Den ryska ångesten, del 2

Norge – Ryssland 0-0 (Period 1)
* * *
Nu får vi plocka fram de verkligt blytunga raderna ur Pär Lagerkvists katakomber:
Jag famlar kring i detta dunkla rum, jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar, jag river mina uppåtsträckta händer till blods mot mot molnens frusna trasor.
För det står 0-0 mellan Norge, utan Mats Zuccarello, och Ryssland efter en period.
Jag upprepar:
Det står 0-0 mellan Norge, utan Mats Zuccarello, och Ryssland efter en period.
Det här landet håller på att gå sönder av anspänning just nu – och det gör dessvärre spelarna med.
De har kramp som leksingar i kvalserien förr om åren, de är livrädda och till och med en sån som Datsyuk, själve poeten, tappar pucken i de konstigaste lägen.
Herregud.
Det kommer ju lossna till slut, det måste det göra, det här är ju Chicago Blackhawks mot Arlanda i fullsatt United Center, men tills det gör det är det osannolikt att vara med om.
* * *
Ett för mig tidigare okänt men desto mer angenämt inslag i den ryska kulturen är ovilligheten att komma för tidigt till den här sortens evenemang. De är liksom inte så stressade, för att nu uttrycka det diplomatiskt, och det innebär att jag och Big Papa kan komma hit och boka våra platser utan att behöva utsätta oss för regelrätta bagarväckningar.
Ett mindre angenämt inslag är det som manifesteras av en yngre herre som just nu trängde sig ner vid på stolen till vänster..
Han tycks tävla med den där gamle iraniern som hade världsrekord i att inte duscha.
Det luktar pungskydd här nu.
* * *
Kollegorna från Norge har perspektiven klara för sig efter Zukes återbud:
Vinner dom det här är det Miracle on Ice i Lake Placid gånger hundra.
Helt korrekt.
Men bara det faktum att de har 0-0 efter inledande 20 förtjänar en parad på Karl Johan.
* * *
Nu blir dom ännu lyckligare i Rangers-lägret för när de zoomar in honom på läktaren visar det sig att Zuke har ena handen i bandage.
Men han är fin i toppluva.
Och han kan trösta sig med att han är tillbaka på Manhattan på torsdag och kan gå på exempelvis Sparks och äta världens godaste köttbit.
* * *
Faktum är att ryssarna inte ens kommit till några riktiga lägen, de lyckas liksom aldrig tränga sig in i slottet, de snurrar räddhågset i hörnen istället och vännen Ovetjkin har väl inte, i all sin iver, fått avlossa ett enda riktigt skott.
* * *
Snart går lavinen.
På nåt sätt.