I skuggan av Tårtan Show, del 3

NY Rangers – Washington 4-1 (Period 2)
* * *
Ja, det där med ”nästa mål” känns som en riktigt sylvass iakttagelse
I sådär en minut.
Gästerna reducerar ju i ett fem-mot-tre-läge i första minuten och är definitivt på väg in i matchen.
Men direkt därefter krigar Kapten Callahan, den verklige stridshingsten om statsminister Reinfeldt ursäktar, in 4-1 och dödar därmed gästernas momentum.
Fast jag vill nog hävda att samma hypotes gäller fortfarande.
Nästa mål blir helt utslagsgivande.
Trots att de bara ögonblicksvis fått ordning på grejorna ikväll är Caps alltid farliga i sista perren.
* * *
Fem-mot-tre-läge för Caps ja, och alla – till och med Gris-Olle – bara vet vad som kommer att hända.
Det går inte att stoppa nummer 8 i så öppna lägen.
Ovie sucks inte alls.
* * *
Bloggen har nåt skräp i ena ögat som inte vill gå bort.
För en gångs skulle finns alltså en ursäkt för allt jag missar och allt jag missförstår…
* * *
Jodå, emellanåt ilsknar söndagsaftonen ändå till.
Brian Boyle ingår ju i Rangers uppställning och honom finns det inga motståndare som tycker om
Vid ett tillfälle ger sig fyra Capitals-spelare på honom bakom Holtby – och så slutar det förstås med att Carbomb blir utvisad.
* * *
RobinsonRobban, du får fråga Skånske Jan vem som är the original Klydderöv.
Det var han som introducerade begreppet i kommentatorsspåret för några veckor sedan och jag bara rullar med de den sydvenska lingon.
* * *
Vid ett annat tillfälle här på slutet trycker den verklige klydderöven Erat till en liggande Boyle rakt i klockspelet med klubbladet.
15 000 män – ja, pojkar då – drar kollektivt efter andan.
Just där känns det 30 år gamla beslutet att lägga av med hockey mycket begåvat.
* * *
I Seattle har Seahawks – till allmänt jubel på delar av pressläktaren – just vänt mot 49ers och leder med 20-17 när en halv quarter återstår.
Kämpa 49ers, säger jag. Visa att ni representerar Joe Montanas gamla klubb.
* * *
Lozo har hållit en låg profil vid min sida, det enda som på allvar upprört honom är att de zoomar in så många halvfigurer från Saturday Night Live i jumbon.
– Det är ju deras fjärdekedja, menar han.
* * *
Själv ska jag nu pigga upp mig med en liten kaffetår – och tänka på att jag har ett jobb där det som hände Brian Boyle här i slutet lyckligtvis mycket sällan inträffar.