt enkelt inte.
Vi tar igen det ikväll istället, hoppas jag.
* * *
Det var kollegan Bob Hartleys beslut att starta matchen med sina goons – och utlösa en klassisk line-brawl – som fick säkringarna att explodera i Tårtans huvud och det scenariot känner vi igen.
För två år sedan gjorde sig Peter DeBoer skyldig till samma oerhörda övertramp och Kapten Ahab, då alltså befälhavare i New York Rangers, blev lika ursinnig den gången.
Han brakade visserligen inte över till Devils omklädningsrum i pausen, därtill var det antagligen för långt, men han skällde som en rabiessmittad hund mellan båsen och tuggade fortfarande fradga på presskonferensen efteråt.
Den som vill få herr Tårta ur balans vet alltså precis vad som ska göras….
En pikant detalj i sammanhanget är att Adam Oates, Capitals coach, var assisterande åt DeBoer vid det tillfället och han minns incidenten tydligt.
– Jo, det är klart. Jag minns allt. Om jag har synpunkter på det som hände i Vancouver? Ja, många. Om jag vill dela dem med er? Nej, jag tror det är bäst att jag låter bli, säger han.
Det kanske är det, ja.
* * *
Förr om åren kunde Capitals morgonvärmningar vara omistliga happenings här i the wooorld’s most famous arena.
En gång kom Ovetjkin ut på isen i shorts och lustig toppluva, drog på några rungande slagskott, tjoade högt och försvann ut i environgerna igen.
Sedan sprang han omkring och skrek och sjöng och fån-imiterade svenska i omklädningsrummet tills Bäckis muttrade nåt om säregna bokstavskombinationer som bara drabbar ryska barn.
Då skrattade superstjärnan hysteriskt, vred upp volymen på stereon till concorde-nivåer och dansade iväg till senaste Swedish House Mafia-hiten.
Nu är han som alla andra. Samlad och seriös sitter han och gör allvarliga intervjuer om OS på sitt modersmål, tar reportrarna hemifrån i hand och promenerar utan åthävor – eller ett endaste litet galet flin – iväg till duschen.
The Great Eight har blivit vuxen, helt enkelt.
Bra för Caps, förmodligen – men tråkigt för oss som bevakar dem.
* * *
Roligaste kommentaren – och här talar vi ofrivillig komik – igår kväll kom från Vancouver-hårdingen Tom Sestito, en av huvudrollsinnehavarna under det inledande tumultet på isen.
– Torts kom in och berättade att Flames skulle starta med sina idioter och då fanns det ju inget val, vi var ju tvungna att göra likadant.
Kort sagt:
Jag är en idiot…
* * *
Rangers spelade ju igår, i Ottawa, och har därför en ”optional skate” under morgonen. I den deltar nästan ingen, men en bekant målvakt uppvuxen i Åre gör oss den äran.
Det betyder följande:
Henke står ikväll.
Slut på meddelandet.
* * *
Kron Wall of Pains egenartade kvitteringsmål igår var en gammal specialare. Sådär gjorde dom alltid i Järfälla back in the day.
Allvarligt talat:
Det är ju helt psykedeliskt att den ”fullträffen” – fullbordad först sedan pucken träffat nätet fem meter ovanför kassen och singlat ner i ryggen på Quick – godkändes.
Domarna såg inget, okej, men när nissarna i Toronto säger att den sortens situation inte går att granska är det ju bara…say what?
Det var väl bara att kolla på de vanliga tv-bilderna och konstatera att pucken var död flera sekunder innan den låg i kassen.
Logik och reson är bra grejor i dylika sammanhang.
Vad fint om Wings går till slutspel med en eller två poängs marginal – just nu inget otänkbart scenario alls.
* * *
Konversation när Calle Johansson dyker upp i Caps-rummet under förmiddagen:.
– Tjena Calle, hur är det?
– Jotack. Vi har ju bara förlorat åtta av de senaste tio matcherna så allt är perfekt.
Bäckis, som sitter intill och hör hela konversationen, kluckar av skratt.
* * *
Yours truly bloggbiff kör helsvart i afton – med en helt ny, sylvass slips med band i orange, silver och vitt i sirliga revärmönster som adderat litet utropstecken mitt i Johnny Cash-svärtan.
Jag tror den borgar för skojig hockey.
* * *
Bäckis tycker att Calle J ska göra en Tortorella.
– Ja, du borde springa över till deras omklädningsrum och gå efter Uffe, skrockar pucksnillet från Valbo.
Calle överväger förslaget under tystnad i några ögonblick och ser ut att komma fram till att det vore skoj.
