Brothers in arms, del 5

Sverige – Finland 2-1 (Slut)
* * *
Ojvoj.
Jag låg nästan under pressläktarbordet de sista minuterna och känner mig fortfarande helt omtumlad.
Sure, Tre Kronor hade grejorna under kontroll och var aldrig särskilt illa ute, men såna rationella fakta biter inte på en neurotiker som fått upp pulsen.
En sån är övertygad om att ödet och hockeygudarna och lagen om altings jävlighet sätter krokben under de sista sekunderna även om det står 10-0 och motståndarna har sina fyra bästa målskyttar utvisade.
Men det gick, det gick verkligen, och nu är The Band of Brothers från Sverige klara för OS-final.
Så oerhört stort!
* * *
Nu är det dock bara att ta ett par djupa andetag och ladda om, för nu ska Sotji-spelens hittills mest grandiosa evenemang avgöras.
Semifinal mellan Kanada och USA.
Världens allra största hockeystjärnor och artister i en dragkamp när allt står på spel…
Det är hockeyporr av ädlast tänkbara märke.
* * *
Yellbear är ju för skön.
Först efter halva matchen insåg han att det inte var Tuukka Rask – motståndaren från Stanley Cup-finalen förra våren – som stod för Finland.
– Ja, i mitten av andra perioden var jag tvungen att fråga Edler…är det inte ”Rasken” som står?
Någon påpekar att Mårts upplyste hela laget strax innan första nedsläpp, men vadå – sånt lyssnar inte Yellbear på.
* * *
För första gången någonsin går amerikanerna in i en stor hockeymatch mot storebror som favoriter.
De har spelat hela OS-turneringens bästa hockey, ser fulländat ut i alla avseenden och brinner – eftersom de flesta av dem var med då också – begär efter att få hämnas den hemska sudden-förlusten i Vancouver för fyra år sedan.
Men jag har en känsla av att Kanada, i egenskap av just storebror, har ett mentalt övertag och kan komma att ställa till det.
* * *
Det är direkt exalterande att se lyckliga svenskar kryssa sig genom den mixade apzonen efter sin triumf.
De är så glada över vad de åstadkommit – och ännu gladare över vad de ska få vara med om på söndag.
– Det ska bli så oroligt kul, säger precis alla i the band of brothers.
Jag kan bara instämma.
* * *
Fast USA har Dan Bylsma som coach den här gången.
Han är de stora matchernas man – och har redan coachat sönder Mike Babcock i en Stanley Cup-final.
* * *
Det enda tråkiga med matcher med så stora insatser som den vi såg för några timmar sen är att till och med Big Papa Wennerburgaren blir så tagen att han slutar vitsa.
* * *
Det är dags för Sidney Crosby att kliva in i den här turneringen nu. Det är inte för att spela mot Lettland han kommit hit. Det är för att spela mot det bästa lag USA nånsin ställt på en is.
* * *
Tre Kronor lyckades verkligen, som vi önskade, höja kvaliteten på spelet när det som bäst behövdes och jag vill påstå att Bäckis, Yellbear, Big E Ericsson, Johnny Oduya, Kryckan Krüger och Mighty Mighty Kron Wall of Pain gjorde nog sina bästa landskamper någonsin.
* * *
Nordamerikanska reportrar försöker få Pär Mårts att berätta vem han tror vinner den här semin, men den finten går vår lågmälde vän från Västerås inte på en gång till.
* * *
Jag är fortfarande tagen av Chicago Blackhawks-uppvisningen i det där tre-mot-fem-läget också.
Så uppträder Stanley Cup-mästare.
* * *
Jag fortsätter med Brothers in arms-rubriken kvällen igenom.
Det är de blågula bröderna värda efter den insatsen.
* * *
Och vad ska vi säga om EK65? Han håller på att bli folkkär som en hel Lill-Babs nu. Eller more to the point – som Foppa och Sudden.
* * *
Nu åker vi.
Det här kan bli en av hockeyhistoriens stora klassiker.