The Bronx is Burning

Det var så det hette den klassiskt kokheta sommaren 1977.
The Bronx is burning.
Det syftade både på det faktum att den härjade stadsdelen rent bokstavligt stod i lågor; det brann överallt hela tiden – och på att New York Yankees, anfört av den oefterliknelige Reggie Jackson, tog fyr på Yankee Stadium under slutklämmen av baseboll-säsongen och mot alla odds till sist vann World Series.
Idag, 26 januari 2014, vore det egentligen riktigare att säga att The Bronx är alldeles djupfryst.
Vi har i arla morgonstund minus sju på termometern, men minus fjorton med en saftig wind chill, och några få minuters promenad längs 161:a gatan från ackrediteringskontoret till pressingången känns som komprimerad version av Andrées polarexpedition.
Och även om sorgebarnet bland New Yorks fem ”boroughs” inte precis är Danderyd idag heller brinner det inte oftare här än någon annanstans.
Men jag säger det ändå:
The Bronx is burning nu också.
För det ska ju spelas utomhushockey mellan bittra lokalkonkurrenterna New York Rangers och New Jersey Devils på den mest ikoniska av alla amerikanska idrottsarenor idag.
Det kändes inte alldeles självklart att New York skulle tända (…) på en sån idé, men faktiskt:
Mitt i permafrosten sjuder det av förväntningar och spänning och iver i The House That Ruth Built.
Så:
The Bronx is burning.
* * *
Till och med Jaromir Jagrs luttrade ögon lyste imponerat när han klev in i basebollens mytomspunna katedral innan träningen igår.
Devils är ju i teknisk mening hemmalag och får följaktligen använda Yankees omklädningsrum – eller clubhouse som det heter på baseboll-lingo.
– Jag har sett många omklädningsrum under min karriär, men inget som varit i närheten av det här, garvade den tjeckiske legendaren.
Nej, det är ett veritabelt palats Derek Jeter och A-Rod och de andra Yankees-giganterna residerar i.
Jag har, om jag nu får överdriva bara en liten smula, sett mindre lägenheter än de enskilda spelarnas ”bås”.
Otroligt.
* * *
På nyårsdagen koketterade bloggen självgott om hur skönt det var att sitta ombonad på den inglasade pressläktaren på Michigan Stadium och beglo det köldbitna Winter Classic-spektaklet.
Det får bloggen igen idag.
Här är pressboxen nämligen belägen utomhus och Aftonbladets utsände har plats på första rad, precis nedanför de värmeslingor som gassar över mer prominenta mediarepresentanter.
Vi får se hur länge jag pallar.
Ett pressrum med stora tv-skärmar, nybryggt kaffe och varma element finns inom räckhåll…
* * *
Det var visserligen på den gamla arenan tvärs över gatan som revs för några år sedan och ersattes av det här moderna vidundret, men ändå:
Såvitt jag förstår är Henke Lundqvist, Carl Hagelin, Anton Strålman och Jacob Josefson de första svenskar som uppträder på Yankee Stadium sedan Ingo knockade Floyd Patterson och blev världsmästare sommaren 1959.
Rätt coolt att ha på CV:n.
* * *
Blir det FÖR kallt kan jag ju också försöka leta på kontoret där assistenten till Yankees resesekreterare sitter.
Ni som kan er Seinfeld vet vad jag menar.
Där finns det ett skönt utrymme under skrivbordet att gömma sig i…
* * *
Ja, Yayo Josefson gör ju comeback för Devils i just den här once-in-a-lifetime-matchen.
Han har inte spelat sedan dagen efter julafton, men idag kastas han rakt in i förstakedjan med Jagr och Zajac.
– Skoja inte, svarar han när jag påpekar att det måste vara en ganska bjärt kontrast till att sitta på läktaren i en månad.
Men sen säger han att det ska bli jävligt kul också.
Hoppas det lossnar ordentligt, Yayo är en ung man som förtjänar lite framgång.
