Back In The New York Groove

Det känns mycket lämpligt att Ace Frehleys ”New York Groove” ekar från en radio nånstans i ett rum innanför Rangers-spelarnas gym på Garden under tidiga förmiddagen:
För det är precis som den champagne-höge Kiss-gitarristen sjunger:
”Here I am, again in this city, with a fistful of dollars
And baby, you’d better believe
I’m back, back in the New York Groove
I’m back, back in the New York Groove
I’m back, back in the New York Groove
Back in the New York Groove, in the New York Groove”.
Ja, okej, det är väl i och för sig en fistful of rubels jag har, eftersom jag ännu inte hunnit gå och växla alla egendomliga sedlar som ligger kvar i plånboken efter de talrika besöken hos Eduard i Sotji, men annars känns det precis som i Ace-visan när jag efter närmare tre veckors frånvaro kliver in genom pressingången i the woooorld’s most famous arena.
I’m back!
Nu blir allt verkligen som vanligt igen med kaskadskrivning – copyright: Peter Sibner, det var han som först beskrev det så – från Gardens luxuösa pressbox och vi börjar med läckrast tänkbara scenario.
Stanley Cup-mästarna från Chicago är ju här och startar om grundserien åt oss.
Andra sidan – alltså läsare och kommentatorsspårsskribenter – är ni klara?
* * *
Förvirrad tanke i arla morgonstunden:
Var är mixade zonen?
Nej, just ja – det här är ju bara världens bästa liga, så här är det bara att trampa in i omklädningsrummet.
Där sitter Carl Hagelin och ser väldigt mycket piggare ut än man borde göra efter OS-turnering, hemresa på tio timmar och en tidsomställning som får andra – läs:bloggen – att läsa tidningen upp och ner på morgnarna.
– Ja, det har inte varit några särskilda problem. Jag höll mig vaken länge första dagen jag var hemma och sov sen bra en hel natt och nu är jag inne i det här. Jag känner mig rentav fräschare än på länge, jag fick verkligen mersmak av att spela OS och ser väldigt mycket fram emot att spela resten av den här säsongen och helst gå hela vägen och vinna cupen.
That’s Bork Bork for you.
* * *
Inga trejder verkar ha fullbordats idag heller – ännu, är det kanske bäst att tillägga – men intensiteten i ryktessorlet bara ökar och jag är övertygad om att något stort kommer att inträffa redan innan bilan går på onsdag.
Mest stimmas det nere i Ekeliw-land, i västra Florida, och det så till den grad att känslorna visavi kapten St. Louis börjar härskna som smör som fått stå ute för länge efter frukosten.
Kolla bara denna oförsonliga uppgörelse i lokaltidningen:
http://tbo.com/list/sports-columns-mfennelly/fennelly-st-louis-needs-to-think-like-a-captain-20140227/
Ojvoj.
Var så säker, den tonen har inga journalister i Tampa-trakten någonsin tagit mot helige Martin.
I vad mån det ligger i något i synpunkterna får ni – och allra helst Younblood Ekeliw – reda ut.
* * *
Hagge – som sig bör stolt över OS-silvret – bekräftar intrycket att Tre Kronor växte ut till ett regelrätt brödraskap i Sotji.
– Jag tror aldrig jag varit med om bättre sammanhållning i ett lag. Alltid brukar det finnas nån man stör sig på, men det var verkligen ingen där. Det var otroligt roligt, säger geparden från Södertälje.
Nu ska han gå upp mot några av de bröderna – inklusive kedjekamraten Kryckan Krüger.
– Ja, jag var ofta inne med Hjalmarsson och Oduya också. Väldigt bra killar, en sån som Hjalmarsson träffar man en gång och känner direkt att ”det här är en bra person” och sen visar det sig vara det också. Det ska bli kul att spela mot dem här.
* * *
En amerikansk kollega som också bevakade OS på plats har fått en tung förkylning med sig hem från Ryssland och när vi står utanför Hawks omklädningsrum efter morgonövningarna och väntar på att få bli insläppta säger han nåt om att han inte hittat nån bra medicin.
