34 år senare i Sotji…

Stämningen tätnar i den väldiga värdnationen igen, all verksamhet stannar av och själva luften laddas med sprakande elektricitet – från St. Petersburg till Stillahavskusten.
Hockeypojkarna, de som förväntas förlösa hela det förödmjukande landet, ska ju upp mot store satan själv här i Bolshoy Ice Dome.
Alltså:
Ryssland mot USA.
Det är en match laddad med kittlande dimensioner.
För det första är det är hela OS-turneringen första riktiga tungviktsmöte, utkämpad av två högklassiga och jämbördiga lag.
För det andra finns det, milt uttryckt, historiska motsättningar mellan de inblandade nationerna.
Och för det tredje är det repris av Miracle on Ice-klassikern i Lake Placid 1980 och gyllene chans till rysk revansch 34 år senare.
Man kan invända att det är helt andra förutsättningar idag och att hemmaseger i en regelrätt proffsmatch ingalunda suddar ut minnet av tidernas OS-skräll, iscensatt av ett gäng frejdiga college-spolingar.
Men det är så uppgörelsen säljs och det är så den uppfattas i Ryssland.
Därför kan vi mycket väl få vara med om en oförglömlig eftermiddag i Sotji nu.
* * *
Jodå, det blev en historisk första holmgång i den ryska natten igår.
Vi gick till Russian Cuisine, en provisorisk lantkrog på innergården bakom hus nummer 11 i Hammarby Sjöstad-komplexet – också känt som The Tomas Ros Building.
Den påminner starkt om artificiella barer i svenska 90-talssåpor som ”Rederiet” och ”Storstad”, såna där som var demonstrativt och drivs en klotrund Boris med skeptisk blick, noll kunskaper i engelska och en kamphund inlåst i en garderob ifall gästerna blir för stökiga.
Man får själv hämta öl i ett stor kylskåp och vill man ha mat pekar man på bilder i inplastade blad i en tummad meny. Jag tog järpar, för vi är ändå i Ryssland och härifrån kom Majakovskij – den magnifike poeten bakom en rad jag ständigt skanderade under min röda ungdom:
– Ananas järpe, frossa och njut, borgare snart är din saga slut!
Det blev en vodka också, som sig bör. Det kändes som att dricka en liten droppe av Ryssland.
* * *
Att det här är OS-turneringens hittills största match bevisas också av det faktum att man för första gången behöver biljetter till pressläktaren.
Det har vi, men det gäller att vara på plats i tid för att paxa platser och eftersom de andra är och kollar när de heroiska damkronorna säkrar en semifinalplats faller det på min lott.
Dessvärre sitter en stressad slovak och kämpar med en krönika – det kan man utläsa av minspelet, bara krönikörer som inte hittar tillräckligt slagkraftiga formuleringar ser så plågade ut – på ”min” plats, varmed jag får reservera stolar två meter längre ner på samma rad.
Då blir Big Papa Wennerholm, sån inpiskad vanemänniska under turneringar att genomsnittliga mjölkbönder framstår som rebelliska rockmusiker, inte glad…
* * *
Alla dagar när man får se Patrick Kane spela hockey är bra dagar och det får vi idag.
Eventuella läsare som inte ser så mycket NHL till vardags och inte haft nöjet tidigare ska definitivt hålla särskild koll på nummer 88 i amerikanska laget,
Han är en av samtidens allra största hockeyartister, en egen liten show på två ben, lika förälskad i det han håller på med som Erik Karlsson.
Och ju mer som står på spel, desto bättre blir som.
Som Yellbear Hjalmarsson, lagkamrat till Sugar Kane i Chicago, berättat i samband med Stanley Cup-slutspelen.
– Man vet alltid när det börjar bli skarpa lägen i matcherna, får då skriker Kane hela tiden efter pucken. Han vill vara den som avgör.
Som jag älskar den egenskapen.
* * *
Det här är också att vara på plats under ett OS: Man har betydligt mindre koll på det som händer under tävlingarna än om man är hemma i tv-soffan.
Att Kalla sätter hela hemlandet i brand med sin bragd är nåt jag bara hör om i efterhand, jag visste inte ens att loppet gick.
Men grattis, nu kan ni hälla upp ett järn och fira med att kolla på lite kvalitetshockey i bloggens sällskap.
* * *
– Dva vodka, sa jag till Boris på Russian Cuisine igår och höll upp två fingrar.
Det kändes ungefär som att komma till New York och hoppa in i en gul taxi och väsa ”follow that car”.
Otroligt cool.
* * *
Södertälje, förlåt Slovenien, skrällde med en 3-1-seger mot Slovakien här i Bolshoy tidigare i eftermiddag och vi kan nu nu slå fast att slovakerna är en grym besvikelse.
Men som Big Papa konstaterar:
– Det kanske Tatar sig..
* * *
Enastående av damkronorna att vända och vinna mot Finland.
Nu är de sannolikt helt chanslösa mot USA i semin, men bronsmatchen mot Ryssland kan bli en klassiker när det finns så mycket hjärta och glöd i laget.
Kör så det ryker!
* * *
– Avtjekin, säger ryssarna andlöst när The Great Eight glider ut på isen för värmning.
Jo, med A.
Nu ska han frälsa 142 miljoner landsmän igen, det bara är så.
* * *
Majakovskijs järpar igår var helt okej, men likafullt:
Efter en vecka här borta börjar tanken på en juicy biff på Smith & Wollensky nästa tisdag, när det är meningen att jag ska vara hemma i New York igen, kännas…underbar.
* * *
Nu kommer det meddelande om att mobilnätet stängs av i Bolshoy under den här matchen (som om det nånsin varit på…jag har svårare att skicka sms och ringa än i hissen hemma i Midtown).
För jodå, idag är han här och sprider Berlin 36-känsla.
Putin.
The prejsident, som dom säger – också det så där andlöst imponerat.
* * *
– David Backes gör första målet, säger Big Papa.
Jag säger Kane.
* * *
Nej, nu kör vi.
Man får inte se många hockeymatcher med den här potentialen under en livstid, så häng på.