Tillbaka på Garden, del 2

NY Rangers – Dallas 1-1 (Period 1)
* * *
Det ser ut som vanligt första tio.
Det vill säga som att Rangers inte kan spela hockey i sin hemmahall längre.
Dom har puck och snurrar hyggligt i offensiv zon – men så fort dom kommer nedanför egen blå blir dom alldeles ängsliga och virriga plötsligt har Henke släppt in en softie från Cody Eakin.
Just då känns det som att Stars – lugna och fina på det perfekta on-the-road-viset – släckt lyset för hemmalaget för resten av kvällen, men ser man på.
Richard, Pouliot och – som siste man på pucken, liggande i luften – Callahan krigar in en kvittering i mitten av perren och sen är det faktiskt riktig match igen.
* * *
Carbomb får ingen riktig träff när han, i allra första insatsen på nya hemmaisen, försöker sänka Tyler Seguin med en halvful propp.
Men dom blodtörstiga och cyniska på Gardens läktare tar notis.
* * *
Skånske Jan och Eric J i duell i kommentatorsspåret…ojvoj, nu kan vad som helst hända.
En av kombattanterna har redan blivit kallad ”klydderöv”, den andra ”dansk”!
* * *
Kari Lehtonen har alltid varit en stor talang, men till skillnad från under de underliga åren i Atlanta ser det numer ut som att han är medveten om det själv också.
Självförtroendet och tryggheten verkligen lyser om herr olympiern i Stars-kassen o
* * *
Det ser ut som att Callahan tycker Antoine Roussel är en riktigt klydderöv när de de står och tjafsar innan en tekning nere i Stars-zonen.
* * *
I kategorin ”skittråkiga jobb” är det inte alldeles lätt att komma på konkurrenter till det han har som sitter som vakt utanför toaletten bakom pressläktaren på Garden.
Uppgiften består i att kolla att såna som jag har ackreditering – och det finns ingen möjlighet att se isen från den positionen
Dessbättre betyder de vakt varje match – annars hade man kunnat göra en ”Vredens druvor”-artad film om den drabbade.
* * *
Nichushkin är precis så rolig att titta på som jag hade föreställt mig.
Där har Jim Nill en storstjärna på lut.
* * *
Jag gillar inte riktigt att Stars har svarta byxor. De skulle fullföljt Brage-temat och kört grönt där också.
* * *
Ha ha, theobaldtiger, nu var du fyndig i all din långsökthet.
Hello Newman indeed!
* * *
Fan, en av linjemännen – förmodligen sällen med det typiskt lugubra domarnamnet Mike Cvik – är lång som en hel Chara.
Får det vara så?
* * *
Mike Murphy – en gång vokalist i Reo Speedwagon – och hans dotter gör succé med en riktig raffinerad version av nationalsången.
New yorkarna jublar lika mycket som de buade när Ace Frehley var här och ställde till det för sig.
* * *
Inte är han särskilt snabb heller, Cvik…
* * *
Meh, zamboni-Frank missar en strimma is precis vid hemmabåset efter matchvärmningen.
Typiskt när jag förärar honom uppmärksamhet och allt.
* * *
Det tar en hel reklampaus att jumbotron-presentera alla som blivit uttagna i OS. Stars har ju tre spelare i olika länders trupper – och rangers sju.
Henke renderas artigt jubel, men det är hemmapojkarna som river ner de tunga ovationerna.
Callahan, McDonagh och – ett sant mysterium – Derek Stepan får ju alla representera USA i Sotji.
* * *
Richard Kind – han den store oxen i ”City Hall” – zoomas in och då blir jag glad, för han verkar så…snäll.
* * *
Kalla mig Klydderöv om ni vill, men nu tror jag faktiskt att jag ska gå och köpa en vurre.