Då kan inte jag låta bli att dra ett litet Zyrtec D-skämt och åt det får han så roligt att han håller på att hosta lungorna ur sig och jag tänkte ett tag att det skämtet skulle gå att återge, men som Louie CK och andra riktiga komiker brukar säga när de ge ger sig ut på riktigt tunn is:
Too early, right?
* * *
På en annan plats i Rangers-kabyssen sitter Strålle Strålman och ser pigg ut, han med.
Och han har ju inte varit på någon turnering långtbortistan – han har legat på en vit beach i Karibien.
– Helt suveränt var det. Om jag fick ny energi? Verkligen. Men så kommer man hit och tappar den igen, säger han och nickar mot Hagelin och flinar glatt.
* * *
Det kanske är vår vän Hällegerd som förgiftat mitt sinnelag med indignerade synpunkter på DeBoers överdrivna förkärlek för gamla, sega backar ingen annan längre tror på, men hur som helst är min stora förhoppning inför onsdag att Devils trejdar Adam Larsson till ett lag där han kan få verkliga chanser.
Dallas, känns som en bra adress.
Jacob och Teddy får gärna åka med någonstans de också.
* * *
Åker under tidiga eftermiddagen – när jag smyger ut för en lyx-lunch på Nick’s Steakhouse, vägg i vägg med Gardens pressentré – hiss med en städare som har en groda tatuerad i nacken.
Det ser jag tydligt för han står med ryggen mot mig och har i trängseln nacken precis vid min dubbelhaka och det är fanimig en stor, grön groda.
Vad ska det betyda?
En räv bakom örat har jag hört talas om, men en groda i nacken?
Det kommer jag ligga vaken och fundera över om ingen kan förklara.
* * *
Lundqvist får ytterligare några dagar på sig att landa ordentligt i New York-myllan, så Cam Talbot står ikväll.
Bra beslut.
Kungen jobbade hårt i södra Ryssland och förtjänar att få andas lite.
* * *
Säga vad man vill, men vädret var i alla fall bättre vid Svarta havet.
I New York tar vintern aldrig slut i år, det är fortfarande kallt som i Putins hjärta och vindarna skonar ingen.
Nåd, gud, vi ber om nåd!
* * *
Hawks svenska silvermedaljörer har haft det aningen svårare med återanpassningen till nordamerikanska tidszoner, erkänner de utan omsvep.
– Ja, säger till exempel Kryckan Krüger, helt skönt har det väl inte varit. I morse vaknade jag till exempel redan klockan sex. Men därför är det skönt att vi kör igång också, nu har man ju likson inget val.
Nej, coach Quenneville skulle förmodligen ha begränsat överseende med en tupplur i båset under pågående match.
* * *
Ett rykte som gått sedan tidiga förmiddagen bekräftas när de klistrar upp sittplatschemat på den lilla anslagstavlan vid trappan ner till Ekens Lounge:
Smedjebackens egen Bob McKenzie, Uffe Bodin från Hockeysverige.se, gör oss den äran i pressboxen ikväll.
Tur man packade ner en slips i dataväskan idag med.
* * *
Kryckan delar Hagges uppfattning om hur de hade det ihop i Tre Kronors fjärdekedja i Sotji.
– Det var riktigt roligt att spela med honom. ”Gurra” med. Ja, Nyquist. De har lite fart på fötterna, de killarna.
Och precis som förra veckans linemate tycker Blackhawks checking-specialist att det blir skoj att mötas på Garden-isen ikväll.
– Ja, jag hoppas jag får gå upp mot hans kedja. Så kan det nog bli några gånger, konstaterar han.
Bloggen ska hålla noggrann koll på denna eventuella match-up.
* * *
Får mail från bekymrad vän som tycker det är galet att jag bara fortsätter jobba och undrar om jag inte tänker vara ledig alls efter Sotji-racet.
Jodå, jag ville bara vara med när de vevade igång cirkusen på Garden igen.
Imorgon kväll sitter jag på ett bättre stekhus och dricker först en stor draja, fortsätter med en utsökt soppa till förrätt, äter därefter stans saftigaste biff ackompanjerad av ett glas rekommenderad Pinot Noir och rundar av med en konjagare till kaffet, för det är så livet ska levas.