* * *
Coolast på hela arenan:
Bilden på George Steinbrenner på en billboard mitt emot det som kallas the dugout.
Under står bara. ”The Boss. 1930-2010”.
Fast Steinbrenner var inte bara Yankees färgstarke envåldshärskare under några gloriösa decennier
Han var hängiven stammis på Elaine’s också.
Då är man på Biffens guldlista forever.
* * *
Rangers svenske keeper kommer förstås till start med specialdesignad utrustning idag. Han har baseboll-legender målade på masken och Yankees sägenomspunna pinstripes på benskydden.
Han har alltid varit en genuin crowd pleaser, Lundqvist.
Men när Larry Brooks frågar om han vet vem Mickey Mantle är svarar han nej.
Hallå, kungen!
* * *
Jag kan inte erinra mig att jag nånsin tänkt att jag borde haft med mig solbrillor när jag gått på hockey, men idag är man rena rama bandyskribenten och jag saknar mina Ray-Bans nästan lika mycket som jag saknar långkalsonger.
* * *
Den ende som vågade erkänna att han frös under träningen igår var Zuuuuuke Zuccarello.
Lite förvånande, han är ju ändå från Norge och borde vara van.
– För där har vi inga hallar, tror du, suckar han.
Precis.
* * *
Igår kväll fick vi fnissa åt Gene Simmons – den åldrande sminkrockens egen Gordie Howe.
Här är det Rockettes, bensprattlarensemblen från Radio City Music Hall, som står för underhållningen.
New York har alltid spöat LA i den sortens övningar.
* * *
Efter träningarna igår fick spelarna, som traditionen bjuder vid de här friluftsmatcherna, ta med sig familj och vänner ut på isen för lite allmänhetens åkning.
Henke drog till exempel dottern Charlize i en pulka över Yankee Stadium-isen.
– Om hon tyckte om det? Nja, det blev kanske lite mycket för henne, säger pappa.
Nå, det gör ingenting. Carl Hagelin började grina första gången hans farsa tog ut honom på en is och blev inte glad förrän han fick en burgare på Clock – åh, minns ni Clock? – några timmar senare.
Det blev ju bra ändå till sist, så ännu finns möjligheten att pappa kungens hockeygener kommer till användning.
* * *
Isen kommer, säger dom som vet, vara ”tung” idag och spelet därför långsammare än vanligt – som det tenderar bli när NHL flyttar utomhus.
Det lär, lyder den allmänna uppgiften, gynna mer metodiska och defensivt orienterade Devils.
Snart vet vi.
* * *
Melissa Horn borde också varit med på den där familjeåkningen igår, tycker jag…
* * *
Det coolaste hade ju varit att ta The D-train hit idag; det är en New York-klassiker av samma kaliber som pretzels och gula taxibilar, omsjungen till exempel i Tom Waits ”Downtown Train”
Men mediabussen gick från ett hotell i mina kvarter, så jag tog den och fick en bedårande sightseeing i East Harlem i bagarottan.
Inte dumt det heller.
* * *
Corey Schneider har varit Devils hetaste målvakt de senaste veckorna och om det här varit ett helt vanligt derby i The Rock i Newark hade han garanterat stått, men coach DeBoer gör, som han själv säger, ”the right thing”, och låter legendaren Marty Brodeur spela den unika matchen.
Med Schneiders goda minne dessutom:
– Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Marty ska absolut spela när vi är på Yankee Stadium, säger han.
Dom är fina i Jersey ibland.
* * *
Nej, nu vill stavningsprogrammet ändra ”permafrosten” och sätta ett s före p:et.
Vad fan…
* * *
Nu ska jag försöka trycka i mig lite frukost innan det är dags att slå ner ändalykten där ute i pressläktarkölden.
Det borde finns lite spicy chicken på menyn, eller hur Seinfeld-fans?
Sen åker vi.
Och låt oss, nu när New York för en gångs skull har lite hockeyfeber, att det blir åtminstone lite roligare än på Dodger Stadium igår kväll.