Med lite tur får vi alltså en blågul repris av gårdagskvällens hallaballaoo redan i afton.
* * *
– Vi är bara glada att vi inte behövde tre övertidsperioder på oss för att vinna idag.
Jonathan Toews om Chicagos straffseger i finalreprisen mot Boston i eftermiddags.
Småskojig kommentar för alla som minns vilka tidsödande besvär de två lagen hade att komma fram tillavgörande slutklämmar i somras.
* * *
Vigneault är rätt kul ibland, han med.
Han får förstås frågor om kalabaliken i sin gamla hemmahall under pre game-pressern men vill av förklarliga skäl inte uttala sig.
– I won’t touch that, heter det.
När de lokala journalisterna på olika försåtliga sätt ändå försöker komma in på ämnet vänder han sig roat om och utbrister:
– Hänger det en skylt ovanför mitt huvud där det står ”rookie” eller vad?
He he.
* * *
Varje gång Stepan gör något bra – eller varje gång och varje gång…det är ju rätt sällsynt numer, men ni hajar – har New York-tidningarna samma rubbe:
”Stepan Steps up”.
Svår att motstå kanske, men ändå – lite variation anser en gammal redigeringsslav från Borlänge Tidnings sportredaktion att man borde kunna kräva!
* * *
Någon borde ha ställt frågorna om Torts till JR istället, Rangers PR-bas och den som ständigt slår coachen följe exempelvis på presskonferenser.
Han är förmodligen världen mest lättade människa som inte längre behöver sopa upp efter den här sortens teaterföreställningar.
Men som någon påpekar, han hade förmodligen tacklat omkull sin gamle chef långt innan han nått den där beramade korridoren…
* * *
Bäckis har hört talas om Husse Huselius utspel i Tomas Ros tv-show – när han helt drastiskt petade Valbo-legendaren ur OS-truppen – och man kan se på blicken att han skulle kunna säga ett och annat, men han väljer Vigneault-linjen och tar inte i det.
– Alla har rätt till sina åsikter och måste få uttrycka dem, säger han med en uppgiven axelryckning.
* * *
Ja, nu kommer ju nyheten att Tårtan måste flyga hit för ett möte öga mot öga med Colin Campbell, NHL:s exekutive vicepresident, i morgon.
Det innebär en flight på sex timmar i vardera riktningen, men vadå – som tränare i just Vancouver Canucks behöver man ju inte resa så mycket i vanliga fall (Obs! Ironi!).
Sedan väntar säkerligen både böter och flera matchers avstängning.
Han borde kanske kalla Larry Brooks som karaktärsvittne…
* * *
Jag tror precis som Lappen:
Sent om natten, när ingen ser eller hör, ber Steve Yzerman att någon mindre framstående i den kanadensiska OS-trupp han tagit ut ska gå sönder så att han kan korrigera misstaget med Martin St. Louis.
Av alla underligheter i alla trupper är hans frånvaro i den kanadensiska den mest uppseendeväckande.
* * *
Har Dave Lozo som bänkgranne ikväll.
Nu kan det bli åka av!
* * *
De sportintresserade i det här landet är ju i huvudsak upptagna med med dagens två fotbollsmatcher, de som avgör vilka som ska mötas i Super Bowl ute på MetLife-stadion i New Jersey om precis två veckor.
Denver Broncos vann programenligt den tidiga drabbningen över New England Patriots – och ser ni en gammal bloggkaraktär som heter Marco Polo-Persson kan ni ju hälsa från mig – och nu väntar vi på att San Francisco 49ers ska skrälla mot Seattle Seahawks.
Räkna med uppdateringar, utgången kommer inte att gå att missa när halva pressläktaren har fajten inrattad på laptopparna.
* * *
Det känns som att Manhattans snabbaste alltid gör bra matcher mot Washington.
Därför säger jag:
Håll ögonen på Hagge ikväll
* * *
Capitals bortaställ modell 2014 är verkligen en estetiska fullträff, det vill jag ha sagt igen.
* * *
NBC sänder den här fajten, så det blir lika mycket reklam som hockey i era apparater.
Men ni slipper i alla fall Pierre. Det är Brian Engblom som agerar rink-reporter.
* * *
Det blev en del om Tårtan i det här långa introt, men jag sa ju det:
Han dominerar även när han är frånvarande.
Det här är Tårtans liga, vi andra bara sitter vi sidan och tittar, med öppna munnar.
Såvida inte Calle gör verklighet av hotet om att jaga ikapp Tuffe Uffe i någon paus ska vi dock ha mer fokus på uppgörelsen mellan Rangers och Capitals nu.
Åk med.