Sen gör jag icke ett enda handtag på hela helgen, ser inte sekund hockey, skriver inte en rad och ägnar ingenting som har med jobbet att göra en endaste tanke.
* * *
I Chicagos omklädningsrum är det nerlusat med både guld- och silvermedaljörer från OS och som självaste Jonathan Toews har platsen intill Kryckan kan man ju inte låta bli att undra om det varit mycket gafflande sedan hemkomsten.
– Nja, han säger inte så mycket. Det är mer nummer 10 i så fall (Patrick Sharp). Men han är mest sur för att han inte gjorde mål på oss, han trodde nog att han skulle göra det.
Men nån måtta fick det ju vara.
* * *
Jag har aldrig tittat tidigare, men i vår verkar det som att man måste börja följa ”Dancing With The Stars”.
För gissa vem som, enligt New York Posts Page Six, ska vara med?
Sean Avery.
Det kan bli TV för historieböckerna.
* * *
Yellbear Hjalmarsson är också något tagen av tidsomställningsproblematiken.
– Ja, jag hoppas på en riktigt holmgång ikväll, så man kommer igång, säger han.
Ja, då kanske han blir riktigt i huvudet igen också, för som det är nu menar bloggens småländske favorit att han inte kan vara riktigt nöjd med sin egen insats i Sotji.
– Noll poäng, noll assist och plus minus noll…det är ju som att jag inte var där överhuvudtaget, suckar tokfan.
Detta alltså från en av turneringens allra bästa defensiva backar, monstret i det redan mytomspunna tre-mot-fem-läget i finlandsmatchen, Henke Lundqvists nye favoritback, självaste femplus-Yellbear…
Ge honom en tackling, Hagge!
* * *
Låtlista i lurarna under denna långa dag på Garden:
The Clash – The Sound of Sinners, Kiss – New York Groove, My Morning Jacket – Thank You Too!, Smokey Robinson & The Miracles – The Love I Saw In You Was Just a Mirage, Elvis Costello – All This Uesless Beauty, Beach Boys – I Can Hear Music, Louvin Brothers – Satan is Real, Elton John – Elton, D’Angeo – Brown Sugar, Mercury Rev – Endlessly, Gene Clark – Life’s Greatest Fool, Nina Simone – Why?, Smashing Pumpkins – Tonight, Tonight och Willie Nelson – Blue Eyes Crying In The Rain.
Ja, jag tänkte någon ville veta.
* * *
Zuke gjorde illa en av sina magiska handleder i Ra-si-a, så Rangers får klara sig utan sin stora offensiva attraktion ikväll.
Han är dock på isen under förmiddagen, så frånvaron ska inte behöva bli så långvarig.
Det är en hård jävel, Zuccarello.
* * *
Får man trashtalka i ”Dancing With The Stars”?
Ha ha, nu har tv-kanalen, vilket det nu är, tagit fan i båten och kommer att få ro som en galärslav.
* * *
Tar mig upp till pressläktaren och just ja:
Vi sitter ju på det här avståndet nu…
Man blir bortskämd under OS-turneringar, när pressläktaren är belägen längst nere vid isen, och upplever alltid en liten comedown när man plötsligt skickas upp i takåsarna igen.
Man kanske borde ta upp frågan med JR på Rangers PR-avdelning och höra om han inte kan revolutionera NHL:s pressläktarfilosofi och placera oss några rader ovanför spelarbåsen här också.
– Yeah, flinar Joe Micheletti, good luck with that.
Hm.
* * *
Alfie är tillbaka i Ottawa med Detroit ikväll – och firar med att antyda att han tänker fortsätta nästa säsong också.
Helt riktigt, varför lägga av om det är roligt och går bra?
Nog bistår väl ni med lite rapporter om hur det går däruppe?
* * *
Estetiskt blir nog NHL inte mer fulländat än när Rangers kör Original Six-ställen och Blackhawks spelar i de vita bortaställen.
De skulle kunna komma hit från Museum of Modern Art och föreviga grannlåten.
* * *
Öh, det blev långt det här.
Men är det nypremiär så är det.
Nu åker vi, mina vänner.
Det är NHL-vardag igen.